Chapter 12

Och HERREN s�nde Natan till David. N�r han kom in till honom, sade han till honom: �Tv� m�n bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig.

Den rike hade f�r och f�kreatur i stor myckenhet.

Men den fattige hade icke mer �n ett enda litet lamm, som han hade k�pt; han uppf�dde det, och det v�xte upp hos honom och hans s�ner, tillsammans med dem: det �t av hans br�dstycke och drack ur hans b�gare och l�g i hans famn och var f�r honom s�som en dotter.

S� kom en v�gfarande till den rike mannen; d� n�ndes han icke taga av sina f�r och f�kreatur f�r att tillreda �t den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det �t mannen som hade kommit till honom.�

D� uppt�ndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: �S� sant HERREN lever: d�dens barn �r den man som har gjort detta.

Och lammet skall han ers�tta fyradubbelt, d�rf�r att han gjorde s�dant, och eftersom han var s� obarmh�rtig.�

Men Natan sade till David: �Du �r den mannen. S� s�ger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung �ver Israel, och jag har r�ddat dig ur Sauls hand.

Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara f�r litet, s� vore jag villig att ytterligare giva dig b�de ett och annat.

Varf�r har du d� f�raktat HERRENS ord och gjort vad ont �r i hans �gon? Hetiten Uria har du l�tit sl� ihj�l med sv�rd, och hans hustru har du tagit till hustru �t dig sj�lv; ja, honom har du dr�pt med Ammons barns sv�rd.

S� skall nu icke heller sv�rdet vika ifr�n ditt hus till evig tid, d�rf�r att du har f�raktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru �t dig.

S� s�ger HERREN: Se, jag skall l�ta olyckor komma �ver dig fr�n ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inf�r dina �gon och giva dem �t en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt p� ljusa dagen.

Ty v�l har du gjort s�dant i hemlighet, men jag vill l�ta detta ske inf�r hela Israel, och det p� ljusa dagen.�

D� sade David till Natan: �Jag har syndat mot HERREN.� Natan sade till David: �S� har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke d�.

Men eftersom du genom denna g�rning har kommit HERRENS fiender att f�rakta honom, skall ock den son som har blivit f�dd �t dig d�den d�.�

Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade f�tt �t David, han slog det, s� att det blev d�dssjukt.

D� s�kte David Gud f�r gossens skull; och David h�ll fasta, och n�r han kom hem, l�g han p� bara marken �ver natten.

D� stodo de �ldste i hans hus upp och gingo till honom, f�r att f�rm� honom att stiga upp fr�n marken; men han ville icke, och han �t icke heller n�got med dem.

Men p� sjunde dagen dog barnet. D� fruktade Davids tj�nare att om tala f�r honom att barnet hade d�tt, ty de t�nkte: �N�r vi talade till honom, medan barnet �nnu levde, ville han ju icke lyssna till v�ra ord. Huru skulle vi d� kunna s�ga till honom att barnet har d�tt? Han kunde g�ra n�got ont.�

Men n�r David s�g att hans tj�nare viskade med varandra, f�rstod han att barnet hade d�tt. D� fr�gade David sina tj�nare: �Har barnet d�tt?� De svarade: �Ja.�

D� stod David upp fr�n marken och tv�dde sig och smorde sig och bytte om kl�der och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och n�r han kom hem igen, beg�rde han att man skulle s�tta fram mat �t honom, och han �t.

D� sade hans tj�nare till honom: �Varf�r g�r du p� detta s�tt? Medan barnet levde, fastade du och gr�t f�r dess skull; men s� snart barnet har d�tt, st�r du upp och �ter!�

Han svarade: s� l�nge barnet �nnu levde, fastade och gr�t jag, ty jag t�nkte: 'Vem vet, kanh�nda bliver HERREN mig n�dig och l�ter barnet f� leva.'

Men nu, n�r det har d�tt, varf�r skulle jag d� fasta? Kan jag v�l skaffa honom tillbaka igen? Jag g�r bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig.�

Och David tr�stade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och l�g hos henne. Och hon f�dde en son, �t vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN �lskade honom

och s�nde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, f�r HERRENS skull.

Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog konungastaden.

Sedan s�nde Joab bud till David och l�t s�ga honom: �Jag har angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.

S� f�rsamla du nu det �vriga folket och bel�gra staden och intag den, s� att det icke bliver jag som intager staden och f�r b�ra namnet d�rf�r.�

D� f�rsamlade David allt folket och t�gade till Rabba och angrep det och intog det.

Och han tog deras konungs krona fr�n hans huvud; den v�gde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu p� Davids huvud. Och han f�rde ut byte fr�n staden i stor myckenhet.

Och folket d�rinne f�rde han ut och lade dem under s�gar och tr�skvagnar av j�rn och bilor av j�rn och �verl�mnade dem �t Molok. S� gjorde han mot Ammons barns alla st�der. Sedan v�nde David med allt folket tillbaka till Jerusalem.