Chapter 25

D�, i hans nionde regerings�r, i tionde m�naden; p� tionde dagen i m�naden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin h�r till Jerusalem och bel�grade det; och de byggde en bel�gringsmur runt omkring det.

S� blev staden bel�grad och f�rblev s� �nda till konung Sidkias elfte regerings�r.

Men p� nionde dagen i m�naden var hungersn�den s� stor i staden, att m�ngden av folket icke hade n�got att �ta.

Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de b�da murarna (den port som ledde till den kungliga tr�dg�rden), medan kald�erna l�go runt omkring staden; och folket tog v�gen �t Hedmarken till.

Men kald�ernas h�r f�rf�ljde konungen, och de hunno upp honom p� Jerikos hedmarker, sedan hela hans h�r hade �vergivit honom och skingrat sig.

Och de grepo konungen och f�rde honom till den babyloniske konungen i Ribla; d�r h�ll man rannsakning och dom med honom.

Och Sidkias barn slaktade man inf�r hans �gon, och p� Sidkia sj�lv stack man ut �gonen; och man f�ngslade honom med kopparfj�ttrar och f�rde honom till Babel.

I femte m�naden, p� sjunde dagen i m�naden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regerings�r, kom den babyloniske konungens tj�nare Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, till Jerusalem.

Denne br�nde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de f�rn�mas hus, br�nde han upp i eld.

Och murarna runt omkring Jerusalem br�tos ned av hela den h�r av kald�er, som �versten f�r drabanterna hade med sig,

och �terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de �verl�pare som hade g�tt �ver till konungen i Babel, s� ock den �vriga hopen, dem f�rde Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, bort i f�ngenskap.

Men av de ringaste i landet l�mnade �versten f�r drabanterna n�gra kvar till ving�rdsm�n och �kerm�n.

Kopparpelarna i HERRENS hus, b�ckenst�llen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kald�erna s�nder och f�rde kopparen till Babel.

Och askk�rlen, skovlarna, knivarna, sk�larna och alla koppark�rl som hade begagnats vid gudstj�nsten togo de bort.

Likaledes tog �versten f�r drabanterna bort fyrfaten och offersk�larna, allt som var av rent guld eller av rent silver.

Vad ang�r de tv� pelarna, havet, som var allenast ett, och b�ckenst�llen, som Salomo hade l�tit g�ra till HERRENS hus, s� kunde kopparen i alla dessa f�rem�l icke v�gas.

Aderton alnar h�g var den ena pelaren, och ovanp� den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar h�gt, och ett n�tverk och granat�pplen funnos p� pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p� den andra pelaren, �ver n�tverket.

Och �versten f�r drabanterna tog �verstepr�sten Seraja j�mte Sefanja, pr�sten n�st under honom, s� ock de tre som h�llo vakt vid tr�skeln,

och fr�n staden tog han en hovman, den som var anf�rare f�r krigsfolket, och fem av konungens n�rmaste m�n, som p�tr�ffades i staden, s� ock sekreteraren, den h�rh�vitsman som pl�gade utskriva folket i landet till krigstj�nst, och sextio andra m�n av landets folk, som p�tr�ffades i staden --

dessa tog Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, och f�rde dem till den babyloniske konungen i Ribla.

Och konungen i Babel l�t avliva dem d�r, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortf�rt fr�n sitt land.

Men �ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, l�t bliva kvar d�r, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.

N�r d� alla krigsh�vitsm�nnen j�mte sina m�n fingo h�ra att konungen i Babel hade satt Gedalja �ver landet, kommo de till Gedalja i Mispa, n�mligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina m�n.

Och Gedalja gav dem och deras m�n sin ed och sade till dem: �Frukten icke f�r kald�ernas tj�nare. Stannen kvar i landet, och tj�nen konungen i Babel, s� skall det g� eder v�l.�

Men i sjunde m�naden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig b�rd, och hade med sig tio m�n, och de slogo ihj�l Gedalja, s� ock de judar och kald�er som voro hos honom i Mispa.

D� br�t allt folket upp, fr�n den minste till den st�rste, tillika med krigsh�vitsm�nnen, och begav sig till Egypten; ty de fruktade f�r kald�erna.

Men i det trettiosjunde �ret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortf�rd i f�ngenskap, i tolfte m�naden, p� tjugusjunde dagen i m�naden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma �r han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till n�der och befriade honom ur f�ngelset;

Och han talade v�nligt med honom och gav honom fr�msta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel.

Han fick l�gga av sin f�ngdr�kt och best�ndigt �ta vid hans bord, s� l�nge han levde.

Och ett st�ndigt underh�ll gavs honom fr�n konungen, visst f�r var dag, s� l�nge han levde.