Chapter 25

Och Samuel dog, och hela Israel f�rsamlade sig och h�ll d�dsklagan efter honom; och de begrovo honom d�r han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till �knen Paran.

I Maon fanns d� en man som hade sin boskapssk�tsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han �gde tre tusen f�r och ett tusen getter. Och han h�ll just d� p� att klippa sina f�r i Karmel.

Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott f�rst�nd och ett sk�nt utseende; men mannen var h�rd och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.

N�r nu David i �knen fick h�ra att Nabal klippte sina f�r,

s�nde han dit tio unga m�n; och David sade till m�nnen: �G�n upp till Karmel och begiven eder till Nabal och h�lsen honom fr�n mig.

Och I skolen s�ga till mina br�der d�r: �Frid vare med dig sj�lv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.

Jag har nu h�rt att du h�ller p� med f�rklippning. Nu �r det s� att dina herdar hava vistats i v�rt grannskap, utan att vi hava gjort dem n�got f�rf�ng, och utan att n�got har kommit bort f�r dem under hela den tid de hava varit i Karmel.

Fr�ga dina tj�nare d�rom, s� skola de sj�lva s�ga dig det. L�t nu v�ra m�n finna n�d f�r dina �gon. Vi hava ju kommit hit p� en glad dag. Giv d�rf�r �t dina tj�nare och �t din son David vad du kan hava till hands.�

N�r nu Davids m�n kommo dit, talade de p� Davids v�gnar till Nabal alldeles s�som det var dem befallt, och sedan v�ntade de stilla.

Men Nabal svarade Davids tj�nare och sade: �Vem �r David, vem �r Isais son? I denna tid �r det m�nga tj�nare som rymma fr�n sina herrar.

Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat �t mina f�rklippare, och giva detta �t m�n om vilka jag icke ens vet varifr�n de �ro?�

D� v�nde Davids m�n om och gingo sin v�g; och n�r de hade kommit tillbaka, ber�ttade de for honom allt, s�som det hade tillg�tt.

D� sade David till sina m�n: �Var och en omgjorde sig med sitt sv�rd.� Och var och en omgjordade sig med sitt sv�rd; j�mv�l David sj�lv omgjordade sig med sitt sv�rd. Och vid pass fyra hundra man f�ljde med David ditupp, men tv� hundra stannade vid trossen.

Men en av tj�narna ber�ttade f�r Abigail, Nabals hustru, och sade: �David har skickat s�ndebud hit fr�n �knen och l�tit h�lsa v�r herre, men han visade av dem.

Dessa m�n hava likv�l varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit n�got f�rf�ng, och aldrig har n�got kommit bort f�r oss under hela den tid vi drogo omkring i deras n�rhet, medan vi voro d�rute p� marken.

De voro en mur f�r oss b�de dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.

S� bet�nk nu och se till, vad du b�r g�ra, ty n�got ont �r nog beslutet mot v�r herre och �ver hela hans hus; och han �r ju en ond man, s� att ingen v�gar s�ga n�got �t honom.�

D� gick Abigail strax och tog tv� hundra br�d, tv� vinl�glar, fem tillredda f�r, fem sea-m�tt rostade ax, ett hundra russinkakor och tv� hundra fikonkakor, och lastade detta p� �snor.

Och hon sade till sina tj�nare: �G�n framf�r mig, jag vill komma efter eder.� Men f�r sin man Nabal sade hon intet h�rom.

N�r hon nu red p� sin �sna och kom ned i en h�lv�g i berget, fick hon se David och hans m�n komma ned fr�n motsatta sidan, s� att hon m�ste m�ta dem.

Men David hade sagt: �F�rg�ves har jag skyddat allt vad den mannen hade i �knen, s� att intet av allt vad han �gde har kommit bort; men har har vederg�llt mig med ont f�r gott.

S� sant Gud m� straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillh�r honom icke l�ta n�gon av mank�n leva kvar till i morgon.�

D� nu Abigail fick se David, steg hon strax ned fr�n �snan och f�ll ned inf�r David p� sitt ansikte och bugade sig mot jorden.

Hon f�ll till hans f�tter och sade: �P� mig vilar denna missg�rning, herre. Men l�t din tj�narinna f� tala inf�r dig, och h�r p� din tj�narinnas ord.

Icke m� min herre f�sta n�got avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det �r han; Nabal heter han, och d�rskap bor i honom. Men jag, din tj�narinna, har icke sett de m�n som du, min herre, s�nde.

Och nu, min herre, s� sant HERREN lever, och s� sant du sj�lv lever, du som av HERREN har avh�llits fr�n att �draga dig blodskuld och skaffa dig r�tt med egen hand: m� det nu g� dina fiender och dem som s�ka bereda min herre of�rd s�som det m� g� Nabal.

Och l�t nu dessa h�lsningssk�nker, som din tr�linna har medf�rt till min herre, givas �t de m�n som f�lja min herre.

F�rl�t din tj�narinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall f�rvisso �t min herre uppbygga ett hus som bliver best�ndande, eftersom min herre f�r HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till n�got ont, s� l�nge du lever.

Och om n�gon st�r upp f�r att f�rf�lja dig och s�ka d�da dig, s� m� min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv m� han l�gga i sin slunga och slunga det bort.

N�r nu HERREN g�r med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och f�rordnar dig till furste �ver Israel,

skall allts� detta icke bliva dig en st�testen eller vara till hj�rte�ngest f�r min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre sj�lv har skaffat sig r�tt. Men n�r HERREN g�r min herre gott, s� t�nk p� din tj�narinna.�

D� sade David till Abigal: �V�lsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har s�nt dig mig till m�tes!

Och v�lsignat vare ditt f�rst�nd, och v�lsignad vare du sj�lv, som i dag har hindrat mig fr�n att �draga mig blodskuld och skaffa mig r�tt med egen hand!

Men s� sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avh�llit mig fr�n att g�ra dig n�got ont: om du icke strax hade kommit mig till m�tes, s� skulle i morgon, n�r det hade blivit dager, ingen av mank�n hava funnits kvar av Nabals hus.�

D�refter tog David emot av henne vad hon hade medf�rt �t honom; och han sade till henne: �Far i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.�

N�r sedan Abigail kom hem till Nabal, h�ll denne just i sitt hus ett g�stabud, som var s�som en konungs g�stabud; och Nabals hj�rta var glatt i honom, och han var mycket drucken. D�rf�r omtalade hon alls intet f�r honom f�rr�n om morgonen, n�r det blev dager.

Men om morgonen, n�r ruset hade g�tt av Nabal, omtalade hans hustru f�r honom vad som hade h�nt. D� blev hans hj�rta s�som d�tt i hans br�st, och han blev s�som en sten.

Och vid pass tio dagar d�refter slog HERREN Nabal, s� att han dog.

N�r David h�rde att Nabal var d�d, sade han: �Lovad vare HERREN, som p� Nabal har h�mnats den sm�lek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tj�nare fr�n att g�ra vad ont var, under det att HERREN l�t Nabals ondska komma tillbaka �ver hans eget huvud!� Och David s�nde �stad och l�t s�ga Abigail att han �nskade f� henne till sin hustru.

N�r s� Davids tj�nare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: �David har s�nt oss till dig f�r att f� dig till hustru �t sig.�

D� stod hon upp och f�ll ned till jorden p� sitt ansikte och sade: �M� din tj�narinna bliva en tr�linna, som tv�r min herres tj�nares f�tter.�

D�refter stod Abigail upp med hast och satte sig p� sin �sna, likaledes de fem t�rnor som utgjorde hennes f�lje. Och hon f�ljde med dem som David hade s�nt till henne och blev hans hustru.

David hade ock tagit till hustru Ahinoam fr�n Jisreel, s� att dessa b�da blevo hans hustrur.

Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, �t Palti, Lais' son, fr�n Gallim.