Chapter 11

F�ljande �r, vid den tid d� konungarna pl�gade draga i f�lt, s�nde David �stad Joab och med honom sina tj�nare och hela Israel; och de h�rjade Ammons barns land och bel�grade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.

D� h�nde sig en afton, n�r David hade st�tt upp fr�n sitt l�ger och gick omkring p� konungshusets tak, att han fr�n taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att sk�da.

David s�nde d� �stad och f�rfr�gade sig om kvinnan, och man sade: �Det �r Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.�

D� s�nde David n�gra m�n med uppdrag att h�mta henne, och hon kom till honom, och han l�g hos henne, n�r hon hade helgat sig fr�n sin orenhet. Sedan �terv�nde hon hem.

Men kvinnan blev havande; hon s�nde d� �stad och l�t underr�tta David d�rom och s�ga: �Jag �r havande.�

D� s�nde David till Joab detta bud: �S�nd till mig hetiten Uria.� S� s�nde d� Joab Uria till David.

Och n�r Uria kom till David, fr�gade denne om det stod v�l till med Joab och med folket, och huru kriget gick.

D�refter sade David till Uria: �G� nu ned till ditt hus och tv� dina f�tter.� N�r d� Uria gick ut ur konungens hus, s�ndes en g�va fr�n konungen efter honom.

Men Uria lade sig till vila vid ing�ngen till konungshuset, j�mte hans herres alla andra tj�nare, och gick icke ned till sitt eget hus.

Detta ber�ttade man f�r David och sade: �Uria har icke g�tt ned till sitt hus.� D� sade David till Uria: �Du kommer ju fr�n resan; varf�r har du d� icke g�tt ned till ditt hus?�

Uria svarade David: �Arken och Israel och Juda bo nu i l�gerhyddor, och min herre Joab och min herres tj�nare �ro l�grade ute p� marken: skulle jag d� g� in i mitt hus f�r att �ta och dricka och ligga hos min hustru? S� sant du lever, s� sant din sj�l lever: jag vill icke g�ra s�.�

D� sade David till Uria: �Stanna h�r ocks� i dag, s� vill jag i morgon s�nda dig �stad.� S� stannade d� Uria i Jerusalem den dagen och den f�ljande.

Och David inbj�d honom till sig och l�t honom �ta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig p� sitt l�ger tillsammans med sin herres tj�nare, och gick icke ned till sitt hus.

F�ljande morgon skrev David ett brev till Joab och s�nde det med Uria.

I brevet skrev han s�: �St�llen Uria l�ngst fram, d�r striden �r som h�ftigast, och dragen eder sedan tillbaka fr�n honom, s� att han bliver slagen till d�ds.�

Under bel�gringen av staden skickade d� Joab Uria till den plats d�r han visste att de tappraste m�nnen funnos.

Och m�nnen i staden gjorde ett utfall och g�vo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tj�nare, f�llo; ocks� hetiten Uria d�dades.

D� s�nde Joab och l�t ber�tta f�r David allt vad som hade h�nt under striden.

Och han bj�d budb�raren och sade: �N�r du har omtalat f�r konungen allt vad som har h�nt under striden,

d� uppt�ndes kanske konungens vrede, och han s�ger till dig: 'Varf�r gingen I under striden s� n�ra intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifr�n muren?

Vem var det som slog ihj�l Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned p� honom fr�n muren, s� att han d�dades, d�r i Tebes? Varf�r gingen I d� s� n�ra intill muren?' Men d� skall du s�ga: 'Din tj�nare Uria, hetiten, �r ock d�d.'�

Budb�raren gick �stad och kom och ber�ttade f�r David allt vad Joab hade s�nt honom att s�ga;

budb�raren sade till David: �M�nnen blevo oss �verm�ktiga och drogo ut mot oss p� f�ltet, men vi slogo dem tillbaka �nda till stadsporten.

D� sk�to skyttarna uppifr�n muren p� dina tj�nare, s� att flera av konungens tj�nare d�dades; din tj�nare Uria, hetiten, �r ock d�d.�

D� sade David till budb�raren: �S� skall du s�ga till Joab: 'L�t icke detta f�rtryta dig, ty sv�rdet f�rt�r �n den ene, �n den andre; fortsatt med kraft stadens bel�gring och f�rst�r den.' Och intala honom s� mod.�

D� nu Urias hustru h�rde att hennes man Uria var d�d, h�ll hon d�dsklagan efter sin man.

Och n�r sorgetiden var f�rbi, s�nde David och l�t h�mta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; d�refter f�dde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.