Chapter 1

Konung David var nu gammal och kommen till h�g �lder; och ehuru man h�ljde t�cken �ver honom, kunde han dock icke h�lla sig varm.

D� sade hans tj�nare till honom: �M� man f�r min herre konungens r�kning s�ka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva konungens tj�narinna och sk�ta honom. Om hon f�r ligga i din famn, s� bliver min herre konungen varm�

S� s�kte de d� �ver hela Israels land efter en sk�n flicka; och de funno Abisag fr�n Sunem och f�rde henne till konungen.

Hon var en mycket sk�n flicka, och hon sk�tte nu konungen och betj�nade honom, men konungen hade intet umg�nge med henne.

Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: �Det �r jag som skall bliva konung.� Och han skaffade sig vagnar och ryttare, d�rtill ock femtio man som l�pte framf�r honom.

Hans fader hade aldrig velat bedr�va honom med att s�ga: �Varf�r g�r du s�?� Han var ock mycket fager; och hans moder hade f�tt honom n�st efter Absalom.

Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med pr�stens Ebjatar, och dessa sl�to sig till Adonia och underst�dde honom.

Men pr�sten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan, Simei, Rei och Davids hj�ltar h�llo icke med Adonia.

Och Adonia slaktade f�r och f�kreatur och g�dkalvar vid Soheletstenen, som ligger vid Rogelsk�llan; och han inbj�d dit alla sina br�der, konungens s�ner, och alla de Juda m�n som voro i konungens tj�nst.

Men profeten Natan, Benaja, hj�ltarna och sin broder Salomo inbj�d han icke.

D� sade Natan s� till Bat-Seba, Salomos moder: �Du har v�l h�rt att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att v�r herre David vet d�rom?

Men jag vill nu giva dig ett r�d, f�r att du m� kunna r�dda ditt liv och din son Salomos liv.

G� in till konung David och s�g till honom: 'Har du icke, min herre konung, sj�lv med ed lovat din tj�narinna och sagt: Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p� min tron? Varf�r har d� Adonia blivit konung?'

Och medan du �nnu �r d�r och talar med konungen, skall jag efter dig komma in och bekr�fta dina ord.�

S� gick d� Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var nu mycket gammal; och Abisag fr�n Sunem betj�nade konungen.

Och Bat-Seba bugade sig och f�ll ned f�r konungen. D� fr�gade konungen: �Vad �nskar du?�

Hon sade till honom: �Min herre, du har ju sj�lv lovat din tj�narinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p� min tron.'

Men se, nu har Adonia blivit konung, fast�n du, min herre konung, �nnu icke har f�tt veta det.

Och han har slaktat tjurar och g�dkalvar och f�r i myckenhet, och han har inbjudit alla konungens s�ner och pr�sten Ebjatar och h�rh�vitsmannen Joab; men din tj�nare Salomo har han icke inbjudit.

P� dig, min herre konung, �ro nu hela Israels �gon riktade, i f�rv�ntan att du skall kung�ra f�r dem vem som skall sitta p� min herre konungens tron efter honom.

Eljest torde h�nda, att n�r min herre konungen har g�tt till vila hos sina f�der, d� bliva jag och min son Salomo h�llna s�som brottslingar.�

Medan hon �nnu h�ll p� att tala med konungen, kom profeten Natan.

Och man anm�lde det f�r konungen och sade: �Profeten Natan �r h�r.� N�r han s� kom inf�r konungen, f�ll han ned till jorden p� sitt ansikte f�r konungen.

Och Natan sade: �Min herre konung, �r det v�l du som har sagt att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta p� din tron?

Ty han har i dag g�tt ned och slaktat tjurar och g�dkalvar och f�r i myckenhet, och har inbjudit alla konungens s�ner och h�rh�vitsm�nnen och pr�sten Ebjatar, och de h�lla nu p� med att �ta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'

Men mig, din tj�nare, och pr�sten Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tj�nare Salomo har han icke inbjudit.

Kan v�l detta hava utg�tt fr�n min herre konungen, utan att du har l�tit dina tj�nare vet vem som skall sitta p� min herre konungens tron efter honom?�

D� svarade konung David och sade: �Kallen hit till mig Bat-Seba.� N�r hon nu kom inf�r konungen och stod inf�r konungen,

betygade konungen med ed och sade: �S� sant HERREN lever, han som har f�rlossat mig fr�n all n�d:

s�som jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, d� jag sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p� min tron i mitt st�lle', s� vill jag denna dag g�ra.�

D� bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och f�ll ned f�r konungen och sade: �M� min herre, konung David, leva evinnerligen!�

Och konung David sade: �Kallen till mig pr�sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son. N�r dessa kommo inf�r konungen,

sade konungen till dem: �Tagen eder herres tj�nare med eder och s�tten min son Salomo p� min egen mul�sna och f�ren honom med till Gihon.

D�r m� pr�sten Sadok och profeten Natan sm�rja honom till konung �ver Israel; sedan skolen I st�ta i basun och ropa: 'Leve konung Salomo!'

D�refter skolen I f�lja honom hitupp, och n�r han kommer hit, skall han s�tta sig p� min tron, och s� skall han vara konung i mitt st�lle. Ty det �r honom jag har f�rordnat att vara furste �ver Israel och Juda.�

D� svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: �Amen. S� bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.

S�som HERREN har varit med min herre konungen, s� vare han ock med Salomo. Ja, m� han g�ra hans tron �nnu m�ktigare �n min herres, konung Davids, tron.�

S� gingo nu pr�sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, ditned, j�mte keret�erna och pelet�erna, och satte Salomo p� konung Davids mul�sna och f�rde honom till Gihon.

Och pr�sten Sadok tog oljehornet ur t�ltet och smorde Salomo. D�refter st�tte de i basun, och allt folket ropade: �Leve konung Salomo!�

Sedan f�ljde allt folket honom upp, under det att de bl�ste p� fl�jter och visade sin gl�dje med ett s� stort jubel, att jorden kunde r�mna av deras rop.

Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig h�rde detta, just d� de hade slutat att �ta. N�r Joab nu h�rde basunljudet, sade han: �Varf�r h�res detta larm fr�n staden?�

Medan han �nnu talade, kom Jonatan, pr�sten Ebjatars son; och Adonia sade: �Kom hit, ty du �r en r�ttskaffens man och har nog ett gott gl�djebudskap att f�rkunna.�

Jonatan svarade och sade till Adonia: �Nej, v�r herre, konung David, har gjort Salomo till konung.

Och konungen har med honom s�nt �stad pr�sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, j�mte keret�erna och pelet�erna, och de hava satt honom p� konungens mul�sna.

D�refter hava pr�sten Sadok och profeten Natan i Gihon smort honom till konung, och sedan hava de dragit upp d�rifr�n under jubel, och hela staden har kommit i r�relse. H�rav kommer det buller som I haven h�rt.

Salomo sitter nu ock p� konungatronen.

Vidare hava konungens tj�nare kommit och lyck�nskat v�r herre konung David, och sagt: 'Din Gud l�te Salomos namn bliva �nnu st�rre �n ditt namn, och hans tron �nnu m�ktigare �n din tron.' Och konungen har tillbett, nedb�jd p� sin s�ng;

ja, konungen har sagt s�: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i dag har satt en eftertr�dare p� min tron, s� att jag med egna �gon har f�tt se det!�

D� blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia f�rskr�ckta och stodo upp och gingo bort, var och en sin v�g.

Men Adonia fruktade s� f�r Salomo, att han stod upp och gick bort och fattade i hornen p� altaret.

Och det blev ber�ttat f�r Salomo: �Se, Adonia fruktar f�r konung Salomo; d�rf�r har han fattat i hornen p� altaret och sagt: 'Konung Salomo m�ste lova mig i dag med ed att han icke skall d�da sin tj�nare med sv�rd.'�

D� sade Salomo: �Om han vill vara en r�ttskaffens man, s� skall icke ett h�r av hans huvud falla till jorden; men om n�got ont bliver funnet hos honom, s� skall han d�.�

D�refter s�nde konung Salomo �stad och l�t h�mta honom fr�n altaret; och han kom och f�ll ned f�r konung Salomo. D� sade Salomo till honom: �G� hem till ditt.�