Chapter 5

Och Rubens s�ner, Israels f�rstf�ddes -- han var n�mligen den f�rstf�dde, men d�rf�r att han osk�rade sin faders b�dd, blev hans f�rstf�dslor�tt given �t Josefs, Israels sons, s�ner, dock icke s�, att denne skulle upptagas i sl�ktregistret s�som den f�rstf�dde;

ty v�l var Juda den m�ktigaste bland sina br�der, och furste blev en av hans avkomlingar, men f�rstf�dslor�tten blev dock Josefs --

Rubens, Israels f�rstf�ddes, s�ner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi.

Joels s�ner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei,

dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,

s� ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, f�rde bort i f�ngenskap; han var h�vding f�r rubeniterna.

Och hans br�der voro, efter sina sl�kter, n�r de upptecknades i sl�ktregistret efter sin �ttf�ljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja

och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde i Aroer, och hans boningsplatser n�dde �nda till Nebo och Baal-Meon.

Och �sterut n�dde hans boningsplatser �nda fram till �knen som str�cker sig ifr�n floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar i Gileads land.

Men i Sauls tid f�rde de krig mot hagariterna, och dessa f�llo f�r deras hand; d� bosatte de sig i deras hyddor utefter hela �stra sidan av Gilead.

Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet Basan �nda till Salka:

Joel, huvudmannen, och Safam d�rn�st, och vidare Jaanai och Safat i Basan.

Och deras br�der voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.

Dessa voro s�ner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till Jado, son till Bus.

Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman f�r deras familjer.

Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, s� ock p� alla Sarons utmarker, s� l�ngt de str�ckte sig.

Alla dessa blevo upptecknade i sl�ktregistret i Jotams, Juda konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.

Rubens barn och gaditerna och ena h�lften av Manasse stam, de av dem, som voro krigsdugliga och buro sk�ld och sv�rd och sp�nde b�ge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju hundra sextio stridbara m�n.

Och de f�rde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab.

Och seger besk�rdes dem i striden mot dessa, s� att hagariterna och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade till Gud under striden, och han b�nh�rde dem, d�rf�r att de f�rtr�stade p� honom.

Och s�som byte f�rde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen kameler, tv� hundra femtio tusen f�r och tv� tusen �snor, s� ock ett hundra tusen m�nniskor.

Ty m�nga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde d�r �nda till f�ngenskapen.

Halva Manasse stams barn bodde ock d�r i landet, fr�n Basan �nda till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro talrika.

Och dessa voro huvudm�n f�r sina familjer: Efer, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsm�n, namnkunniga m�n, huvudm�n f�r sina familjer.

Men de blevo otrogna mot sina f�ders Gud, i det att de i trol�s avf�llighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk d�r i landet, som Gud hade f�rgjort f�r dem.

D� uppv�ckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och l�t folket f�ras bort i f�ngenskap, s�v�l rubeniterna och gaditerna som ena h�lften av Manasse stam, och l�t dem komma till Hala, Habor, Hara och Gosans str�m, d�r de �ro �nnu i dag.