Chapter 1

Efter Sauls d�d, n�r David hade kommit tillbaka fr�n segern �ver Amalek, och n�r David sedan i tv� dagar hade uppeh�llit sig i Siklag,

d� h�nde sig p� tredje dagen att en man kom fr�n Sauls l�ger, med s�nderrivna kl�der och med jord p� sitt huvud. Och n�r han kom in till David, f�ll han ned till jorden och bugade sig.

David fr�gade honom: �Varifr�n kommer du?� Han svarade honom: �Jag kommer s�som flykting ifr�n Israels l�ger.�

D� sade David till honom: �Huru har det g�tt? S�g mig det.� Han svarade: �Folket har flytt ur striden, m�nga av folket hava ocks� fallit och d�tt; Saul och hans son Jonatan �ro ock d�da.�

David fr�gade den unge mannen som ber�ttade detta f�r honom: �Huru vet du att Saul och hans son Jonatan �ro d�da?�

Den unge mannen som hade framf�rt underr�ttelsen till honom svarade: �Jag kom av en h�ndelse upp p� berget Gilboa, och d�r fick jag se Saul st�dja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom.

N�r han d� v�nde sig om och fick se mig, ropade han p� mig, och jag svarade: 'H�r �r jag.'

D� fr�gade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit.

Sedan sade han till mig: 'Tr�d fram hit till mig och giv mig d�dsst�ten, ty jag �r gripen av d�dens vanmakt, om ock livet �nnu alltj�mt �r kvar i mig.'

D� tr�dde jag fram till honom och d�dade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna �verleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt p� hans huvud, och ett armband som satt p� hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.�

D� fattade David i sina kl�der och rev s�nder dem; s� gjorde ock alla de m�n som voro d�r med honom.

Och de h�llo d�dsklagan och gr�to och fastade �nda till aftonen f�r Sauls och hans son Jonatans skull, och f�r HERRENS folks och f�r Israels hus' skull, d�rf�r att de hade fallit f�r sv�rd.

Och David fr�gade den unge mannen som hade framf�rt underr�ttelsen till honom: �Varifr�n �r du?� Han svarade: �Jag �r son till en amalekit som lever h�r s�som fr�mling.�

David sade till honom: �K�nde du d� ingen fruktan f�r att utr�cka din hand till att f�rg�ra HERRENS smorde?�

Och David kallade p� en av sina m�n och sade: �Kom hit och st�t ned honom.� Och han slog honom till d�ds.

Och David sade till honom: �Ditt blod komme �ver ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har d�dat HERRENS smorde.'�

Och David sj�ng f�ljande klagos�ng �ver Saul och hans son Jonatan,

och han befallde att man skulle l�ra Juda barn �B�gs�ngen�; den �r upptecknad i �Den redliges bok�:

�Din h�rlighet, Israel, ligger slagen p� dina h�jder. Huru hava icke hj�ltarna fallit!

F�rkunnen det icke i Gat, beb�den det ej p� Askelons gator, f�r att filist�ernas d�ttrar icke m� gl�dja sig, de oomskurnas d�ttrar ej fr�jda sig.

I Gilboa berg, p� eder m� ej falla dagg eller regn, ej ses offerg�rdssk�rdar. Ty hj�ltarnas sk�ld blev d�r till sm�lek, Sauls sk�ld, ej sedan smord med olja.

Fr�n slagnas blod, fr�n hj�ltars hull vek Jonatans b�ge icke tillbaka, v�nde Sauls sv�rd ej om�ttat �ter.

Saul och Jonatan, s� k�ra och ljuvliga f�r varandra i livet, de blevo ej heller skilda i d�den, de tv�, som voro snabbare �n �rnar, starka mer �n lejon.

Israels d�ttrar, gr�ten �ver Saul, �ver honom som kl�dde eder i scharlakan och praktskrud och prydde edra kl�der med gyllene smycken.

Huru hava icke hj�ltarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen p� dina h�jder.

Jag s�rjer �ver dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din k�rlek, mer �n kvinnok�rlek.

Huru hava icke hj�ltarna fallit, de b�da stridssv�rden f�rg�tts!�