Chapter 24

Men David drog upp d�rifr�n och uppeh�ll sig sedan p� En-Gedis bergf�sten.

Och n�r Saul kom tillbaka fr�n t�get mot filist�erna, omtalade man f�r honom att David var i En-Gedis �ken.

D� tog Saul tre tusen m�n, utvalda ur hela Israel, och drog �stad f�r att s�ka efter David och hans m�n p� Stenbocksklipporna.

Och n�r han kom till boskapsg�rdarna vid v�gen, fanns d�r en grotta; d� gick han ditin f�r n�got avsides bestyr. Men David och hans m�n sutto l�ngst inne i grottan.

D� sade Davids m�n till honom: �Se, detta �r den dag om vilken HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din hand, s� att du far g�ra med honom vad du finner f�r gott.� D� stod David upp och skar of�rm�rkt av en flik p� Sauls mantel.

Men d�refter slog Davids samvete honom, d�rf�r att han hade skurit av fliken p� Sauls mantel.

Och han sade till sina m�n: �HERREN l�te det vara fj�rran ifr�n mig att jag skulle g�ra detta mot min herre, mot HERRENS smorde, att jag skulle utr�cka min hand mot honom; han �r ju HERRENS Smorde.�

Och David h�ll sina m�n tillbaka med str�nga ord och tillstadde dem icke att �verfalla Saul. Men n�r Saul hade st�tt upp och g�tt ut ur grottan och fortsatt sin f�rd,

d� stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: �Min herre konung!� N�r d� Saul s�g sig tillbaka, b�jde David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.

Och David sade till Saul: �Varf�r h�r du p� s�dana m�nniskors ord, som s�ga att David s�ker din of�rd?

Du har ju i dag med egna �gon sett hurusom jag skonade dig, n�r HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man uppmanade mig att dr�pa dig; jag t�nkte: 'Jag vill icke utr�cka min hand mot min herre; han �r ju HERRENS Smorde.

Se sj�lv, min fader, ja, se h�r fliken av din mantel i min hand. Ty d�rav att jag skar av fliken p� din mantel, men icke dr�pte dig, m� du m�rka och se att jag icke har velat g�ra n�got ont eller beg� n�gon f�rbrytelse, och att jag icke har f�rsyndat mig mot dig, fast�n du traktar efter att taga mitt liv.

HERREN skall d�ma mellan mig och dig, och HERREN skall h�mnas mig p� dig, men min hand skall icke r�ra dig.

Det �r s�som det gamla ordspr�ket s�ger: 'Fr�n de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt �r'; d�rf�r skall hand icke r�ra dig.�

Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem �r det du jagar? Efter en d�d hund, efter en enda liten loppa!

S� vare d� HERREN domare och d�me mellan mig och dig; m� han se h�rtill och utf�ra min sak, ja, m� han d�ma mig fri ifr�n din hand.�

N�r David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: �De �r ju din r�st, min son David.� Och Saul brast ut i gr�t.

Och han sade till David: �Du �r r�ttf�rdigare �n jag, ty du har bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.

Du har i dag l�tit mig se din godhet mot mig, d�rigenom att du icke har dr�pt mig, fast�n HERREN hade �verl�mnat mig i din hand.

Ty n�r n�gon tr�ffar p� sin fiende, pl�gar han d� l�ta honom g� sin v�g i ro? HERREN vederg�lle dig med sitt goda f�r vad du denna dag har gjort mig.

Och nu vet jag v�l att du skall bliva konung, och att Israels konungad�me skall f�rbliva i din hand.

Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina avkomlingar efter mig och icke utpl�nar mitt namn ur min faders hus.�

D� svor David Saul denna ed. D�refter drog Saul hem; men David och hans m�n drogo upp till borgen.