Chapter 4

Och en kvinna som var hustru till en av profetl�rjungarna ropade till Elisa och sade: �Min man, din tj�nare, har d�tt, och du vet att din tj�nare fruktade HERREN; nu kommer hans fordrings�gare och vill taga mina b�da s�ner till tr�lar.

Elisa sade till henne: �Vad kan jag g�ra f�r dig? S�g mig, vad har du i huset?� Hon svarade: �Din tj�narinna har intet annat i huset �n en flaska sm�rjelseolja.�

D� sade han: �G� och l�na dig k�rl utifr�n av alla dina grannar, tomma k�rl, men icke f�r f�.

G� s� in, och st�ng igen d�rren om dig och dina s�ner, och gjut i alla dessa k�rl; och n�r ett k�rl �r fullt, s� flytta undan det.�

D� gick hon ifr�n honom. Och sedan hon hade st�ngt igen d�rren om sig och sina s�ner, buro de fram k�rlen till henne, och hon g�t i.

Och n�r k�rlen voro fulla, sade hon till sin son: �B�r fram �t mig �nnu ett k�rl.� Men han svarade henne: �H�r finnes intet k�rl mer. D� stannade oljan av.

Och hon kom och ber�ttade detta f�r gudsmannen. D� sade han: �G� och s�lj oljan, och betala din skuld. Sedan m� du med dina s�ner leva av det som bliver �ver.�

En dag kom Elisa �ver till Sunem. D�r bodde en rik kvinna, som n�dgade honom att �ta hos sig; och s� ofta han sedan kom dit�ver, tog han in d�r och �t.

D� sade hon en g�ng till sin man: �Se, jag har f�rnummit att han som best�ndigt kommer hit�ver �r en helig gudsman.

S� l�t oss nu mura upp ett litet rum p� taket och d�r s�tta in �t honom en s�ng, ett bord, en stol och en ljusstake, s� att han kan f� taga in d�r, n�r han kommer till oss.�

S� kom han dit en dag och fick d� taga in i rummet och ligga d�r.

Och han sade till sin tj�nare Gehasi: �Kalla hit sunemitiskan.� D� kallade han dit henne, och hon infann sig d�r hos tj�naren.

Ytterligare tillsade han honom: �S�g till henne: 'Se, du har haft allt detta besv�r f�r oss. Vad kan nu jag g�ra f�r dig? Har du n�got att andraga hos konungen eller hos h�rh�vitsmannen?'� Men hon svarade: �Nej; jag bor ju h�r mitt ibland mitt folk.�

Sedan fr�gade han: �Vad kan jag d� g�ra f�r henne?� Gehasi svarade: �Jo, hon har ingen son, och hennes man �r gammal.�

S� sade han d�: �Kalla henne hitin.� D� kallade han dit henne, och hon stannade i d�rren.

Och han sade: �N�sta �r vid just denna tid skall du hava en son i famnen.� Hon svarade: �Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tj�narinna n�got s�dant.�

Men kvinnan blev havande och f�dde en son f�ljande �r, just vid den tid som Elisa hade sagt henne.

Och n�r gossen blev st�rre, h�nde sig en dag att han gick ut till sin fader hos sk�rdem�nnen.

D� begynte han klaga f�r sin fader: �Mitt huvud! Mitt huvud!� Denne sade till sin tj�nare: �Tag honom och b�r honom till hans moder.

Han tog honom d� och f�rde honom till hans moder. Och han satt i hennes kn� till middagstiden; d� gav han upp andan.

Men hon gick upp och lade honom p� gudsmannens s�ng och st�ngde igen om honom och gick ut.

D�refter kallade hon p� sin man och sade: �S�nd till mig en av tj�narna med en �sninna, s� vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.�

Han sade: �Varf�r vill du i dag fara till honom? Det �r ju varken nym�nad eller sabbat.� Hon svarade: �Oroa dig icke!�

Sedan l�t hon sadla �sninnan och sade till sin tj�nare: �Driv p� fram�t, och g�r icke n�got uppeh�ll i min f�rd, f�rr�n jag s�ger dig till.�

S� begav hon sig �stad och kom till gudsmannen p� berget Karmel. D� nu gudsmannen fick se henne p� n�got avst�nd, sade han till sin tj�nare Gehasi: �Se, d�r �r sunemitiskan.

Skynda nu emot henne och fr�ga henne: 'Allt st�r v�l r�tt till med dig och med din man och med gossen?'� Hon svarade: �Ja.�

Men n�r hon kom upp till gudsmannen p� berget, fattade hon om hans f�tter. D� gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: �L�t henne vara, ty hennes sj�l �r bedr�vad; men HERREN hade f�rdolt detta f�r mig och icke l�tit mig f� veta det.�

Och hon sade: �Hade jag v�l bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig n�got?�

D� sade han till Gehasi: �Omgjorda dina l�nder och tag min stav i din hand och g� �stad; om du m�ter n�gon, s� h�lsa icke p� honom, och om n�gon h�lsar p� dig, s� besvara icke hans h�lsning. Och l�gg sedan min stav p� gossens ansikte.�

Men gossens moder sade: �S� sant HERREN lever, och s� sant du sj�lv lever, jag sl�pper dig icke.� D� stod han upp och f�ljde med henne.

Men Gehasi hade redan g�tt f�re dem och lagt staven p� gossens ansikte; dock h�rdes icke ett ljud, och intet sp�r av f�rnimmelse kunde m�rkas. D� v�nde han om och gick honom till m�tes och ber�ttade det f�r honom och sade: �Gossen har icke vaknat upp.�

Och n�r Elisa kom in i huset, fick han se att gossen l�g d�d p� hans s�ng.

D� gick han in och st�ngde igen d�rren om dem b�da och bad till HERREN.

Och han steg upp i s�ngen och lade sig �ver gossen, s� att han hade sin mun p� hans mun, sina �gon p� hans �gon och sina h�nder p� hans h�nder. N�r han s� lutade sig ned �ver gossen, blev kroppen varm.

D�refter gick han �ter fram och tillbaka i rummet och steg s� �ter upp i s�ngen och lutade sig ned �ver honom. D� n�s gossen, �nda till sju g�nger. Och d�rp� slog gossen upp �gonen.

Sedan ropade han p� Gehasi och sade: �Kalla hit sunemitiskan.� D� kallade han in henne, och n�r hon kom in till honom, sade han: �Tag din son.�

D� kom hon fram och f�ll ned f�r hans f�tter och bugade sig mot jorden. D�refter tog hon sin son och gick ut.

Och Elisa kom �ter till Gilgal, medan hungersn�den var i landet. N�r d� profetl�rjungarna sutto d�r inf�r honom, sade han till sin tj�nare �S�tt p� den stora grytan och koka n�got till soppa �t profetl�rjungarna.�

Och en av dem gick ut p� marken f�r att plocka n�got gr�nt; d� fick han se en vild slingerv�xt, och av den plockade han n�got som liknade gurkor, sin mantel full. N�r han sedan kom in, skar han s�nder dem och lade dem i soppgrytan; ty de k�nde icke till dem.

Och de �ste upp �t m�nnen, f�r att de skulle �ta. Men s� snart de hade begynt �ta av soppan, g�vo de upp ett rop och sade: �D�den �r i grytan, du gudsman!� Och de kunde icke �ta.

D� sade han: �Skaffen hit mj�l.� Detta kastade han i grytan. D�refter sade han: ��s upp �t folket och l�t dem �ta.� Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.

Och en man kom fr�n Baal-Salisa och f�rde med sig �t gudsmannen f�rstlingsbr�d; tjugu kornbr�d, och ax av gr�nskuren s�d i sin p�se. D� sade han: �Giv det �t folket att �ta.�

Men hans tj�nare sade: �Huru skall jag kunna s�tta fram detta f�r hundra m�n?� Han sade: �Giv det �t folket att �ta; ty s� s�ger HERREN: De skola �ta och f� �ver.

D� satte han fram det f�r dem. Och de �to och fingo �ver, s�som HERREN hade sagt.