Chapter 18

I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regerings�r blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.

Han var tjugufem �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade tjugunio �r i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter.

Han gjorde vad r�tt var i HERRENS �gon, alldeles s�som hans fader David hade gjort.

Han avskaffade offerh�jderna, slog s�nder stoderna och h�gg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty �nda till denna tid hade Israels barn t�nt offereld �t denne. Man kallade honom Nehustan.

P� HERREN, Israels Gud, f�rtr�stade han, s� att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit f�re honom.

Han h�ll sig till HERREN och vek icke av ifr�n honom, utan h�ll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.

Och HERREN var med honom, s� att han hade framg�ng i allt vad han f�retog sig. Han avf�ll fr�n konungen i Assyrien och upph�rde att vara honom underd�nig.

Han slog ock filist�erna och intog deras land �nda till Gasa med dess omr�de, s�v�l v�ktartorn som bef�sta st�der.

I konung Hiskias fj�rde regerings�r, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regerings�r, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och bel�grade det.

Och de intogo det efter tre �r, i Hiskias sj�tte regerings�r; under detta �r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regerings�r, blev Samaria intaget.

Och konungen i Assyrien f�rde Israel bort till Assyrien och f�rflyttade dem till Hala och till Habor, en str�m i Gosan, och till Mediens st�der --

detta d�rf�r att de icke h�rde HERRENS, sin Guds, r�st, utan �vertr�dde hans f�rbund, allt vad HERRENS tj�nare Mose hade bjudit; de ville varken h�ra eller g�ra det.

Och i konung Hiskias fjortonde regerings�r drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla bef�sta st�der i Juda och intog dem.

D� s�nde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och l�t s�ga: �Jag har f�rsyndat mig; v�nd om och l�mna mig i fred. Vad du l�gger p� mig vill jag b�ra.� D� �lade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld.

Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar.

Vid detta tillf�lle l�sbr�t ock Hiskia fr�n d�rrarna till HERRENS tempel och fr�n d�rrposterna den bel�ggning som Hiskia, Juda konung, hade �verdragit dem med, och gav detta �t konungen i Assyrien.

Men konungen i Assyrien s�nde fr�n Lakis �stad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor h�r mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo d� upp och kommo till Jerusalem; och n�r de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid �vre dammens vattenledning, p� v�gen till Valkarf�ltet.

Och de beg�rde att f� tala med konungen. D� gingo �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.

Och Rab-Sake sade till dem: �S�gen till Hiskia: S� s�ger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad �r det f�r en f�rtr�stan som du nu har h�ngivit dig �t?

Du menar v�l att allenast munv�der beh�vs f�r att veta r�d och hava makt att f�ra krig. P� vem f�rtr�star du d�, eftersom du har satt dig upp mot mig?

Du f�rtr�star val nu p� den br�ckta r�rstaven Egypten, men se, n�r n�gon st�der sig p� den, g�r den in i hans hand och genomborrar den. Ty s�dan �r Farao, konungen i Egypten, f�r alla som f�rtr�sta p� honom.

Eller s�gen I kanh�nda till mig: 'Vi f�rtr�sta p� HERREN, v�r Gud'? Var det d� icke hans offerh�jder och altaren Hiskia avskaffade, n�r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf�r detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?

Men ing� nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv� tusen h�star, om du kan skaffa dig ryttare till dem.

Huru skulle du d� kunna sl� tillbaka en enda st�th�llare, en av min herres ringaste tj�nare? Och du s�tter din f�rtr�stan till Egypten, i hopp om att s� f� vagnar och ryttare!

Menar du d� att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta st�lle f�r att f�rd�rva det? Nej, det �r HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och f�rd�rva det.�

D� sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: �Tala till dina tj�nare p� arameiska, ty vi f�rst� det spr�ket, och tala icke med oss p� judiska inf�r folket som st�r p� muren.�

Men Rab-Sake svarade dem: ��r det d� till din herre och till dig som min herre har s�nt mig att tala dessa ord? �r det icke fastmer till de m�n som sitta p� muren, och som j�mte eder skola n�dgas �ta sin egen tr�ck och dricka sitt eget vatten?�

D�refter tr�dde Rab-Sake n�rmare och ropade med h�g r�st p� judiska och talade och sade: �H�ren den store konungens, den assyriske konungens, ord.

S� s�ger konungen: L�ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f�rm�r icke r�dda eder ur min hand

Och l�ten icke Hiskia f�rleda eder att f�rtr�sta p� HERREN, d�rmed att han s�ger: 'HERREN skall f�rvisso r�dda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'

H�ren icke p� Hiskia. Ty s� s�ger konungen i Assyrien: G�ren upp i godo med mig och given eder �t mig, s� skolen I f� �ta var och en av sitt vintr�d och av sitt fikontr�d och dricka var och en ur sin brunn,

till dess jag kommer och h�mtar eder till ett land som �r likt edert eget land, ett land med s�d och vin, ett land med br�d och ving�rdar, ett land med �dla olivtr�d och honung; s� skolen I f� leva och icke d�. Men h�ren icke p� Hiskia; ty han vill f�rleda eder, n�r han s�ger: 'HERREN skall r�dda oss.'

Har v�l n�gon av de andra folkens gudar n�gonsin r�ddat sitt land ur den assyriske konungens hand?

Var �ro Hamats och Arpads gudar? Var �ro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de r�ddat Samaria ur min hand?

Vilken bland andra l�nders alla gudar har v�l r�ddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall r�dda Jerusalem ur min hand?�

Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s� bjudit och sagt: �Svaren honom icke.�

Och �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s�nderrivna kl�der och ber�ttade f�r honom vad Rab-Sake hade sagt.