Chapter 7

Men Elisa svarade: �H�ren HERRENS ord. S� s�ger HERREN: I morgon vid denna tid skall man f� ett sea-m�tt fint mj�l f�r en sikel, s� ock tv� sea-m�tt korn f�r en sikel, i Samarias port.�

Den k�mpe vid vilkens hand konungen st�dde sig svarade d� gudsmannen och sade: �Om HERREN ocks� gjorde f�nster p� himmelen, huru skulle v�l detta kunna ske?� Han sade: �Du skall f� se det med egna �gon, men du skall icke f� �ta d�rav.� Andra Konungaboken, 7 Kapitlet De spet�lska vid Samarias stadsport. Aram�ernas flykt. Tvivlarens straff.

Utanf�r stadsporten uppeh�llo sig d� fyra spet�lska m�n. Dessa sade till varandra: �Varf�r skola vi stanna kvar h�r, till dess vi d�?�

Om vi besluta oss f�r att g� in i staden nu d� hungersn�d �r i staden, s� skola vi d� d�r, och om vi stanna h�r, skola vi ock d�. V�lan d�, l�t oss g� �ver till aram�ernas l�ger; l�ta de oss leva, s� f� vi leva, och d�da de oss, s� m� vi d�.�

S� stodo de d� upp i skymningen f�r att g� in i aram�ernas l�ger. Men n�r de kommo till utkanten av aram�ernas l�ger, se, d� fanns ingen m�nniska d�r.

Ty Herren hade l�tit ett d�n av vagnar och h�star h�ras i aram�ernas l�ger, ett d�n s�som av en stor h�r, s� att de hade sagt till varandra: �F�rvisso har Israels konung lejt hj�lp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, f�r att dessa skola komma �ver oss.�

D�rf�r hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade �vergivit sina t�lt, sina h�star och �snor, l�gret s�dant det stod; de hade flytt f�r att r�dda sina liv.

N�r de spet�lska nu kommo till utkanten av l�gret, gingo de in i ett t�lt och �to och drucko, och togo d�rur silver och guld och kl�der, och gingo s� bort och g�mde det. Sedan v�nde de tillbaka och gingo in i ett annat t�lt och togo vad d�r fanns, och gingo s� bort och g�mde det.

Men d�refter sade de till varandra: �Vi bete oss icke r�tt. I dag kunna vi framb�ra ett gl�djebudskap. Men om vi nu tiga och v�nta till i morgon, n�r det bliver dager, s� skall det tillr�knas oss s�som missg�rning. V�lan d�, l�t oss g� och ber�tta detta i konungens hus.

S� gingo de �stad och ropade an vakten vid stadsporten och ber�ttade f�r dem och sade: �Vi kommo till aram�ernas l�ger, men d�r fanns ingen m�nniska, och icke ett ljud av n�gon m�nniska h�rdes; d�r stodo allenast h�starna och �snorna bundna och t�lten s�som de pl�ga st�.�

Detta ropades sedan ut av dem som h�llo vakt vid porten, och man f�rkunnade det ocks� inne i konungens hus.

Konungen stod d� upp om natten och sade till sina tj�nare: �Jag vill s�ga eder vad aram�erna hava f�r h�nder mot oss. De veta att vi lida hungersn�d, d�rf�r hava de g�tt ut ur l�gret och g�mt sig ute p� marken, i det de t�nka att de skola gripa oss levande, n�r vi nu g� ut ur staden, och att de s� skola komma in i staden.�

Men en av hans tj�nare svarade och sade: �L�t oss taga fem av de �terst�ende h�starna, dem som �nnu finnas kvar h�rinne -- det skall ju eljest g� dem s�som det g�r hela hopen av israeliter som �nnu �ro kvar h�rinne, eller s�som det har g�tt hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och l�t oss s�nda �stad och se efter.�

S� tog man d� tv� vagnar med h�star f�r, och konungen s�nde dem �stad efter aram�ernas h�r och sade: �Faren �stad och sen efter.�

Dessa foro nu efter dem �nda till Jordan; och se, hela v�gen var full med kl�der och andra saker som aram�erna hade kastat ifr�n sig, n�r de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och ber�ttade detta f�r konungen.

D� drog folket ut och plundrade Aram�ernas l�ger; och nu fick man ett sea-m�tt fint mj�l f�r en sikel och likas� tv� sea-m�tt korn f�r en sikel, s�som HERREN hade sagt.

Och den k�mpe vid vilkens hand konungen pl�gade st�dja sig hade av honom blivit satt till att h�lla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till d�ds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, n�r konungen kom ned till honom.

Ty n�r gudsmannen sade till konungen: �I morgon vid denna tid skall man i Samarias port f� tv� sea-m�tt korn f�r en sikel och likas� ett sea-m�tt fint mj�l f�r en sikel�,

d� svarade k�mpen gudsmannen och sade: �Om HERREN ocks� gjorde f�nster p� himmelen, huru skulle v�l n�got s�dant kunna ske?� D� sade han: �Du skall f� se det med egna �gon, men du skall icke f� �ta d�rav.�

S� gick det honom ock, ty folket trampade honom till d�ds i porten.