Chapter 20

Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin h�r; han hade med sig trettiotv� konungar j�mte h�star och vagnar. Han drog upp och bel�grade Samaria och ansatte det.

Och han skickade s�ndebud in i staden till Ahab, Israels konung,

och l�t s�ga honom: �S� s�ger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillh�r mig, och det b�sta du har av kvinnor och barn tillh�r mig ock.�

Israels konung svarade och sade: �S�som du har sagt, min herre konung: jag sj�lv och allt vad jag har tillh�r dig.�

Men s�ndebuden kommo tillbaka och sade: �S� s�ger Ben-Hadad: Jag har ju s�nt till dig och l�tit s�ga: 'Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'

Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid s�nda mina tj�nare till dig, f�r att de m� genoms�ka ditt hus och dina tj�nares hus; och allt som �r dina �gons lust skola de taga med sig och f�ra bort.�

D� kallade Israels konung till sig alla de �ldste i landet och sade: �M�rken och sen huru denne st�r efter v�rt f�rd�rv. Ty n�r han s�nde till mig och beg�rde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, v�grade jag ju icke att giva honom det.�

Alla de �ldste och allt folket sade till honom: �H�r icke p� honom och g�r honom icke till viljes.�

S� svarade han d� Ben-Hadads s�ndebud: �S�gen till min herre konungen: Allt, varom du f�rra g�ngen s�nde bud till din tj�nare, det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.� Och s�ndebuden v�nde tillbaka med detta svar.

D� s�nde Ben-Hadad till honom och l�t s�ga: �Gudarna straffe mig nu och framgent, om Samarias grus skall r�cka till att fylla h�nderna p� allt det folk som f�ljer mig.�

Men Israels konung svarade och sade: �S�gen s�: Icke m� den som omgjordar sig med sv�rdet ber�mma sig likt den som sp�nner det av sig.�

S� snart Ben-Hadad h�rde detta svar, d�r han satt och drack med konungarna i l�gerhyddorna, sade han till sina tj�nare: �G�ren eder redo.� Och de gjorde sig redo till att angripa staden.

D� tr�dde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade: �S� s�ger HERREN: Ser du hela denna stor hop? Se, jag vill i dag giva den i din hand, p� det att du m� f�rnimma att jag �r HERREN.�

D� fr�gade Ahab: �Genom vem? Han svarade: �S� s�ger HERREN: Genom landsh�vdingarnas m�n.� Han fr�gade ytterligare: �Vem skall begynna striden?� Han svarade: �Du sj�lv.�

S� m�nstrade han d� landsh�vdingarnas m�n, och de voro tv� hundra trettiotv�, d�refter m�nstrade han allt folket, alla Israels barn, sju tusen man.

Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just n�r Ben-Hadad h�ll p� att dricka sig drucken i l�gerhyddorna, tillsammans med de trettiotv� konungar som sade kommit honom till hj�lp.

Landsh�vdingarnas m�n drogo f�rst ut. Och de kunskapare som Ben-Hadad s�nde ut underr�ttade honom om att folk kom ut fr�n Samaria.

D� sade han: �Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, s� gripen dem levande; och om de hava dragit ut till strid, s� gripen dem ock levande.�

Men n�r dessa -- landsh�vdingarnas m�n och h�ren som f�ljde dem -- hade kommit ut ur staden,

h�ggo de ned var och en sin man, och aram�erna flydde, och Israel f�rf�ljde dem. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan p� en h�st, j�mte n�gra ryttare.

Och Israels konung drog ut och slog b�de ryttarh�ren och vagnsh�ren och tillfogade aram�erna ett stort nederlag.

Men profeten tr�dde fram till Israels konung och sade till honom: �Grip dig nu an; och bet�nk och se till, vad du b�r g�ra, ty n�sta �r kommer konungen i Aram att �ter draga upp mot dig.�

Men den arameiske konungens tj�nare sade till honom: �Deras gud �r en bergsgud; d�rf�r hava de blivit oss �verm�ktiga. L�t oss nu strida mot dem p� sl�tten, s� skola vi f�rvisso bliva dem �verm�ktiga.

Och vidare m�ste du g�ra s�: avs�tt var och en av konungarna fr�n hans plats, och ins�tt st�th�llare i deras st�lle.

Skaffa dig sedan sj�lv en h�r, lika stor som den du har f�rlorat, med lika m�nga h�star och lika m�nga vagnar, och l�t oss sedan strida mot dem p� sl�tten, s� skola vi f�rvisso bliva dem �verm�ktiga.� Och han lyssnade till deras ord och gjorde s�.

F�ljande �r m�nstrade Ben-Hadad aram�erna och drog s� upp till Afek f�r att strida mot Israel.

Israels barn hade ock blivit m�nstrade och f�rsedda med livsmedel och t�gade d�refter emot dem. Och Israels barn l�grade sig gent emot dem, lika tv� sm� gethjordar, under det att aram�erna uppfyllde landet.

D� tr�dde gudsmannen fram och sade till Israels konung: �S� s�ger HERREN: D�rf�r att aram�erna hava sagt: 'HERREN �r en bergsgud och icke en dalgud', d�rf�r giver jag hela denna stora hop i din hand, p� det att I m�n f�rnimma att jag �r HERREN.�

Och de voro l�grade mitt emot varandra i sju dagar. P� sjunde dagen kom det till strid, och Israels barn slogo d� av aram�erna hundra tusen man fotfolk, detta p� en enda dag.

De �terst�ende flydde in i staden Afek; men stadsmuren f�ll ned �ver tjugusju tusen man, dem som �terstodo. Ben-Hadad flydde ocks� och kom in i staden och sprang fr�n kammare till kammare.

D� sade hans tj�nare till honom: �Vi hava h�rt att konungarna av Israels hus �ro n�diga konungar. L�t oss d�rf�r s�tta s�cktyg om v�ra l�nder och rep om v�ra huvuden och giva oss �t Israels konung; kanh�nda l�ter han dig d� f� leva.�

Och de bundo s�cktyg omkring sina l�nder och rep omkring sina huvuden och kommo s� till Israels konung och sade: �Din tj�nare Ben-Hadad beder: 'L�t mig f� leva.'� Han svarade: ��r han �nnu vid liv, han min broder?�

M�nnen, som i detta hans ord s�go ett gott varsel, skyndade att taga fasta d�rp� och sade: �Ja, din broder �r Ben-Hadad.� Han sade: �G�n och h�mten honom hit.� D� gav sig Ben-Hadad �t honom, och han l�t honom stiga upp i sin vagn.

Och Ben-Hadad sade till honom: �De st�der som min fader tog fr�n din fader vill jag giva tillbaka, och du skall f�r din r�kning f� inr�tta handelskvarter i Damaskus, s�som min fader fick g�ra i Samaria.� �V�lan�, sade Ahab, �p� s�dana villkor vill jag giva dig fri.� Och han sl�t ett f�rdrag med honom och gav honom fri.

Och en av profetl�rjungarna sade p� HERRENS befallning till en annan: �Sl� till mig.� Men mannen v�grade att sl� honom.

D� sade han till honom: �Eftersom du icke har lyssnat till HERRENS r�st, d�rf�r skall ett lejon sl� ned dig, n�r du g�r ifr�n mig.� Och n�r han gick sin v�g ifr�n honom, kom ett lejon emot honom och slog ned honom.

Sedan tr�ffade han en annan man och sade: �Sl� till mig.� Och mannen slog honom s� h�rt, att s�r uppstod d�rav.

D�refter gick profeten och st�llde sig i konungens v�g, sedan han hade gjort sig oigenk�nnlig genom att s�tta en bindel �ver �gonen.

N�r nu konungen kom d�rfram, ropade han till konungen och sade: �Din tj�nare hade givit sig ut i striden, d� i detsamma en man kom d�rifr�n och f�rde till mig en annan man och sade: 'Vakta denne man; om han kommer bort, skall det g� dig s�som det skulle hava g�tt honom, eller ock m�ste du betala en talent silver.'

Nu h�nde sig, under det din tj�nare hade att syssla �n h�r �n d�r, att mannen kom undan.� Israels konung sade till honom: �Din dom �r given; du har ju sj�lv avkunnat den.�

D� tog han skyndsamt bort bindeln fr�n sina �gon, och Israels konung k�nde igen honom och s�g att han var en av profeterna.

Och han sade till konungen: �S� s�ger HERREN: D�rf�r att du har sl�ppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det g� dig s�som det skulle hava g�tt honom, och ditt folk s�som det har g�tt hans folk.�

Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom till Samaria.