Chapter 8

D�refter f�rsamlade Salomo de �ldste i Israel, alla huvudm�nnen f�r stammarna, Israels barns familjeh�vdingar, till konung Salomo i Jerusalem, f�r att h�mta HERRENS f�rbundsark upp fr�n Davids stad, det �r Sion.

S� f�rsamlade sig d� till konung Salomo alla Israels m�n under h�gtiden i m�naden Etanim, det �r den sjunde m�naden.

N�r d� alla de �ldste i Israel hade kommit tillst�des, lyfte pr�sterna upp arken.

Och de h�mtade HERRENS ark och uppenbarelset�ltet ditupp, j�mte alla heliga f�rem�l som funnos i t�ltet; pr�sterna och leviterna h�mtade det ditupp.

Och konung Salomo stod framf�r arken j�mte Israels hela menighet, som hade f�rsamlats till honom; och de offrade d�rvid sm�boskap och f�kreatur i s�dan myckenhet, att de icke kunde t�ljas eller r�knas.

Och pr�sterna buro in HERRENS f�rbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar.

Ty keruberna bredde ut sina vingar fram �ver den plats d�r arken stod, s� att arken och dess st�nger ovantill bet�cktes av keruberna.

Och st�ngerna voro s� l�nga, att deras �ndar v�l kunde ses fr�n helgedomen framf�r koret, men d�remot icke voro synliga l�ngre ute. Och de hava blivit kvar d�r �nda till denna dag.

I arken fanns intet annat �n de tv� stentavlor som Mose hade lagt ned d�ri vid Horeb, n�r HERREN sl�t f�rbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.

Men n�r pr�sterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn HERRENS hus,

s� att pr�sterna f�r molnskyns skull icke kunde st� d�r och g�ra tj�nst; ty HERRENS h�rlighet uppfyllde HERRENS hus.

D� sade Salomo: �HERREN har sagt att han vill bo i t�cknet.

Jag har nu byggt ett hus till boning �t dig, berett en plats d�r du m� f�rbliva till evig tid.�

Sedan v�nde konungen sig om och v�lsignade Israels hela f�rsamling, under det att Israels hela f�rsamling f�rblev st�ende.

Han sade: �Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:

'Fr�n den dag d� jag f�rde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag icke i n�gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus d�r mitt namn skulle vara; men David har jag utvalt till att r�da �ver mitt folk Israel.'

Och min fader David hade v�l i sinnet att bygga ett hus �t HERRENS, Israels Guds, namn;

men HERREN sade till min fader David: 'D� du nu har i sinnet att bygga ett hus �t mitt namn, s� g�r du visserligen v�l d�ri att du har detta i sinnet;

dock skall icke du f� bygga detta hus, utan din son, den som har utg�tt fr�n din l�nd, han skall bygga huset �t mitt namn.'

Och HERREN har uppfyllt det l�fte han gav; ty jag har kommit upp min fader Davids st�lle och sitter nu p� Israels tron, s�som HERREN lovade, och jag har byggt huset �t HERRENS, Israels Guds, namn.

Och d�r har jag tillrett ett rum f�r arken, i vilken f�rvaras det f�rbund som HERREN sl�t med v�ra f�der, n�r han f�rde dem ut ur Egyptens land.�

D�refter tr�dde Salomo fram f�r HERRENS altare inf�r Israels hela f�rsamling, och utr�ckte sina h�nder mot himmelen

och sade: �HERRE, Israels Gud, ingen gud �r dig lik, uppe i himmelen eller nere p� jorden, du som h�ller f�rbund och bevarar n�d mot dina tj�nare, n�r de vandra inf�r dig av allt sitt hj�rta,

du som har h�llit vad du lovade din tj�nare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s�som nu har skett.

S� h�ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj�nare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, d� p� Israels tron icke inf�r mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p� sin v�g, s� att de vandra inf�r mig, s�som du har vandrat inf�r mig.'

S� l�t nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din tj�nare David, min fader, bliva sanna.

Men kan d� Gud verkligen bo p� jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d� detta hus som jag har byggt!

Men v�nd dig �nd� till din tj�nares b�n och �kallan, HERRE, min Gud, s� att du h�r p� det rop och den b�n som din tj�nare nu upps�nder till dig,

och l�ter dina �gon natt och dag vara �ppna och v�nda mot detta hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara d�r' -- s� att du ock h�r den b�n som din tj�nare beder, v�nd mot denna plats.

Ja, h�r p� den �kallan som din tj�nare och ditt folk Israel upps�nda, v�nda mot denna plats. M� du h�ra den och l�ta den komma upp till himmelen, d�r du bor; och n�r du h�r, s� m� du f�rl�ta.

Om n�gon f�rsyndar sig mot sin n�sta och man �l�gger honom en ed och l�ter honom sv�rja, och han s� kommer och sv�r inf�r ditt altare i detta hus,

m� du d� h�ra det i himmelen och utf�ra ditt verk och skaffa dina tj�nare r�tt, i det att du d�mer den skyldige skyldig och l�ter hans g�rningar komma �ver hans huvud, men skaffar r�tt �t den som har r�tt och l�ter honom f� efter hans r�ttf�rdighet.

Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d�rf�r att de hava syndat mot dig, men de omv�nda sig till dig och prisa ditt namn och bedja och �kalla dig i detta hus,

m� du d� h�ra det i himmelen och f�rl�ta ditt folk Israels synd och l�ta dem komma tillbaka till det land som du har givit �t deras f�der.

Om himmelen bliver tillsluten, s� att regn icke faller, d�rf�r att de hava syndat mot dig, men de d� bedja, v�nda mot denna plats, och prisa ditt namn och omv�nda sig fr�n sin synd, n�r du b�nh�r dem,

m� du d� h�ra det i himmelen och f�rl�ta dina tj�nares och ditt folk Israels synd, i det att du l�r dem den goda v�g som de skola vandra; och m� du l�ta det regna �ver ditt land, det som du har givit �t ditt folk till arvedel.

Om hungersn�d uppst�r i landet, om pest uppst�r, om sot eller rost, om gr�shoppor eller gr�smaskar komma, om fienden tr�nger folket i det land d�r deras st�der st�, eller om n�gon annan pl�ga eller sjukdom kommer, vilken det vara m�,

och om d� n�gon b�n och �kallan h�jes fr�n n�gon m�nniska, vilken det vara m�, eller fr�n hela ditt folk Israel, n�r de var f�r sig k�nna pl�gan d�rav i sitt hj�rta och s� utr�cka sina h�nder mot detta hus,

m� du d� h�ra det i himmelen, d�r du bor, och f�rl�ta och utf�ra ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans g�rningar, eftersom du k�nner hans hj�rta -- ty du allena k�nner alla m�nniskors hj�rtan --

p� det att de alltid m� frukta dig, s� l�nge de leva i det land som du har givit �t v�ra f�der.

Ocks� om en fr�mling, en som icke �r av ditt folk Israel, kommer ifr�n fj�rran land f�r ditt namns skull

-- ty man skall ock d�r h�ra talas om ditt stora namn och din starka hand och din utr�ckta arm -- om n�gon s�dan kommer och beder, v�nd mot detta hus,

m� du d� i himmelen, d�r du bor, h�ra det och g�ra allt varom fr�mlingen ropar till dig, p� det att alla jordens folk m� k�nna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g�r, och f�rnimma att detta hus som jag har byggt �r uppkallat efter ditt namn.

Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, p� den v�g du s�nder dem, och de d� bedja till HERREN, v�nda i riktning mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt �t ditt namn,

m� du d� i himmelen h�ra deras b�n och �kallan och skaffa dem r�tt.

Om de synda mot dig -- eftersom ingen m�nniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred p� dem och giver dem i fiendens v�ld, s� att man tager dem till f�nga och f�r dem bort till fiendens land, fj�rran eller n�ra,

men de d� besinna sig i det land d�r de �ro i f�ngenskap, och omv�nda sig och �kalla dig i landet d�r man h�ller dem f�ngna och s�ga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit ogudaktiga',

om de s� omv�nda sig till dig av allt sitt hj�rta och av all sin sj�l, i sina fienders land -- deras som hava f�rt dem i f�ngenskap -- och bedja till dig, v�nda i riktning mot sitt land, det som du har givit �t deras f�der, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt �t ditt namn,

m� du d� i himmelen, d�r du bor, h�ra deras b�n och �kallan och skaffa dem r�tt

och f�rl�ta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de �vertr�delser som de hava beg�tt mot dig, och l�ta dem finna barmh�rtighet inf�r dem som h�lla dem f�ngna, s� att dessa f�rbarma sig �ver dem.

Ty de �ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f�rt ut ur Egypten, den sm�ltugnen.

Ja, l�t dina �gon vara �ppna och v�nda till din tj�nares och ditt folk Israels �kallan, s� att du h�r p� dem, s� ofta de ropa till dig.

Ty du har sj�lv avskilt dem �t dig till arvedel bland alla folk p� Jorden, s�som du talade genom din tj�nare Mose, n�r du f�rde v�ra f�der ut ur Egypten, o Herre, HERRE.�

N�r Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och �kalla HERREN, stod han upp fr�n HERRENS altare, d�r han hade legat p� sina kn�n med h�nderna utr�ckta mot himmelen,

och tr�dde fram och v�lsignade Israels hela f�rsamling med h�g r�st och sade:

�Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles s�som han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tj�nare Mose.

S� vare d� HERREN, v�r Gud, med oss, s�som han har varit med v�ra f�der. Han m� icke �vergiva oss och f�rskjuta oss,

utan b�ja v�ra hj�rtan till sig, s� att vi alltid vandra p� hans v�gar och h�lla hans bud och stadgar och r�tter, dem som han har givit v�ra f�der.

Och m� dessa mina ord, med vilka jag har b�nfallit inf�r HERRENS ansikte, vara n�ra HERREN, v�r Gud, dag och natt, s� att han skaffar r�tt �t sin tj�nare och r�tt �t sitt folk Israel, efter var dags behov;

p� det att alla folk p� jorden m� f�rnimma att HERREN �r Gud, och ingen annan.

Och m� edra hj�rtan vara h�ngivna �t HERREN, v�r Gud, s� att I alltj�mt vandren efter hans stadgar och h�llen hans bud, s�som I nu g�ren.�

Och konungen j�mte hela Israel offrade slaktoffer inf�r HERRENS ansikte.

Till det tackoffer som Salomo offrade �t HERREN tog han tjugutv� tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av sm�boskapen. S� invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.

P� samma dag helgade konungen den mellersta delen av f�rg�rden framf�r HERRENS hus, ty d�r offrade han br�nnoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod inf�r HERRENS ansikte, var f�r litet f�r att br�nnoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas d�r.

Vid detta tillf�lle firade Salomo h�gtiden, och med honom hela Israel -- en stor f�rsamling ifr�n hela landet, allt ifr�n det st�lle d�r v�gen g�r till Hamat �nda till Egyptens b�ck -- inf�r HERRENS, v�r Guds, ansikte i sju dagar och �ter sju dagar, tillsammans fjorton dagar.

P� �ttonde dagen l�t han folket g�, och de togo avsked av konungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av gl�dje och fr�jd �ver allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tj�nare David och sitt folk Israel.