Chapter 21

D�refter h�nde sig f�ljande. Jisreeliten Nabot hade en ving�rd i Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria.

Och Ahab talade till Nabot och sade: �L�t mig f� din ving�rd f�r att d�rav g�ra mig en k�kstr�dg�rd, eftersom den ligger s� n�ra intill mitt hus; jag vill giva dig en b�ttre ving�rd i st�llet, eller om dig s� behagar, vill jag giva dig penningar s�som betalning f�r den.�

Men Nabot svarade Ahab: �HERREN l�te det vara fj�rran ifr�n mig att jag skulle l�ta dig f� mina f�ders arvedel.�

D� gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred f�r det svars skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, n�r denne sade: �Jag vill icke l�ta dig f� mina f�ders arvedel.� Och han lade sig p� sin s�ng och v�nde bort sitt ansikte och �t intet.

D� kom hans hustru Isebel in till honom och fr�gade honom: �Varf�r �r du s� missmodig, och varf�r �ter du intet?�

Han svarade henne: �D�rf�r att n�r jag talade till jisreeliten Nabot och sade till honom: 'L�t mig f� din ving�rd f�r penningar, eller om du s� �nskar, vill jag giva dig en annan ving�rd i st�llet', d� svarade han: 'Jag vill icke l�ta dig f� min ving�rd.'

D� sade hans hustru Isebel honom: ��r det du som nu regerar �ver Israel? St� upp och �t och var vid gott mod; jag skall skaffa dig jisreeliten Nabot ving�rd.

D�refter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring, och s�nde s� brevet till de �ldste och f�rn�msta i Nabots stad, de som bodde d�r j�mte honom.

Och hon skrev i brevet s�: �Lysen ut en fasta, och l�ten Nabot sitta l�ngst fram bland folket.

Och l�ten s� tv� onda m�n s�tta sig mitt emot honom, och l�ten dem vittna emot honom och s�ga: 'Du har talat f�rgripligt mot Gud och konungen.' F�ren s� ut honom och stenen honom till d�ds.�

Och de �ldsta och f�rn�msta m�nnen i staden, de som bodde d�r i hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade s�nt dem, och s�som det var skrivet i brevet som hon hade s�nt till dem.

De lyste ut en fasta och l�to Nabot sitta l�ngst fram bland folket.

Och de tv� onda m�nnen kommo och satte sig mitt emot honom; och de onda m�nnen vittnade mot Nabot inf�r folket och sade: Nabot har talat f�rgripligt mot Gud och konungen.� D� f�rde man honom utanf�r staden och stenade honom till d�ds.

D�refter s�nde de bud till Isebel och l�to s�ga: �Nabot har blivit stenad till d�ds.�

S� snart Isebel h�rde att Nabot var stenad till d�ds, sade hon till Ahab: �St� upp och tag jisreeliten Nabots ving�rd i besittning, den som han v�grade att l�ta dig f� f�r penningar; ty Nabot �r icke l�ngre vid liv, utan han �r d�d.�

S� snart Ahab h�rde att Nabot var d�d, stod han upp och begav sig �stad ned till jisreeliten Nabots ving�rd f�r att taga den i besittning.

Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade:

�St� upp, g� �stad och m�t Ahab, Israels konung, som bor i Samaria. Du tr�ffar honom i Nabots ving�rd, dit han har g�tt ned f�r att taga den i besittning.

Och du skall tala till honom och s�ga: 'S� s�ger HERREN: Har du till redan hunnit att b�de dr�pa och tilltr�da arvet?' D�refter skall du tala till honom och s�ga: 'S� s�ger HERREN: P� samma st�lle d�r hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna slicka ocks� ditt blod.'�

Ahab sade till Elia: �Har du �ntligen funnit mig, du min fiende?� Han svarade: �Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har s�lt dig till att g�ra vad ont �r i HERRENS �gon,

d�rf�r skall jag ock l�ta vad ont �r komma �ver dig och skall bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mank�n, b�de sm� och stora i Israel.

Och jag skall g�ra med ditt hus s�som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och s�som jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus, d�rf�r att du har f�rt�rnat mig och kommit Israel att synda.

Ocks� om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola �ta upp Isebel invid Jisreels murar.

Ja, den av Ahabs hus, som d�r i staden, skola hundarna �ta upp, och den som d�r ute p� marken skola himmelens f�glar �ta upp.�

(Ocks� har ingen varit s�som Ahab, han som s�lde sig till att g�ra vad ont var i HERRENS �gon, n�r hans hustru Isebel uppeggade honom d�rtill.

Mycken styggelse f�r�vade han, i det han f�ljde efter de el�ndiga avgudarna, alldeles s�som amor�erna hade gjort, vilka HERREN f�rdrev f�r Israels barn.)

Men n�r Ahab h�rde de orden, rev han s�nder sina kl�der och svepte s�cktyg om sin kropp och fastade; och han l�g h�ljd i s�cktyg och gick tyst omkring.

D� kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade:

�Har du sett huru Ahab �dmjukar sig inf�r mig? D�rf�r att han s� �dmjukar sig inf�r mig, skall jag icke l�ta olyckan komma i hans tid; f�rst i hans sons tid skall jag l�ta olyckan komma �ver hans hus.�