Chapter 22

Och de sutto i ro i tre �r, under vilka intet krig var mellan Aram och Israel.

Men i det tredje �ret for Josafat, Juda konung, ned till Israels konung.

Och Israels konung sade till sina tj�nare: �I veten ju att Ramot i Gilead tillh�r oss. Och likv�l sitta vi stilla och taga det icke ifr�n konungen i Aram.�

Och han fr�gade Josafat: Vill du draga med mig f�r att bel�gra Ramot i Gilead?� Josafat svarade Israels konung: �Jag s�som du, mitt folk s�som ditt folk, mina h�star s�som dina h�star!�

Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: �Fr�ga dock f�rst HERREN h�rom.�

D� f�rsamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra m�n, och fr�gade dem: �Skall jag draga �stad mot Ramot i Gilead f�r att bel�gra det, eller skall jag avst� d�rifr�n?� De svarade: �Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.�

Men Josafat sade: �Finnes h�r ingen annan HERRENS profet, s� att vi kunna fr�ga genom honom?�

Israels konung svarade Josafat: �H�r finnes �nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fr�ga HERREN; men han �r mig f�rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka �t mig, utan allenast olycka.� Josafat sade: �Konungen s�ge icke s�.�

D� kallade Israels konung till sig en hovman och sade: �Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.�

Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p� sin tron, ikl�dda sina skrudar, p� en tr�skplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inf�r dem.

D� gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av j�rn och sade: �S� s�ger HERREN: Med dessa skall du st�nga aram�erna, s� att de f�rg�ras.�

Och alla profeterna profeterade p� samma s�tt och sade: �Drag upp mot Ramot i Gilead, s� skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.�

Och budet som hade g�tt f�r att tillkalla Mika talade till honom och sade: �Det �r s�, att profeterna med en mun lova konungen lycka; l�t nu dina ord st�mma �verens med vad de hava talat, och lova ocks� du lycka.�

Men Mika svarade: �S� sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som HERREN s�ger till mig.�

N�r han sedan kom till konungen, fr�gade konungen honom: �Mika, skola vi draga �stad till Ramot i Gilead f�r att bel�gra det, eller skola vi avst� d�rifr�n?� Han svarade honom: �Drag ditupp, s� skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.�

Men konungen sade till honom: �Huru m�nga g�nger skall jag besv�rja dig att icke tala till mig annat �n sanning i HERRENS namn?�

D� sade han: �Jag s�g hela Israel f�rskingrat p� bergen, likt f�r som icke hava n�gon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke n�gon herre; m� de v�nda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'�

D� sade Israels konung till Josafat: �Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka �t mig, utan allenast olycka?�

Men han sade: �H�r allts� HERRENS ord. Jag s�g HERREN sitta p� sin tron och himmelens hela h�rskara st� d�r hos honom, p� hans h�gra sida och p� hans v�nstra.

Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i Gilead, f�r att han m� falla d�r?' D� sade den ene s� och den andre s�.

Slutligen kom anden fram och st�llde sig inf�r HERREN och sade: 'Jag vill locka honom d�rtill.' HERREN fr�gade honom: 'P� vad s�tt?'

Han svarade: 'Jag vill g� ut och bliva en l�gnens ande i alla hans profeters mun.' D� sade han: 'Du m� f�rs�ka att locka honom d�rtill, och du skall ocks� lyckas; g� ut och g�r s�.'

Och se, nu har HERREN lagt en l�gnens ande i alla dessa dina profeters mun, medan HERREN �nd� har beslutit att olycka skall komma �ver dig.�

D� tr�dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p� kinden och sade: �P� vilken v�g har d� HERRENS Ande g�tt bort ifr�n mig f�r att tala med dig?�

Mika svarade: �Du skall f� se det p� den dag d� du n�dgas springa fr�n kammare till kammare f�r att g�mma dig.�

Men Israels konung sade: �Tag Mika och f�r honom tillbaka till Amon, h�vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.

Och s�g: S� s�ger konungen: S�tten denne i f�ngelse och bespisen honom med f�ngkost, till dess jag kommer v�lbeh�llen hem.�

Mika svarade: �Om du kommer v�lbeh�llen tillbaka, s� har HERREN icke talat genom mig.� Och han sade ytterligare: �H�ren detta, I folk, allasammans.�

S� drog nu Israels konung j�mte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.

Och Israels konung sade till Josafat: �Jag vill f�rkl�da mig, n�r jag drager ut i striden, men du m� vara kl�dd i dina egna kl�der.� S� f�rkl�dde sig Israels konung, n�r han drog ut i striden.

Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotv� vagnsh�vitsm�n: �I skolen icke giva eder i strid med n�gon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.�

N�r d� h�vitsm�nnen �ver vagnarna fingo se Josafat, t�nkte de: �F�rvisso �r detta Israels konung�, och v�nde sig d�rf�r till anfall mot honom. D� gav Josafat upp ett rop.

S� snart nu h�vitsm�nnen �ver vagnarna m�rkte att det icke var Israels konung, v�nde de om och l�to honom vara.

Men en man som sp�nde sin b�ge och sk�t p� m�f� tr�ffade Israels konung i en fog p� rustningen. D� sade denne till sin k�rsven: �Sv�ng om vagnen och f�r mig ut ur h�ren, ty jag �r s�rad.�

Och striden blev p� den dagen allt h�ftigare, och konungen stod uppr�tt i sin vagn, v�nd mot aram�erna; men om aftonen gav han upp andan. Och blodet fr�n s�ret hade runnit ned i vagnen.

Och vid solnedg�ngen gick ett rop genom h�ren: �Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!�

S� d�dades d� konungen och blev f�rd till Samaria; och man begrov konungen d�r i Samaria.

Och n�r man sk�ljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och sk�korna badade sig d�ri -- s�som HERREN hade sagt.

Vad nu mer �r att s�ga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde, och om alla de st�der som han byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr�nika.

Och Ahab gick till vila hos sina f�der. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.

Men Josafat, Asas sons blev konung �ver Juda i Ahabs, Israels konungs, fj�rde regerings�r.

Trettiofem �r gammal var Josafat, n�r han blev konung, och han regerade tjugufem �r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.

Och han vandrade i allt p� sin fader Asas v�g, utan att vika av ifr�n den; han gjorde n�mligen vad r�tt var i HERRENS �gon.

Dock blevo offerh�jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb�ra offer och t�nda offereld p� h�jderna.

Och Josafat h�ll fred med Israels konung.

Vad nu mer �r att s�ga om Josafat och om de bedrifter han utf�rde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars kr�nika.

Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som �nnu funnos d�r, vilka hade l�mnats kvar i hans fader Asas tid.

I Edom fanns d� ingen konung, utan en st�th�llare regerade d�r.

Och Josafat hade l�tit bygga Tarsis-skepp, som skulle g� till Ofir f�r att h�mta guld; men de kommo aldrig �stad, ty de ledo skeppsbrott vid Esjon-Geber.

D� sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: �L�t mitt folk fara med ditt folk p� skeppen.� Men Josafat ville icke.

Och Josafat gick till vila hos sina f�der och blev begraven hos sina f�der i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom.

Ahasja, Ahabs son, blev konung �ver Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, sjuttonde regerings�r, och han regerade �ver Israel i tv� �r.

Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon och vandrade p� sin faders och sin moders v�g och p� Jerobeams, Nebats sons, v�g, hans som hade kommit Israel att synda.

Och han tj�nade Baal och tillbad honom och f�rt�rnade HERREN, Israels Gud, alldeles s�som hans fader hade gjort.