Chapter 21

Men under Davids tid uppstod en hungersn�d, som varade oavbrutet i tre �r; d� s�kte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: �F�r Sauls och hans blodbefl�ckade hus' skull sker detta, d�rf�r att han d�dade gibeoniterna.

D� kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av amor�erna och fast�n Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul, i sin nit�lskan f�r Israels barn och f�r Juda, f�rs�kt att nedg�ra dem.

David sade nu till gibeoniterna: �Vad skall jag g�ra f�r eder, och varmed skall jag bringa f�rsoning, s� att I v�lsignen HERRENS arvedel?�

Gibeoniterna svarade honom: �Vi fordra icke silver och guld av Saul och hans hus, ej heller hava vi r�tt att d�da n�gon man i Israel.� Han fr�gade: �Vad beg�ren I d� att jag skall g�ra f�r eder?�

De svarade konungen: �Den man som ville f�rg�ra oss, och som st�mplade mot oss, f�r att vi skulle bliva utrotade och icke mer hava best�nd n�gonst�des inom Israels land,

av hans s�ner m� sju utl�mnas till oss, s� att vi f� upph�nga dem f�r HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.� Konungen sade: �Jag skall utl�mna dem.�

Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, f�r den ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit varandra.

D�remot tog konungen de tv� s�ner, Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade f�tt �t Saul, och de fem s�ner som Mikal, Sauls dotter, hade f�tt �t meholatiten Adriel, Barsillais son

och �verl�mnade dem �t gibeoniterna, och dessa upph�ngde dem p� berget inf�r HERREN, s� att de omkommo, alla sju p� en g�ng. Och det var under de f�rsta sk�rdedagarna, n�r kornsk�rden begynte, som de blevo d�dade.

D� tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdr�kt och hade den till sitt l�ger ovanp� klippan fr�n det att sk�rden begynte, �nda till dess att vattnet str�mmade ned �ver dem fr�n himmelen; och hon tillstadde icke himmelens f�glar att sl� ned p� dem om dagen, ej heller markens vilda djur att g�ra det om natten.

N�r det blev ber�ttat f�r David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort

begav sig David �stad och h�mtade Sauls och hans son Jonatans ben fr�n borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade n�mligen i hemlighet tagit deras kroppar bort ifr�n den �ppna platsen i Bet-San, d�r filist�erna hade h�ngt upp dem, n�r filist�erna slogo Saul p� Gilboa.

Och d� han hade f�rt Sauls och hans son Jonatans ben upp d�rifr�n, samlade man ock ihop de upph�ngdas ben.

Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad konungen hade bjudit. Och d�refter h�rde Gud landets b�n.

�ter uppstod krig mellan filist�erna och Israel. Och David drog ned med sina tj�nare, och de stridde mot filist�erna. Men David blev tr�tt;

och Jisbo-Benob, en av rafa�ernas avkomlingar, vilkens lans v�gde tre hundra siklar koppar, och som var ikl�dd en ny rustning, t�nkte d� d�da David.

Men Abisai, Serujas son, kom honom till hj�lp och slog filist�en till d�ds. D� besvuro Davids m�n honom att han icke mer skulle draga ut med dem i striden, s� att han icke utsl�ckte Israels lampa.

D�refter stod �ter en strid med filist�erna vid Gob; husatiten Sibbekai slog d� ned Saf, en av rafa�ernas avkomlingar.

�ter stod en strid med filist�erna vid Gob; Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog d� ned gatiten Goljat, som hade ett spjut vars skaft liknade en v�vbom.

�ter stod en strid vid Gat. D�r var en reslig man som hade sex fingrar p� var hand och sex t�r p� var fot, eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafa�erna.

Denne sm�dade Israel; d� blev han nedgjord av Jonatan, son till Simeai, Davids broder.

Dessa fyra voro avkomlingar av rafa�erna i Gat; och de f�llo f�r Davids och hans tj�nares hand.