Chapter 18

Och David m�nstrade sitt folk och satte �ver- och underh�vitsm�n �ver dem.

D�refter l�t David folket t�ga �stad: en tredjedel under Joabs bef�l, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders, bef�l, och en tredjedel under gatiten Ittais bef�l. Och konungen sade till folket: �Jag vill ock sj�lv draga ut med eder.�

Men folket svarade: �Du f�r icke draga ut; ty om vi m�ste fly, aktar ingen p� oss, och om h�lften av oss bliver d�dad, aktar man icke heller p� oss, men du �r nu s� god som tio tusen av oss. D�rf�r �r det nu b�ttre att du st�r redo att komma oss till hj�lp fr�n staden.

D� sade konungen till dem: �Vad I ansen vara b�st vill jag g�ra.� Och konungen st�llde sig vid sidan av porten, under det att allt folket drog ut i avdelningar p� hundra och tusen.

Men konungen bj�d Joab, Abisai och Ittai och sade: �Faren nu varligt med den unge mannen Absalom.� Och allt folket h�rde huru konungen s� bj�d alla h�vitsm�nnen ang�ende Absalom.

S� drog d� folket ut p� f�ltet mot Israel, och striden stod i Efraims skog.

D�r blev Israels folk slaget av Davids tj�nare, och m�nga stupade d�r p� den dagen: tjugu tusen man.

Och striden utbredde sig �ver hela den trakten; och skogen f�rgjorde mer folk, �n sv�rdet f�rgjorde p� den dagen.

Och Absalom kom i Davids tj�nares v�g. Absalom red d� p� sin mul�sna; och n�r mul�snan kom under en stor terebint med t�ta grenar, fastnade hans huvud i terebinten, s� att han blev h�ngande mellan himmel och jord, ty mul�snan som han satt p� sprang sin v�g.

Och en man fick se det och ber�ttade f�r Joab och sade: �Jag s�g d�r borta Absalom h�nga i en terebint.�

D� sade Joab till mannen som ber�ttade detta f�r honom: �Om du s�g det, varf�r slog du honom d� icke strax till jorden? Jag skulle d� g�rna hava givit dig tio siklar silver och ett b�lte.�

Men mannen svarade Joab: �Om jag ock finge v�ga upp tusen siklar silver i mina h�nder, skulle jag dock icke vilja utr�cka min hand mot konungens son, ty konungen bj�d ju dig och Abisai och Ittai, s� att vi h�rde det: 'Tagen vara, I alla, p� den unge mannen Absalom.'

Dessutom, om jag l�mskt hade f�rgripit mig p� hans liv, s� hade du s�kerligen l�mnat mig i sticket, eftersom intet kan f�rbliva dolt f�r konungen.�

Joab sade: �Jag vill icke p� detta s�tt f�rhala tiden med dig.� D�refter tog han tre spjut i sin hand och st�tte dem i Absaloms br�st, medan denne �nnu var vid liv, d�r han h�ngde under terebinten.

Sedan kommo tio unga m�n, Joabs vapendragare, ditfram, och av dem blev Absalom till fullo d�dad.

Och Joab l�t st�ta i basunen, och folket upph�rde att f�rf�lja Israel, ty Joab ville skona folket.

Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenr�se �ver honom. Men hela Israel flydde, var och en till sin hydda.

Och Absalom hade, medan han �nnu levde, l�tit resa �t sig en stod som st�r i Konungsdalen; ty han t�nkte: �Jag har ingen son som kan bevara mitt namns �minnelse. Den stoden hade han uppkallat efter sitt namn, och den heter �nnu i dag Absaloms minnesv�rd.

Och Ahimaas, Sadoks son, sade: �L�t mig skynda �stad och f�rkunna f�r konungen gl�djebudskapet att HERREN har d�mt honom fri ifr�n hans fienders hand.�

Men Joab svarade honom: �I dag bliver du ingen gl�djebudb�rare; en annan dag m� du f�rkunna gl�djebudskap, men denna dag f�rkunnar du icke n�got gl�djebudskap, eftersom nu konungens son �r d�d.�

D�refter sade Joab till en etiopier: �G� och ber�tta f�r konungen vad du har sett.� D� f�ll etiopiern ned f�r Joab och skyndade d�rp� �stad.

Men Ahimaas, Sadoks son; sade �nnu en g�ng till Joab: �L�t ocks� mig, vad �n m� ske, f� skynda �stad, efter etiopiern.� Joab sade: �Varf�r vill du skynda �stad, min son, d� detta ju icke kan vara ett gl�djebudskap som skaffar dig n�gon l�n?�

Han svarade: �Vad �n m� ske vill jag skynda �stad.� D� sade han till honom: �S� skynda d�.� Och Ahimaas skyndade �stad och tog v�gen �ver Jordansl�tten och hann om etiopiern.

Under tiden satt David inne i porten. Och v�ktaren gick upp p� porttaket invid muren; n�r han d�r lyfte upp sina �gon, fick han se en man komma ensam springande.

V�ktaren ropade och f�rkunnade det f�r konungen. D� sade konungen: ��r han ensam, s� har han ett gl�djebudskap att kung�ra.� Och han kom allt n�rmare.

D�refter fick v�ktaren se en annan man komma springande; d� ropade v�ktaren till portvaktaren och sade: �Nu ser jag �ter en man komma ensam springande.� Konungen sade: �Denne �r ock en gl�djebudb�rare.�

Och v�ktaren sade: �Efter sitt s�tt att springa tyckes mig den f�rste vara Ahimaas, Sadoks son.� D� sade konungen: �Det �r en god man; han kommer s�kerligen med ett gott gl�djebudskap.�

Och Ahimaas ropade och sade till konungen: �Allt v�l!� D�refter f�ll han ned till Jorden p� sitt ansikte inf�r konungen och sade: �Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de m�nniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!�

D� fr�gade konungen: �St�r det v�l till med den unge mannen Absalom?� Ahimaas svarade: �Jag s�g en stor hop folk, n�r Joab avs�nde konungens andre tj�nare och mig, din tj�nare; men jag vet icke vad det var.�

Konungen sade: �G� �t sidan och st�ll dig d�r.� D� gick han �t sidan och blev st�ende d�r

Just d� kom etiopiern. Och etiopiern sade: �Mottag, min herre konung, det gl�djebudskapet att HERREN i dag har d�mt dig fri ifr�n alla de m�ns hand, som hava rest sig upp mot dig.�

Konungen fr�gade etiopiern: �St�r det v�l till med den unge mannen Absalom?� Etiopiern svarade: �M� det s� g� med min herre konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig f�r att g�ra dig ont, s�som det har g�tt med den unge mannen.

D� blev konungen h�ftigt uppr�rd och gick upp i salen �ver porten och gr�t. Och under det att han gick, ropade han s�: �Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade f�tt d� i ditt st�lle! Absalom, min son, min son!�