Chapter 13

D�refter tilldrog sig f�ljande Davids son Absalom hade en sk�n syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade k�rlek till henne.

Ja, Amnon kom f�r sin syster Tamars skull i en s�dan v�nda att han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke vara m�jligt att g�ra henne n�got.

Men Amnon hade en v�n, som hette Jonadab, en son till Davids broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.

Denne sade nu till honom: �Varf�r ser du var morgon s� avt�rd ut, du konungens son? Vill du icke s�ga mig det?� Amnon svarade honom: �Jag har fattat k�rlek till min broder Absaloms syster Tamar.�

Jonadab sade till honom: �L�gg dig p� din s�ng och g�r dig sjuk. N�r d� din fader kommer f�r att bes�ka dig, s� s�g till honom: 'L�t min syster Tamar komma och giva mig n�got att �ta, men l�t henne tillreda maten inf�r mina �gon; s� att jag ser det och kan f� den ur hennes hand att �ta.'�

D� lade Amnon sig och gjorde sig sjuk. N�r nu konungen kom f�r att bes�ka honom, sade Amnon till konungen: �L�t min syster Tamar komma hit och tillaga tv� kakor inf�r mina �gon, s� att jag kan f� dem ur hennes hand att �ta.�

D� s�nde David bud in i huset till Tamar och l�t s�ga: �G� till din broder Amnons hus och red till �t honom n�got att �ta.�

Tamar gick d� �stad till sin broder Amnons hus, d�r denne l�g till s�ngs. Och hon tog deg och kn�dade den och gjorde d�rav kakor inf�r hans �gon och gr�ddade kakorna.

D�refter tog hon pannan och lade upp dem d�rur inf�r hans �gon; men han ville icke �ta. Och Amnon sade: �L�t alla g� ut h�rifr�n. D� gingo alla ut d�rifr�n.

Sedan sade Amnon till Tamar: �B�r maten hitin i kammaren, s� att jag f�r den ur din hand att �ta.� D� tog Tamar kakorna som hon hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.

Men n�r hon kom fram med dem till honom, f�r att han skulle �ta, fattade han i henne och sade till henne: �Kom hit och ligg hos mig, min syster.�

Hon sade till honom: �Ack nej, min broder, kr�nk mig icke; ty s�dant f�r icke ske i Israel. G�r icke en s�dan galenskap.

Vart skulle jag d� taga v�gen med min skam? Och du sj�lv skulle ju sedan i Israel h�llas f�r en d�re. Tala nu med konungen; han v�grar nog icke att giva mig �t dig.�

Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne �verm�ktig och kr�nkte henne och l�g hos henne.

Men d�refter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja, den motvilja han fick mot henne var st�rre �n den k�rlek han hade haft till henne. Och Amnon sade till henne: �St� upp och g� din v�g.�

D� sade hon till honom: �G�r dig icke skyldig till ett s� sv�rt brott som att driva bort mig; det vore v�rre �n det andra som du har gjort med mig.�

Men han ville icke h�ra p� henne, utan ropade p� den unge man som han hade till tj�nare och sade: �Driven denna kvinna ut h�rifr�n, och rigla du d�rren efter henne.�

Och hon hade en fotsid livkl�dnad p� sig; ty i s�dana k�por voro konungens d�ttrar kl�dda, s� l�nge de voro jungfrur. N�r tj�naren nu hade f�rt ut Tamar och riglat d�rren efter henne,

tog hon aska och str�dde p� sitt huvud, och den fotsida livkl�dnaden som hon hade p� sig rev hon s�nder; och hon lade handen p� sitt huvud och gick d�r ropande och klagande.

D� sade hennes broder Absalom till henne: �Har din broder Aminon varit hos dig? Tig nu stilla, min syster; han �r ju din broder. L�gg denna sak icke s� p� sinnet.� S� stannade d� Tamar i sin broder Absaloms hus i sv�r sorg.

Men n�r konung David fick h�ra allt detta, blev han mycket vred.

Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty Absalom hatade Amnon, d�rf�r att denne hade kr�nkt hans syster Tamar.

Tv� �r d�refter hade Absalom f�rklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbj�d d� alla konungens s�ner.

Absalom kom till konungen och sade: �Din tj�nare skall nu hava f�rklippning; jag beder att konungen ville j�mte sina tj�nare g� med din tj�nare.�

Men konungen svarade Absalom �Nej, min son, vi m� icke allasammans g� med, ty vi vilja icke vara dig till besv�r.� Och fast�n han bad honom entr�get, ville han icke g�, utan gav honom sin avskedsh�lsning.

D� sade Absalom: �Om du icke vill, s� l�t dock min broder Amnon g� med oss.� Konungen fr�gade honom: �Varf�r skall just han g� med dig?�

Men Absalom bad honom s� entr�get, att han l�t Amnon och alla de �vriga konungas�nerna g� med honom.

Och Absalom bj�d sina tj�nare och sade: �Sen efter, n�r Amnons hj�rta bliver glatt av vinet; och n�r jag d� s�ger till eder: 'Huggen ned Amnon', s� d�den honom utan fruktan. Det �r ju jag som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder s�som k�cka m�n.�

Och Absaloms tj�nare gjorde med Amnon s�som Absalom hade bjudit. D� stodo alla konungens s�ner upp och satte sig var och en p� sin mul�sna och flydde.

Medan de �nnu voro p� v�g, kom till David ett rykte om att Absalom hade huggit ned alla konungens s�ner, s� att icke en enda av dem fanns kvar.

D� stod konungen upp och rev s�nder sina kl�der och lade sig p� marken, under det att alla hans tj�nare stodo d�r med s�nderrivna kl�der.

Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda och sade: �Min herre m� icke t�nka att de hava d�dat alla de unga m�nnen, konungens s�ner, det �r Amnon allena som �r d�d. Ty Absaloms uppsyn har b�dat olycka �nda ifr�n den dag d� denne kr�nkte hans syster Tamar.

S� m� nu min herre konungen icke akta p� detta som har blivit sagt, att alla konungens s�ner �ro d�da; nej, Amnon allena �r d�d.�

Emellertid flydde Absalom. -- N�r nu mannen som stod p� vakt lyfte upp sina �gon, fick han se mycket folk komma fr�n v�gen bakom honom, vid sidan av berget.

D� sade Jonadab till konungen: �Se, d�r komma konungens s�ner. S�som din tj�nare sade, s� har det g�tt till.�

Just n�r han hade sagt detta, kommo konungens s�ner; och de brusto ut i gr�t. Ocks� konungen och alla hans tj�nare gr�to h�ftigt och bitterligen.

Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs son, konungen i Gesur. Och David s�rjde hela tiden sin son.

Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han d�r i tre �r.

Och konung David avstod ifr�n att draga ut mot Absalom, ty han tr�stade sig �ver att Amnon var d�d.