Chapter 13

Men d� kom p� HERRENS befallning en gudsman fr�n Juda till Betel, just n�r Jerobeam stod vid altaret f�r att d�r t�nda offereld.

Och mannen ropade mot altaret p� HERRENS befallning och sade: �Altare! Altare! S� s�ger HERREN: Se, �t Davids hus skall f�das en son vid namn Josia, han skall p� dig slakta offerh�jdspr�sterna som ant�nda offereld p� dig, och m�nniskoben skall man d� br�nna upp p� dig.�

P� samma g�ng angav han ett tecken, i det han sade: �Detta �r tecknet p� att det �r HERREN som har talat: se, altaret skall r�mna, och askan d�rp� skall spillas ut.�

N�r konung Jerobeam h�rde dessa ord, som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, r�ckte han ut sin hand fr�n altaret och sade: �Gripen honom.� Men handen som han hade r�ckt ut mot honom f�rvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig igen.

Och altaret r�mnade, och askan p� altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen p� HERRENS befallning hade angivit.

D� tog konungen till orda och sade till gudsmannen: �B�nfall inf�r HERREN, din Gud, och bed f�r mig att jag m� kunna draga min hand tillbaka till mig igen.� Och gudsmannen b�nf�ll inf�r HERREN; och konungen kunde d� draga sin hand tillbaka till sig igen, och den var likadan som f�rut.

D� talade konungen till gudsmannen: �Kom hem med mig och vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en g�va.�

Men gudsmannen svarade konungen: �Om du �n vill giva mig h�lften av vad som finnes i ditt hus, s� kommer jag dock icke med dig; h�r p� orten vill jag varken �ta eller dricka.

Ty s� har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall varken �ta eller dricka, och ej heller v�nda tillbaka samma v�g du har g�tt hit.�

D�refter gick han sina f�rde en annan v�g och v�nde icke tillbaka samma v�g han hade kommit till Betel.

Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och f�rt�ljde f�r honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru han hade talat till konungen. N�r de hade f�rt�ljt detta f�r sin fader,

fr�gade deras fader dem vilken v�g han hade g�tt. Och hans s�ner visste vilken v�g gudsmannen som kom fr�n Juda hade g�tt.

D� sade han till sina s�ner: �Sadlen �snan �t mig.� N�r de d� hade sadlat �snan �t honom, satte han sig p� den

och begav dig �stad efter gudsmannen och fann honom sittande under terebinten; och han fr�gade honom: ��r du den gudsman som har kommit fr�n Juda?� Han svarade: �Ja.�

D� sade han till honom: �Kom med mig hem och �t med mig.�

Men han svarade: �Jag kan icke v�nda om med dig och f�lja dig, och jag vill icke �ta eller dricka med dig h�r p� orten;

ty s� har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken �ta eller dricka d�r; du skall icke heller g� tillbaka samma v�g du har g�tt dit.�

Han sade till honom: �Jag �r ock en profet s�som du, och en �ngel har talat till mig p� HERRENS befallning och sagt: 'F�r honom tillbaka med dig hem och giv honom att �ta och dricka.'� Men h�ri lj�g han f�r honom.

D� v�nde han tillbaka med honom och �t i hans hus och drack.

Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade f�rt honom tillbaka.

Och han ropade till gudsmannen som hade kommit fr�n Juda och sade: �S� s�ger HERREN: D�rf�r att du har varit genstr�vig mot HERRENS ord och icke h�llit det bud som HERREN, din Gud, har givit dig,

utan v�nt tillbaka och �tit och druckit p� den ort d�r han hade f�rbjudit, dig att �ta och dricka, d�rf�r skall din d�da kropp icke komma i dina f�ders grav.

Sedan han nu hade �tit och druckit, sadlade han �snan �t honom, �t profeten som han hade f�rt tillbaka.

Och denne begav sig �stad; men ett lejon kom emot honom p� v�gen och d�dade honom. Sedan l�g hans d�da kropp utstr�ckt d�r p� v�gen, under det att �snan stod bredvid den; och lejonet stod ocks� bredvid den d�da kroppen.

D� nu folk som gick d�rf�rbi fick se den d�da kroppen ligga utstr�ckt p� v�gen och lejonet st� bredvid den d�da kroppen, gingo de in i staden d�r den gamle profeten bodde och omtalade det d�r.

N�r profeten, som hade f�rt honom tillbaka fr�n hans v�g, h�rde det, sade han: �Det �r gudsmannen, han som var genstr�vig mot HERRENS ord; d�rf�r har HERREN givit honom i lejonets v�ld, och det har krossat och d�dat honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till honom.�

D�refter tillsade han sina s�ner att de skulle sadla �snan �t honom; och de sadlade den.

S� begav han sig �stad och fann den d�da kroppen liggande utstr�ckt p� v�gen och �snan och lejonet st�ende bredvid den d�da kroppen; lejonet hade icke �tit av den d�da kroppen och ej heller krossat �snan.

D� tog profeten upp gudsmannens d�da kropp och lade den p� �snan och f�rde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i sin stad f�r att h�lla d�dsklagan och begrava honom.

Och han lade hans d�da kropp i sin egen grav; och de h�llo d�dsklagan efter honom och ropade: �Ack ve, min broder!�

D� han nu hade begravit honom, sade han till sina s�ner: �N�r jag d�r, s� begraven mig i den grav d�r gudsmannen ligger begraven; l�ggen mina ben vid sidan av hans ben.

Ty f�rvisso skall det ord g� i fullbordan, som han p� HERRENS befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerh�jdshus i Samariens st�der.�

Dock v�nde Jerobeam efter detta icke om fr�n sin onda v�g, utan gjorde �ter allahanda man ur folket till offerh�jdspr�ster; vem som hade lust d�rtill fick av honom mottaga handfyllning till att vara offerh�jdspr�st.

P� detta s�tt blev han f�r Jerobeams hus en orsak till synd, och en orsak till att det blev utpl�nat och utrotat fr�n jorden.