Chapter 14

Men Joab, Serujas son, m�rkte att konungens hj�rta var v�nt mot Absalom.

D� s�nde Joab till Tekoa och l�t d�rifr�n h�mta en klok kvinna och sade till henne: �L�tsa att du har sorg, och kl�d dig i sorgkl�der och sm�rj dig icke med olja, utan skicka dig s�som en kvinna som i l�ng tid har haft sorg efter en d�d.

G� s� in till konungen och tala till honom s�som jag s�ger dig.� Joab lade nu orden i hennes mun.

Och kvinnan fr�n Tekoa talade med konungen; hon f�ll ned till jorden p� sitt ansikte och bugade sig och sade: �Hj�lp, o konung!�

Konungen sade till henne: �Vad fattas dig?� Hon svarade: �Ack, jag �r �nka; min man �r d�d.

Och din tj�narinna hade tv� s�ner; dessa b�da kommo i tr�ta med varandra ute p� marken, d�r ingen fanns, som kunde tr�da emellan och hindra dem; den ene slog d� ned den andre och d�dade honom.

Och nu har hela sl�kten rest sig upp mot din tj�narinna, och de s�ga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, s� att vi f� d�da honom, d�rf�r att han har tagit sin broders liv och dr�pt honom; p� det s�ttet f�rg�ra vi ock arvingen.' P� det att efter min man varken namn eller efterkommande m� finnas p� jorden, vilja de utsl�cka den gnista av mig, som �nnu �r kvar.�

D� sade konungen till kvinnan: �G� hem igen; jag vill giva befallning om dig.�

Kvinnan fr�n Tekoa sade till konungen: �P� mig, o min herre konung, och p� min faders hus vile missg�rningen, men konungen och hans tron vare utan skuld.�

Konungen sade: �Om n�gon s�ger n�got �t dig, s� f�r honom till mig; han skall sedan icke mer antasta dig.

Hon sade: �Ja, m� konungen t�nka p� HERREN, sin Gud, s� att blodsh�mnaren icke f�r g�ra olyckan st�rre, och s� att de icke f�rg�ra min son.� D� sade han: �S� sant HERREN lever, icke ett h�r av din son skall falla p� jorden.�

Men kvinnan sade: �L�t din tj�narinna tala �nnu ett ord till min herre konungen.� Han sade: �Tala.�

D� sade kvinnan: �Varf�r �r du d� s� sinnad mot Guds folk? N�r konungen talar s�, d� ligger ju d�ri att han sj�lv b�r p� skuld, eftersom konungen icke l�ter sin f�rskjutne son komma tillbaka.

Vi m�ste ju alla d� och �ro d� s�som vatten som spilles p� jorden, vilket icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort, utan han t�nker ut vad g�ras kan, f�r att den f�rskjutne icke m� f�rbliva f�rskjuten och skild fr�n honom.

Och att jag nu har kommit f�r att tala detta till min herre konungen, det har skett d�rf�r att folket f�rskr�ckte mig. D� t�nkte din tj�narinna: Jag vill dock tala med konungen; kanh�nda skall konungen uppfylla sin tr�linnas �nskan.

Ja, konungen skall lyssna till sin tr�linna och r�dda mig fr�n den mans hand, som vill f�rg�ra b�de mig och min son fr�n Guds arvedel.

Och din tj�narinna t�nkte: Min herre konungens ord skall giva mig ro. Ty min herre konungen �r lik Guds �ngel d�ri att han h�r allt, b�de gott och ont. Och nu vare HERREN, din Gud, med dig.

D� svarade konungen och sade till kvinnan: �D�lj icke f�r mig n�got av det varom jag nu vill fr�ga dig.� Kvinnan sade: �Min herre konungen tale.�

D� sade konungen: �Har icke Joab sin hand med i allt detta?� Kvinnan svarade och sade: �S� sant du lever, min herre konung: om min Herre konungen talar n�got, s� kan ingen komma undan det, vare sig �t h�ger eller �t v�nster. Ja, det �r din tj�nare Joab som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tj�narinnas mun allt vad jag har sagt.

F�r att giva saken ett annat utseende har din tj�nare Joab handlat p� detta s�tt; men min herre liknar i vishet Guds �ngel och vet allt som sker p� jorden.�

S� sade d� konungen till Joab: �V�lan, jag vill g�ra s�som du �nskar. G� nu och f�r tillbaka den unge mannen Absalom.�

D� f�ll Joab ned till jorden p� sitt ansikte och bugade sig och v�lsignade konungen; och Joab sade: �I dag m�rker din tj�nare att jag har funnit n�d f�r dina �gon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tj�nares �nskan.�

Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och f�rde Absalom till Jerusalem.

Men konungen sade: �Han f�r begiva sig till sitt hus, men han f�r icke komma inf�r mitt ansikte. D� begav sig Absalom till sitt hus, och kom icke inf�r konungens ansikte.

Men i hela Israel fanns ingen s� sk�n man som Absalom, ingen som man s� mycket prisade: fr�n hans fotblad upp till hans hj�ssa fanns icke n�got fel p� honom

Och n�r han l�t klippa h�ret p� sitt huvud -- vid slutet av vart �r l�t han klippa det, ty det blev honom d� s� tungt att han m�ste l�ta klippa det -- s� befanns det, att n�r man v�gde h�ret fr�n hans huvud, d� v�gde det tv� hundra siklar, efter konungsvikt.

Och �t Absalom f�ddes tre s�ner och en dotter, som fick namnet Tamar; hon var en sk�n kvinna.

N�r Absalom hade bott tv� hela �r i Jerusalem utan att f� komma inf�r konungens ansikte,

s�nde han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till konungen; men han ville icke komma till honom. Och han s�nde bud �nnu en g�ng, men han ville �nd� icke komma.

D� sade han till sina tj�nare: �I sen att Joab d�r har ett �kerstycke vid sidan av mitt, och p� det har han korn; g�n nu dit och t�nden eld d�rp�.� S� t�nde d� Absaloms tj�nare eld p� �kerstycket.

D� stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom: �Varf�r hava dina tj�nare t�nt eld p� mitt �kerstycke?�

Absalom svarade Joab: �Jag s�nde ju till dig och l�t s�ga: Kom hit, s� att jag kan skicka dig till konungen och l�ta s�ga: 'Varf�r fick jag komma hem fr�n Gesur? Det hade varit b�ttre f�r mig, om jag �nnu vore kvar d�r.' Nu vill jag komma inf�r konungens ansikte; och finnes n�gon missg�rning hos mig, s� m� han d�da mig.

D� gick Joab till konungen och sade honom detta. Denne kallade d� till sig Absalom, och han kom till konungen; och han f�ll ned f�r honom p� sitt ansikte och bugade sig till jorden inf�r konungen. Och konungen kysste Absalom.