Chapter 20

D�refter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna f�r att strida mot Josafat.

Och man kom och ber�ttade detta f�r Josafat och sade: �En stor hop kommer mot dig fr�n landet p� andra sidan havet, fr�n Aram, och de �ro redan i Hasason-Tamar (det �r En-Gedi).�

D� blev Josafat f�rskr�ckt och v�nde sin h�g till att s�ka HERREN; och han l�t lysa ut en fasta �ver hela Juda.

Och Juda f�rsamlade sig f�r att s�ka hj�lp hos HERREN; ja, fr�n alla Juda st�der kom man f�r att s�ka HERREN.

Och Josafat tr�dde upp i Juda m�ns och Jerusalems f�rsamling i HERRENS hus, framf�r den nya f�rg�rden,

och sade: �HERRE, v�ra f�ders Gud, �r icke du Gud i himmelen och den som r�der �ver alla hednafolkens riken? I din hand �r kraft och makt; och ingen finnes, som kan st� dig emot.

Var det icke du, v�r Gud, som f�rdrev detta lands inbyggare f�r ditt folk Israel och gav det �t Abrahams, din v�ns, s�d f�r evig tid?

De fingo bo d�r, och de byggde dig d�r en helgedom �t ditt namn, i det de sade:

'Om n�got ont kommer �ver oss, sv�rd, straffdom eller pest eller hungersn�d, s� vilja vi tr�da upp inf�r detta hus och inf�r dig, ty ditt namn �r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i v�r n�d, och du skall d� h�ra och hj�lpa.'

Se d�rf�r nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd -- genom vilkas omr�de du icke tillstadde Israel att g�, n�r de kommo fr�n Egyptens land, varf�r de ock togo en omv�g bort ifr�n dem och icke f�rgjorde dem --

se huru dessa nu vederg�lla oss, i det att de komma f�r att f�rjaga oss ur det land som �r din besittning, och som du har givit oss till besittning.

Du, v�r Gud, skall du icke h�lla dom �ver dem? Ty vi f�rm� intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och sj�lva veta vi icke vad vi skola g�ra, utan till dig se v�ra �gon.�

Och hela Juda stod d�r inf�r HERREN med sina sp�da barn, sina hustrur och s�ner.

D� kom HERRENS Ande mitt i f�rsamlingen �ver Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit, av Asafs s�ner,

och han sade: �Akten h�rp�, alla I av Juda, och I Jerusalems inv�nare, och du konung Josafat. S� s�ger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke f�rf�rade f�r denna stora hop, ty striden �r icke eder, utan Guds.

Dragen i morgon ned mot dem. De draga d� upp p� Hassish�jden, och I skolen tr�ffa dem vid andan av dalen, framf�r Jeruels �ken.

Men d�rvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast tr�da fram och st� stilla och se p�, huru HERREN fr�lsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke f�rf�rade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder.�

D� b�jde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda m�n och Jerusalems inv�nare f�llo ned f�r HERREN och tillb�do HERREN.

Och de av leviterna, som tillh�rde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med h�g och stark r�st.

Men bittida f�ljande morgon drogo de ut till Tekoas �ken. Och n�r de drogo ut, tr�dde Josafat fram och sade: �H�ren mig, I av Juda och I Jerusalems inv�nare. Haven tro p� HERREN, eder Gud, s� skolen I hava ro. Och tron p� hans profeter, s� skolen I bliva lyckosamma.�

Och sedan han hade r�df�rt sig med folket, st�llde han upp m�n som skulle sjunga till HERRENS �ra och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framf�r den v�pnade h�ren; de skulle sjunga: �Tacken HERREN, ty hans n�d varar evinnerligen.�

Och just som de begynte med s�ngen och lovet, l�t HERREN ett angrepp ske bakifr�n p� Ammons barn och Moab och folket ifr�n Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.

Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifr�n Seirs bergsbygd och g�vo dem till spillo och f�rgjorde dem; och n�r de hade gjort �nde p� folket ifr�n Seir, hj�lptes de �t att nedg�ra varandra.

N�r sedan Juda m�n kommo upp p� h�jden, varifr�n man kunde se ut �ver �knen, och v�nde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga d�da p� jorden, och ingen hade undkommit.

Och n�r Josafat begav sig dit med sitt folk f�r att plundra och taga byte fr�n dem, funno de d�r en myckenhet av gods och av d�da kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s� mycket att de icke kunde b�ra det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; s� stort var bytet.

Men p� fj�rde dagen f�rsamlade de sig i Berakadalen; d�r lovade de HERREN, och d�rav fick det st�llet namnet Berakadalen, s�som det heter �nnu i dag.

D�refter v�nde alla Judas och Jerusalems m�n, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem gl�dje genom vad som hade skett med deras fiender.

Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och t�gade till HERRENS hus.

Och en f�rskr�ckelse ifr�n Gud kom �ver alla de fr�mmande rikena, n�r de h�rde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.

Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud l�t honom f� lugn p� alla sidor.

S� regerade Josafat �ver Juda. han var trettiofem �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade tjugufem �r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.

Och han vandrade p� sin fader Asas v�g, utan att vika av ifr�n den; han gjorde n�mligen vad r�tt var i HERRENS �gon.

Dock blevo offerh�jderna icke avskaffade, och �nnu hade folket icke v�nt sina hj�rtan till sina f�ders Gud.

Vad nu mer �r att s�ga om Josafat, om hans f�rsta tid s�v�l som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, kr�nika, som �r upptagen i boken om Israels konungar.

Men sedan f�rband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fast�n denne var ogudaktig i sina g�rningar;

han f�rband sig med honom f�r att bygga skepp som skulle g� till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber.

D� profeterade Elieser, Dodavahus son, fr�n Maresa, mot Josafat; han sade: �D�rf�r att du har f�rbundit dig med Ahasja, skall HERREN l�ta ditt f�retag bliva om intet.� Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, s� att de icke kunde g� till Tarsis.