Chapter 5

Och m�nnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot sina judiska br�der.

N�gra sade: �Vi med v�ra s�ner och d�ttrar �ro m�nga; l�t oss f� s�d, s� att vi hava att �ta och kunna bliva vid liv.�

Och n�gra sade: �V�ra �krar, ving�rdar och hus m�ste vi pants�tta; l�t oss f� s�d till att stilla v�r hunger.�

Och andra sade: �Vi hava m�st l�na penningar p� v�ra �krar och ving�rdar till skatten �t konungen.

Nu �ro ju v�ra kroppar lika goda som v�ra br�ders kroppar, och v�ra barn lika goda som deras barn; men �nd� m�ste vi giva v�ra s�ner och d�ttrar i tr�ldom, ja, n�gra av v�ra d�ttrar hava redan blivit givna i tr�ldom, utan att vi f�rm� g�ra n�got d�rvid, eftersom v�ra �krar och ving�rdar �ro i andras h�nder.�

N�r jag nu h�rde deras rop och h�rde dessa ord, blev jag mycket vred.

Och sedan jag hade g�tt till r�ds med mig sj�lv, f�rebr�dde jag �dlingarna och f�rest�ndarna och sade till dem: �Det �r ocker I bedriven mot varandra.� D�refter sammankallade jag en stor folkf�rsamling emot dem.

Och jag sade till dem: �Vi hava efter f�rm�ga frik�pt v�ra judiska br�der som voro s�lda �t hedningarna. Skolen nu I s�lja edra br�der? Skola de beh�va s�lja sig �t oss?� D� tego de och hade intet att svara.

Och jag sade: �Vad I g�ren �r icke r�tt. I borden ju vandra i v�r Guds fruktan, s� att v�ra fiender, hedningarna, ej finge orsak att sm�da oss.

Ocks� jag och mina br�der och mina tj�nare hava penningar och s�d att fordra av dem; l�t oss nu avst� fr�n v�r fordran.

Given dem redan i dag tillbaka deras �krar, ving�rdar, olivplanteringar och hus, och sk�nken efter den r�nta p� penningarna, p� s�den, p� vinet och oljan, som I haven att fordra av dem.�

De svarade: �Vi vilja giva det tillbaka och icke utkr�va n�got av dem; vi vilja g�ra s�som du har sagt.� Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat pr�sterna, att de skulle g�ra s�.

D�rj�mte skakade jag f�nget p� min mantel och sade: �Var och en som icke h�ller detta sitt ord, honom m� Gud s� skaka bort ifr�n hans hus och hans gods; ja, varde han s� utskakad och tom p� allt.� Och hela f�rsamlingen sade: �Amen�, och lovade HERREN. D�refter gjorde folket s�som det var sagt.

Ytterligare �r att n�mna att fr�n den dag d� jag f�rordnades att vara st�th�llare �ver dem i Juda land, allts� fr�n Artasastas tjugonde regerings�r �nda till hans trettioandra, tolv hela �r, varken jag eller mina br�der �to av st�th�llarkosten.

De f�rra st�th�llarna, de som hade varit f�re mig, hade betungat folket och tagit av dem mat och vin till ett v�rde av mer �n fyrtio siklar silver, och j�mv�l deras tj�nare hade f�rfarit h�rt mot folket. Men s� gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.

Dessutom h�ll jag i att arbeta p� muren, och ingen �ker k�pte vi oss; och alla mina tj�nare voro f�rsamlade vid arbetet d�r.

Och av judarna och deras f�rest�ndare �to ett hundra femtio man vid mitt bord, f�rutom dem som kommo till oss ifr�n folken runt omkring oss.

Och vad som tillreddes f�r var dag, n�mligen en oxe och sex uts�kta f�r, f�rutom f�glar, det tillreddes p� min bekostnad; och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men likv�l kr�vde jag icke ut st�th�llarkosten, eftersom arbetet tyngde s� sv�rt p� folket.

T�nk, min Gud, p� allt vad jag har gjort f�r detta folk, och r�kna mig det till godo!