Chapter 22

Och David talade till HERREN denna s�ngs ord, n�r HERREN hade r�ddat honom fr�n alla hans fienders hand och fr�n Sauls hand.

Han sade: HERRE, du mitt bergf�ste, min borg och min r�ddare,

Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sk�ld och min fr�lsnings horn, mitt v�rn och min tillflykt, min fr�lsare, du som fr�lsar mig fr�n v�ldet!

HERREN, den h�gtlovade, �kallar jag, och fr�n mina fiender bliver jag fr�lst.

Ty d�dens br�nningar omv�rvde mig, f�rd�rvets str�mmar f�rskr�ckte mig,

d�dsrikets band omsl�to mig, d�dens snaror f�llo �ver mig.

Men jag �kallade HERREN i min n�d, ja, jag gick med min �kallan till min Gud. Och han h�rde fr�n sin himmelska boning min r�st, och mitt rop kom till hans �ron.

D� skalv jorden och b�vade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var uppt�nd.

R�k steg upp fr�n hans n�sa och f�rt�rande eld fr�n hans mun, eldsgl�d ljungade fr�n honom.

Och han s�nkte himmelen och for ned och t�cken var under hans f�tter.

Han for p� keruben och fl�g, han s�gs komma p� vindens vingar

Och han gjorde m�rker till en hydda som omsl�t honom: vattenhopar, tjocka moln.

Ur glansen framf�r honom ljungade eldsgl�d.

HERREN dundrade fr�n himmelen den H�gste l�t h�ra sin r�st.

Han sk�t pilar och f�rskingrade dem, ljungeld och f�rvirrade dem.

Havets b�ddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, f�r HERRENS n�pst, f�r hans vredes stormvind.

Han r�ckte ut sin hand fr�n h�jden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

Han r�ddade mig fr�n min starke fiende, fr�n mina ov�nner, ty de voro mig �verm�ktiga.

De �verf�llo mig p� min olyckas dag, men HERREN blev mitt st�d.

Han f�rde mig ut p� rymlig plats han r�ddade mig, ty han hade behag till mig.

HERREN l�nar mig efter min r�ttf�rdighet; efter mina h�nders renhet vederg�ller han mig.

Ty jag h�ll mig p� HERRENS v�gar och avf�ll icke fr�n min Gud i ogudaktighet;

nej, alla hans r�tter hade jag f�r �gonen, och fr�n hans stadgar vek jag icke av.

S� var jag ostrafflig f�r honom och tog mig till vara f�r missg�rning.

D�rf�r vederg�llde mig HERREN efter min r�ttf�rdighet, efter min renhet inf�r hans �gon.

Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hj�lte bevisar du dig ostrafflig.

Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vr�nge bevisar du dig avog.

och du fr�lsar ett betryckt folk, men dina �gon �ro emot de stolta, till att �dmjuka dem.

Ja, du, HERRE, �r min lampa; ty HERREN g�r mitt m�rker ljust.

Ja, med dig kan jag nedsl� h�rskaror, med min Gud stormar jag murar.

Guds v�g �r ostrafflig, HERRENS tal �r luttrat. En sk�ld �r han f�r alla som taga sin tillflykt till honom.

Ty vem �r Gud f�rutom HERREN, och vem �r en klippa f�rutom v�r Gud?

Gud, du som var mitt starka v�rn och ledde den ostrafflige p� hans v�g,

du som gjorde hans f�tter s�som hindens och st�llde mig p� mina h�jder,

du som l�rde mina h�nder att strida och mina armar att sp�nna kopparb�gen!

Du gav mig din fr�lsnings sk�ld och din b�nh�relse gjorde mig stor,

du skaffade rum f�r mina steg, d�r jag gick, och mina f�tter vacklade icke.

Jag f�rf�ljde mina fiender och f�rgjorde dem; jag v�nde icke tillbaka, f�rr�n jag hade gjort �nde p� dem.

Ja, jag gjorde �nde p� dem och slog dem, s� att de icke mer reste sig; de f�llo under mina f�tter.

Du omgjordade mig med kraft till striden, du b�jde mina motst�ndare under mig.

Mina fiender drev du p� flykten f�r mig, dem som hatade mig f�rgjorde jag.

De s�go sig omkring, men det fanns ingen som fr�lste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

Och jag st�tte dem s�nder till stoft p� jorden, jag krossade och f�rtrampade dem s�som orenlighet p� gatan.

Du r�ddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud �ver hedningar; folkslag som jag ej k�nde blevo mina tj�nare.

Fr�mlingar visade mig underd�nighet; vid blotta ryktet h�rsammade de mig.

Ja, fr�mlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och �verg�vo sina borgar.

HERREN lever! Lovad vare min klippa, upph�jd vare Gud, min fr�lsnings klippa!

Gud, som har givit mig h�mnd och lagt folken under mig;

du som har f�rt mig ut fr�n mina fiender och upph�jt mig �ver mina motst�ndare, r�ddat mig fr�n v�ldets man!

F�rdenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

Ty du giver din konung stor seger och g�r n�d mot din smorde, mot David och hans s�d till evig tid.