Chapter 6

Profetl�rjungarna sade till Elisa: �Se, rummet d�r vi sitta inf�r dig �r f�r tr�ngt f�r oss.�

L�t oss d�rf�r g� till Jordan och d�rifr�n h�mta var sin timmerstock, s� att vi d�r kunna bygga oss ett annat hus att sitta i.� Han svarade: �G�n �stad.�

Men en av dem sade: �V�rdes sj�lv g� med dina tj�naren.� Han varade: �Ja, jag skall g� med.�

S� gick han med dem. Och n�r de kommo till Jordan, begynte de hugga ned tr�d.

Men under det att en av dem h�ll p� att f�lla en stock, f�ll yxj�rnet i vattnet. D� gav han upp ett rop och sade: �Ack, min herre, yxan var ju l�nad.�

Gudsmannen fr�gade: �Var f�ll den i?� Och han visade honom st�llet. D� h�gg han av ett stycke tr� och kastade det i d�r och fick s� j�rnet att flyta upp.

Sedan sade han: �Tag nu upp det.� D� r�ckte mannen ut sin hand och tog det.

Och konungen i Aram l�g i krig med Israel. Men n�r han r�df�rde sig med sina tj�nare och sade: �P� det och det st�llet vill jag l�gra mig�,

d� s�nde gudsmannen bud till Israels konung och l�t s�ga: �Tag dig till vara f�r att t�ga fram vid det st�llet, ty aram�erna ligga d�r.�

D� s�nde Israels konung till det st�lle som gudsmannen hade angivit f�r honom och varnat honom f�r; och han tog sig till vara d�r. Detta skedde icke allenast en g�ng eller tv� g�nger.

H�r�ver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tj�nare och sade till dem: �Kunnen I icke s�ga mig vem av de v�ra det �r som h�ller med Israels konung?�

D� svarade en av hans tj�nare: �Icke s�, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kung�r f�r Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare.�

Han sade: �G�n och sen till, var han finnes, s� att jag kan s�nda �stad och gripa honom.� Och man ber�ttade f�r honom att han var i Dotan.

D� s�nde han dit h�star och vagnar och en stor h�r; och de kommo dit om natten och omringade staden.

N�r nu gudsmannens tj�nare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en h�r hade l�grat sig runt omkring staden med h�star och vagnar. D� sade tj�naren till honom: �Ack, min herre, huru skola vi nu g�ra?�

Han svarade: �Frukta icke; ty de som �ro med oss �ro flera �n de som �ro med dem.�

Och Elisa bad och sade: �HERRE, �ppna hans �gon, s� att han ser.� D� �ppnade HERREN tj�narens �gon, och han fick se att berget var fullt med h�star och vagnar av eld, runt omkring Elisa.

N�r de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: �Sl� detta folk med blindhet.� D� slog han dem med blindhet, s�som Elisa bad.

Och Elisa sade till dem: �Detta �r icke den r�tta v�gen eller den r�tta staden. F�ljen mig, s� skall jag f�ra eder till den man som I s�ken.� D�refter f�rde han dem till Samaria.

Men n�r de kommo till Samaria, sade Elisa: �HERRE, �ppna dessas �gon, s� att de se.� D� �ppnade HERREN deras �gon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria.

N�r d� Israels konung s�g dem, sade han till Elisa: �Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?�

Han svarade: �Du skall icke hugga ned dem. Du pl�gar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till f�nga med sv�rd och b�ge. S�tt fram f�r dem mat och dryck och l�t dem �ta och dricka, och l�t dem sedan g� till sin herre igen�

D� tillredde han �t dem en stor m�ltid, och n�r de hade �tit och druckit, l�t han dem g�; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare n�gra arameiska str�vskaror in i Israels land.

D�refter h�nde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin h�r och drog upp och bel�grade Samaria.

Och medan de bel�grade Samaria, uppstod d�r en s� stor hungersn�d, att man betalade �ttio siklar silver f�r ett �snehuvud och fem siklar silver f�r en fj�rdedels kab duvotr�ck.

Och en g�ng d� Israels konung gick omkring p� muren ropade en kvinna till honom och sade: �Hj�lp, min herre konung!�

Han svarade: �Hj�lper icke HERREN dig, varifr�n skall d� jag kunna skaffa hj�lp �t dig? Fr�n logen eller fr�n vinpressen?�

Och konungen fr�gade henne: �Vad fattas dig?� Hon svarade: �Kvinnan d�r sade till mig: 'Giv hit din son, s� att vi f� �ta honom i dag, s� skola vi �ta min son i morgon.'

S� kokade vi min son och �to upp honom. N�sta dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, s� att vi f� �ta honom.' Men d� g�mde hon undan sin son.�

N�r konungen h�rde kvinnans ord, rev han s�nder sina kl�der, d�r han gick p� muren. D� fick folket se att han hade s�cktyg inunder, n�rmast kroppen.

Och han sade: �Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag f�r sitta kvar p� honom.�

S� s�nde han d� dit en man f�re sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de �ldste sutto d�r hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de �ldste: �Sen I huru denne m�rdarson s�nder hit en man f�r att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I st�ngen igen d�rren, n�r den utskickade kommer; och sp�rren s� v�gen f�r honom med den. Jag h�r nu ock ljudet av hans herres steg efter honom.�

Medan han �nnu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: �Se, detta �r en olycka som kommer fr�n HERREN; huru skall jag d� l�ngre kunna hoppas p� HERREN?� 7:1. 7:2. den elektroniska utg�van.