Chapter 19

Men n�r Ahab ber�ttade f�r Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade dr�pt alla profeterna med sv�rd,

S�nde Isebel en budb�rare till Elia och l�t s�ga: �Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid l�ter det g� med ditt liv s�som det gick med alla dessas liv.�

N�r han f�rnam detta, stod han upp och begav sig i v�g f�r att r�dda sitt liv, och han kom s� till Beer-Seba, som h�r till Juda; d�r l�mnade han kvar sin tj�nare.

Men sj�lv gick han ut i �knen en dagsresa. D�r satte han sig under en ginstbuske; och han �nskade sig d�den och sade: �Det �r nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag �r icke f�rmer �n mina f�der.�

D�refter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, d� r�rde en �ngel vid honom och sade till honom: �St� upp och �t.�

N�r han d� s�g upp, fick han vid sin huvudg�rd se ett br�d, s�dant som bakas p� gl�dande stenar, och ett krus med vatten. Och han �t och drack och lade sig �ter ned.

Men HERRENS �ngel r�rde �ter vid honom, f�r andra g�ngen, och sade: �St� upp och �t, ty eljest bliver v�gen dig f�r l�ng.�

D� stod han upp och �t och drack, och gick s�, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, �nda till Guds berg Horeb.

D�r gick han in i en grotta, och i den stannade han �ver natten. D� kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: �Vad vill du h�r, Elia?�

Han svarade: �Jag har nit�lskat f�r HERREN, h�rskarornas Gud. Ty Israels barn hava �vergivit ditt f�rbund, rivit ned dina altaren och dr�pt dina profeter med sv�rd; jag allena �r kvar, och de st� efter att taga mitt liv.�

Han sade: �G� ut och st�ll dig p� berget inf�r HERREN.� D� gick HERREN fram d�r, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och br�t s�nder klippor, gick f�re HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordb�vning; men icke var HERREN i jordb�vningen.

Efter jordb�vningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning.

S� snart Elia h�rde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och st�llde sig vid ing�ngen till grottan. D� kom en r�st till honom och sade: �Vad vill du h�r, Elia?�

Han svarade: �Jag har nit�lskat f�r HERREN, h�rskarornas Gud. Ty Israels barn hava �vergivit ditt f�rbund, rivit ned dina altaren och dr�pt dina profeter med sv�rd; jag allena �r kvar, och de st� efter att taga mitt liv.�

HERREN sade till honom: �G� nu tillbaka igen, och tag v�gen till Damaskus' �ken, och g� in och sm�rj Hasael till konung �ver Aram.

Och Jehu, Nimsis son, skall du sm�rja till konung �ver Israel. Och till profet i ditt st�lle skall du sm�rja Elisa, Safats son, fr�n Abel-Mehola.

Och s� skall ske: den som kommer undan Hasaels sv�rd, honom skall Jehu d�da, och den som kommer undan Jehus sv�rd, honom skall Elisa d�da.

Men jag skall l�ta sju tusen m�n bliva kvar i Israel, alla de kn�n som icke hava b�jt sig f�r Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.�

N�r han sedan gick d�rifr�n, tr�ffade han p� Elisa, Safats son, som h�ll p� att pl�ja; tolv par oxar gingo framf�r honom, och sj�lv k�rde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel �ver honom.

D� sl�ppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: �L�t mig f�rst f� kyssa min fader och min moder, s� vill jag sedan f�lja dig.� Han sade till honom: �V�lan, du m� g� tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.�

D� l�mnade han honom och gick tillbaka och tog sina b�da oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras k�tt; detta gav han �t folket, och de �to. D�refter stod han upp och f�ljde Elia och blev hans tj�nare.