Chapter 16

Sedan de hade f�rt Guds ark ditin, st�llde de den i t�ltet som David hade slagit upp �t den, och framburo d�refter br�nnoffer och tackoffer inf�r Guds ansikte.

N�r David hade offrat br�nnoffret och tackoffret, v�lsignade han folket i HERRENS namn.

Och �t var och en av alla israeliterna, b�de man och kvinna, gav han en kaka br�d, ett stycke k�tt och en druvkaka.

Och han f�rordnade vissa leviter till att g�ra tj�nst inf�r HERRENS ark, f�r att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

Asaf s�som anf�rare, n�st efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle sl� cymbaler.

Men pr�sterna Benaja och Jahasiel skulle best�ndigt st� med sina trumpeter framf�r Guds f�rbundsark.

P� den dagen var det som David f�rst fastst�llde den ordningen att man genom Asaf och hans br�der skulle tacka HERREN p� detta s�tt:

�Tacken HERREN, �kallen hans namn, g�ren hans g�rningar kunniga bland folken.

Sjungen till hans �ra, lovs�gen honom, talen om alla hans under.

Ber�mmen eder av hans heliga namn; gl�dje sig av hj�rtat de som s�ka HERREN.

Fr�gen efter HERREN och hans makt, s�ken hans ansikte best�ndigt.

T�nken p� de underbara verk som han har gjort, p� hans under och hans muns domar,

I Israels, hans tj�nares, s�d, I Jakobs barn, hans utvalda.

Han �r HERREN, v�r Gud; �ver hela jorden g� hans domar.

T�nken evinnerligen p� hans f�rbund, intill tusen sl�kten p� vad han har stadgat,

p� det f�rbund han sl�t med Abraham och p� hans ed till Isak.

Han fastst�llde det f�r Jakob till en stadga, f�r Israel till ett evigt f�rbund;

han sade: '�t dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

D� voren I �nnu en liten hop, I voren ringa och fr�mlingar d�rinne.

Och de vandrade �stad ifr�n folk till folk ifr�n ett rike bort till ett annat.

Han tillstadde ingen att g�ra dem skada, han straffade konungar f�r deras skull:

'Kommen icke vid mina smorda, och g�ren ej mina profeter n�got ont.'

Sjungen till HERRENS �ra, alla l�nder, b�den gl�dje var dag, f�rkunnen hans fr�lsning.

F�rt�ljen bland hedningarna hans �ra, bland alla folk hans under.

Ty stor �r HERREN och h�gt lovad, och fruktansv�rd �r han mer �n alla gudar.

Ty folkens alla gudar �ro avgudar, men HERREN �r den som har gjort himmelen.

Majest�t och h�rlighet �ro inf�r hans ansikte, makt och fr�jd i hans boning.

Given �t HERREN, I folkens sl�kter, given �t HERREN �ra och makt;

given �t HERREN hans namns �ra, b�ren fram sk�nker och kommen inf�r hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

B�ven f�r hans ansikte, alla l�nder; se, jordkretsen st�r fast och vacklar icke.

Himmelen vare glad, och jorden fr�jde sig, och bland hedningarna s�ge man: 'HERREN �r nu konung!'

Havet bruse och allt vad d�ri �r, marken gl�dje sig och allt som �r d�rp�;

ja, d� juble skogens tr�d inf�r HERREN, ty han kommer f�r att d�ma jorden.

Tacken HERREN, ty han �r god, ty hans n�d varar evinnerligen,

och s�gen: 'Fr�ls oss, du v�r fr�lsnings Gud, f�rsamla oss och r�dda oss fr�n hedningarna, s� att vi f� prisa ditt heliga namn och ber�mma oss av ditt lov.'

Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr�n evighet till evighet!� Och allt folket sade: �Amen�, och lovade HERREN.

Och han gav d�r, inf�r HERRENS f�rbundsark, �t Asaf och hans br�der uppdraget att best�ndigt g�ra tj�nst inf�r arken, var dag med de f�r den dagen best�mda sysslorna.

Men Obed-Edom och deras br�der voro sextio�tta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till d�rrvaktare.

Och pr�sten Sadok och hans br�der, pr�sterna, anst�llde han inf�r HERRENS tabernakel, p� offerh�jden i Gibeon,

f�r att de best�ndigt skulle offra �t HERREN br�nnoffer p� br�nnoffersaltaret, morgon och afton, och g�ra allt vad som var f�reskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit �t Israel;

och j�mte dem Heman och Jedutun och de �vriga namngivna utvalda, p� det att de skulle tacka HERREN, d�rf�r att hans n�d varar evinnerligen.

Och hos dessa, n�mligen Heman och Jedutun, f�rvarades trumpeter och cymbaler �t dem som skulle spela, s� ock andra instrumenter som h�rde till gudstj�nsten. Och Jedutuns s�ner gjorde han till d�rrvaktare.

Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David v�nde om f�r att h�lsa sitt husfolk.