Chapter 17

Och Ahitofel sade till Absalom: �L�t mig utv�lja tolv tusen m�n, s� vill jag bryta upp och f�rf�lja David i natt.

D� kan jag komma �ver honom och f�rskr�cka honom, medan han �r utmattad och modl�s, och allt hans folk skall d� taga till flykten; sedan kan jag d�da konungen, n�r han st�r d�r �vergiven.

D�refter skall jag f�ra allt folket tillbaka till dig. Ty om det s� g�r den man du s�ker, s� �r detta som om alla v�nde tillbaka; allt folket f�r d� frid.�

Detta behagade Absalom och alla de �ldste i Israel.

Likv�l sade Absalom: �Kalla ock arkiten Husai hit, s� att vi ocks� f� h�ra vad han har att s�ga.

N�r d� Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: �S� och s� har Ahitofel talat. �Skola vi g�ra s�som han har sagt? Varom icke, s� tala du.�

Husai svarade Absalom: Det r�d som Ahitofel denna g�ng har givit �r icke gott.�

Och Husai sade ytterligare: �Du k�nner din fader och hans m�n, och vet att de �ro hj�ltar och bistra s�som en bj�rninna fr�n vilken man har tagit ungarna ute p� marken. Och din fader �r ju en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten.

Nu har han s�kerligen g�mt sig i n�gon h�la eller p� n�got annat st�lle. Om nu redan i b�rjan n�gra av folket h�r f�lle, s� skulle var och en som finge h�ra talas d�rom s�ga att det folk som f�ljer Absalom har lidit ett nederlag;

och d� skulle till och med den tappraste, den som hade mod s�som ett lejon, bliva h�geligen f�rf�rad; ty hela Israel vet att din fader �r en hj�lte, och att de som f�lja honom �ro tappra m�n.

D�rf�r �r nu mitt r�d: L�t hela Israel fr�n Dan �nda till Beer-Seba f�rsamla sig till dig, s� talrikt som sanden vid havet; och sj�lv m� du draga med i striden.

N�r vi s� drabba ihop med honom, varhelst han m� p�tr�ffas, skola vi sl� ned p� honom, s�som daggen faller �ver marken; och d� skall intet bliva kvar av honom och alla de m�n som �ro med honom

Ja, om han ocks� droge sig tillbaka in i n�gon stad, s� skulle hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna d�rav.

D� sade Absalom och alla Israels m�n: �Arkiten Husais r�d �r b�ttre �n Ahitofels r�d.� HERREN hade n�mligen skickat det s�, att Ahitofels goda r�d gjordes om intet, f�r att HERREN skulle l�ta olycka komma �ver Absalom.

Och Husai sade till pr�sterna Sadok och Ebjatar: �Det och det r�det har Ahitofel givit Absalom och de �ldste i Israel, men jag har givit det och det r�det.

S� s�nden nu med hast bud och l�ten s�ga David: 'Stanna icke �ver natten vid f�rjst�llena i �knen, utan g� hellre �ver, f�r att icke konungen och allt hans folk m� drabbas av f�rd�rv.'�

Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillh�ll vid Rogelsk�llan, och en tj�nstekvinna gick dit med budskap; sedan pl�gade de sj�lva g� med budskapet till konung David. Ty de tordes icke g� in i staden och visa sig d�r.

Men en gosse fick se dem och ber�ttade det f�r Absalom. D� gingo b�da med hast sin v�g och kommo in i en mans hus i Bahurim, som p� sin g�rd hade en brunn; i den stego de ned.

Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det �ver brunnsh�let och str�dde gryn d�rp�, s� att man icke kunde m�rka n�got.

D� nu Absaloms tj�nare kommo in i huset till hustrun och fr�gade var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: �De gingo �ver b�cken d�r.� D� s�kte de, men utan att finna, och v�nde s� tillbaka till Jerusalem.

Men sedan de hade g�tt sin v�g, stego de andra upp ur brunnen och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till David: �Bryten upp och g�n med hast �ver vattnet, ty det och det r�det har Ahitofel givit, till eder of�rd.�

D� br�t David upp med allt det folk han hade hos sig, och de gingo �ver Jordan; och om morgonen, n�r det blev dager, saknades ingen enda, utan alla hade kommit �ver Jordan.

Men n�r Ahitofel s�g att man icke f�ljde hans r�d, sadlade han sin �sna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han hade best�llt om sitt hus, h�ngde han sig. Och n�r han var d�d, blev han begraven i sin faders grav.

S� hade nu David kommit till Mahanaim, n�r Absalom med alla Israels m�n gick �ver Jordan.

Men Absalom hade satt Amasa i Joabs st�lle �ver h�ren. Och Amasa var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade g�tt in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster.

Och Israel och Absalom l�grade sig i Gileads land.

Men n�r David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, fr�n Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, fr�n Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit fr�n Rogelim,

l�tit f�ra dit s�ngar, sk�lar, lerk�rl, s� ock vete, korn, mj�l och rostade ax, �vensom b�nor, lins�rter och annat rostat,

d�rj�mte honung, gr�ddmj�lk, f�r och n�tostar till mat �t David och hans folk; ty de t�nkte: �Folket �r hungrigt, tr�tt och t�rstigt i �knen.