Chapter 6

N�r nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och v�ra �vriga fiender h�rde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns n�gon r�mna i den -- om jag ock vid den tiden �nnu icke hade satt in d�rrar i portarna --

d� s�nde Sanballat och Gesem bud till mig och l�to s�ga: �Kom, l�t oss tr�da tillsammans i Kefirim i Onos dal.� De t�nkte n�mligen g�ra mig n�got ont.

Men jag skickade bud till dem och l�t s�ga: �Jag har ett stort arbete f�r h�nder och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, s�som dock m�ste ske, om jag l�mnade det och komme ned till eder.�

Och de s�nde samma bud till mig fyra g�nger; men var g�ng gav jag dem samma svar som f�rut.

D� s�nde Sanballat f�r femte g�ngen till mig sin tj�nare med samma bud, och denne hade nu med sig ett �ppet brev.

D�ri var skrivet: �Det f�rljudes bland folken, och p�st�s j�mv�l av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det �r d�rf�r du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- s�dant s�ger man.

Du l�r ock hava best�llt profeter som i Jerusalem skola utropa och f�rkunna att du �r konung i Juda. Eftersom nu konungen nog f�r h�ra talas h�rom, d�rf�r m� du nu komma, s� att vi f� r�dsl� med varandra.�

D� s�nde jag bud till honom och l�t svara: �Intet av det du s�ger har n�gon grund, utan det �r dina egna p�fund.�

De ville n�mligen alla skr�mma oss, i tanke att vi d� skulle f�rlora allt mod till arbetet, och att detta s� skulle bliva ogjort. Styrk du nu i st�llet mitt mod!

Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han h�ll sig d� inne. Och han sade: �L�t oss tillsammans g� till Guds hus, in i templet, och sedan st�nga igen templets d�rrar. Ty de skola komma f�r att dr�pa dig; om natten skola de komma f�r att dr�pa dig.�

Men jag svarade: �Skulle en man s�dan som jag vilja fly? Eller kan v�l en man av mitt slag g� in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke g� dit.�

Jag f�rstod n�mligen att Gud icke hade s�nt honom, utan att han f�reb�dade mig s�dant, blott d�rf�r att Tobia och Sanballat hade lejt honom.

Han var lejd, f�r att jag skulle l�ta skr�mma mig till att g�ra s�som han sade och d�rmed f�rsynda mig; p� detta s�tt ville de framkalla ont rykte om mig, f�r att sedan kunna sm�da mig.

T�nk, min Gud p� Tobia, �vensom Sanballat, efter dessa hans g�rningar, s� ock p� profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skr�mma mig!

Och muren blev f�rdig p� tjugufemte dagen i m�naden Elul, efter femtiotv� dagar.

N�r nu alla v�ra fiender h�rde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och s�go att de hade kommit illa till korta; ty de f�rstodo nu att detta arbete var v�r Guds verk.

Vid denna tid s�nde ock Juda �dlingar m�nga brev till Tobia, och brev fr�n Tobia ankommo ock till dem.

Ty m�nga i Juda voro genom ed f�rbundna med honom; han var n�mligen m�g till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.

Dessa pl�gade ocks� inf�r mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia s�nde ock brev f�r att skr�mma mig.