Chapter 28

Vid den tiden f�rsamlade filist�erna sina krigsh�rar f�r att strida mot Israel. Och Akis sade till David: �Du m� veta att du med dina m�n nu m�ste draga ut med mig i h�rnad.�

David svarade Akis: �V�lan, d� skall du ock f� m�rka vad din tj�nare kan utr�tta.� Akis sade till David �V�lan, jag s�tter dig allts� till v�ktare �ver mitt huvud f�r best�ndigt.�

Samuel var nu d�d, och hela Israel hade h�llit d�dsklagan efter honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul hade utdrivit andebesv�rjare och sp�m�n ur landet.

S� f�rsamlade sig nu filist�erna och kommo och l�grade sig vid Sunem. D� f�rsamlade ock Saul hela Israel, och de l�grade sig vid Gilboa.

Men n�r Saul s�g filist�ernas l�ger, fruktade han och f�rskr�cktes h�geligen i sitt hj�rta.

Och Saul fr�gade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken genom dr�mmar eller genom urim eller genom profeter.

D� sade Saul till sina tj�nare: �S�ken upp �t mig n�gon andebesv�rjerska, s� vill jag g� till henne och fr�ga henne.� Hans tj�nare svarade honom: �I En-Dor finnes en andebesv�rjerska.�

D� gjorde Saul sig oigenk�nnlig och tog p� sig andra kl�der och gick �stad med tv� m�n; och de kommo till kvinnan om natten. Och han sade: �Sp� �t mig genom anden, och mana upp �t mig den jag s�ger dig.�

Men kvinnan svarade honom: �Du vet ju sj�lv vad Saul har gjort, huru han har utrotat andebesv�rjare och sp�m�n ur landet. Varf�r l�gger du d� ut en snara f�r mitt liv och vill d�da mig?�

D� svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: �S� sant HERREN lever, i denna sak skall intet tillr�knas dig s�som missg�rning.�

Kvinnan fr�gade: �Vem skall jag d� mana upp �t dig?� Han svarade: �Mana upp Samuel �t mig.�

Men n�r kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett h�gt rop. Och kvinnan sade till Saul: �Varf�r har du bedragit mig? Du �r ju Saul.�

Konungen sade till henne: �Frukta icke. Vad �r det d� du ser?� Kvinnan svarade Saul: �Jag ser ett gudav�sen komma upp ur jorden.�

Han fr�gade henne: �Huru ser han ut?� Hon svarade: �Det �r en gammal man som kommer upp, h�ljd i en k�pa.� D� f�rstod Saul att det var Samuel, och b�jde sig ned med ansiktet mot jorden och bugade sig.

Och Samuel sade till Saul: �Varf�r har du st�rt min ro och manat mig upp?� Saul svarade: �Jag �r i stor n�d: filist�erna hava begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifr�n mig och svarar mig icke mer, varken genom profeter eller genom dr�mmar. D�rf�r har jag kallat dig upp, p� det att du m� l�ta mig veta vad jag skall g�ra.�

Men Samuel svarade: �Varf�r fr�gar du mig, d� nu HERREN har vikit ifr�n dig och blivit din fiende?

HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det �t en annan, �t David.

Eftersom du icke h�rde HERRENS r�st och icke l�t Amalek k�nna hans vredes gl�d, d�rf�r har HERREN nu gjort dig detta.

HERREN skall giva b�de dig och Israel i filist�ernas hand, och i morgon skall du med dina s�ner vara hos mig; ja, ocks� Israels l�ger skall HERREN giva i filist�ernas hand.�

D� f�ll Saul strax rakl�ng till jorden; s� f�rf�rad blev han �ver Samuels ord. Ocks� voro hans krafter utt�mda, ty p� ett helt dygn hade han ingenting �tit.

Men kvinnan gick fram till Saul, och n�r hon s�g huru h�geligen f�rskr�ckt han var, sade hon till honom: �Se, din tj�narinna lyssnade till din beg�ran; Jag tog min sj�l i min hand och h�rsammade den �nskan du uttalade till mig.

S� lyssna nu ocks� du till dina tj�narinnas ord och l�t mig s�tta fram litet mat f�r dig, och �t, s� att du h�mtar krafter, innan du g�r dina f�rde.�

Men han v�grade och sade: �Jag vill icke �ta.� D� b�do honom hans tj�nare j�mte kvinnan s� entr�get, att han lyssnade till deras ord; han stod upp fr�n jorden och satte sig p� vilob�dden.

Och kvinnan hade en g�dd kalv i huset; den slaktade hon nu i hast. D�rp� tog hon mj�l och kn�dade det och bakade d�rav osyrat br�d.

Sedan satte hon fram det f�r Saul: och hans tj�nare, och de �to. D�refter stodo de upp och gingo samma natt sina f�rde.