Chapter 3

En tid h�refter upph�jde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till h�g v�rdighet och gav honom fr�msta platsen bland alla de furstar som voro hos honom.

Och alla konungens tj�nare som voro i konungens port b�jde kn� och f�llo ned f�r Haman, ty s� hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai b�jde icke kn� och f�ll icke ned f�r honom.

D� sade konungens tj�nare som voro i konungens port till Mordokai: �Varf�r �vertr�der du konungens bud?�

Och n�r de dag efter dag hade sagt s� till honom, utan att han lyssnade till dem, ber�ttade de det f�r Haman, f�r att se om Mordokais f�rklaring skulle f� g�lla: ty han hade ber�ttat f�r dem att han var en jude.

N�r nu Haman s�g att Mordokai icke b�jde kn� eller f�ll ned f�r honom, uppfylldes han med vrede.

Men det syntes honom f�r ringa att b�ra hand allenast p� Mordokai, sedan man ber�ttat f�r honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman s�kte tillf�lle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, d�rf�r att de voro Mordokais landsm�n.

I f�rsta m�naden, det �r m�naden Nisan, i Ahasveros' tolfte regerings�r, kastades pur, det �r lott, inf�r Haman om var s�rskild dag och var s�rskild m�nad intill tolfte m�naden, det �r m�naden Adar.

Och Haman sade till konung Ahasveros: �H�r finnes ett folk som bor kringspritt och f�rstr�tt bland de andra folken i ditt rikes alla h�vdingd�men. Deras lagar �ro olika alla andra folks, och de g�ra icke efter konungens lagar; d�rf�r �r det icke konungen v�rdigt att l�ta dem vara.

Om det s� t�ckes konungen, m� f�rdenskull en skrivelse utf�rdas, att man skall f�rg�ra dem. Tio tusen talenter silver skall jag d� kunna v�ga upp �t tj�nstem�nnen till att l�ggas in i konungens skattkamrar.�

D� tog konungen ringen av sin hand och gav den �t agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ov�n.

D�refter sade konungen till Haman: �Silvret vare dig sk�nkt, och med folket m� du g�ra s�som du finner f�r gott.�

S� blevo d� konungens sekreterare tillkallade p� trettonde dagen i f�rsta m�naden, och en skrivelse, alldeles s�dan som Haman ville, utf�rdades till konungens satraper och till st�th�llarna �ver de s�rskilda h�vdingd�mena och till furstarna �ver de s�rskilda folken, till vart h�vdingd�me med dess skrift och till vart folk p� dess tungom�l. I konung Ahasveros' namn utf�rdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.

Sedan krings�ndes med ilbud brev till alla konungens h�vdingd�men, att man skulle utrota, dr�pa och f�rg�ra judarna, b�de unga och gamla, b�de barn och kvinnor, alla p� en och samma dag, n�mligen p� trettonde dagen i tolfte m�naden, det �r m�naden Adar, varvid ock deras �godelar s�som byte skulle givas till plundring.

I skrivelsen stod att i vart s�rskilt h�vdingd�me ett p�bud, �ppet f�r alla folk, skulle utf�rdas, som inneh�ll att de skulle vara redo den dagen.

Och p� grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast �stad, s� snart p�budet hade blivit utf�rdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att best�rtning r�dde i staden Susan.