Chapter 4

N�r Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han s�nder sina kl�der och kl�dde sig i s�ck och aska, och gick s� ut i staden och uppgav h�gljudda och bittra klagorop.

Och han begav sig till konungens port och stannade framf�r den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var kl�dd i sorgdr�kt.

Och i vart h�vdingd�me dit konungens befallning och p�bud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gr�to och klagade, ja, de flesta satte sig i s�ck och aska.

N�r nu Esters tj�narinnor och hovm�n kommo och ber�ttade detta f�r henne, blev drottningen h�geligen f�rskr�ckt; och hon skickade ut kl�der till Mordokai, f�r att man skulle kl�da honom i dem och taga av honom sorgdr�kten; men han tog icke emot dem.

D� kallade Ester till sig Hatak, en av de hovm�n som konungen hade anst�llt i hennes tj�nst, och bj�d honom att g� till Mordokai, f�r att f� veta vad som var p� f�rde, och varf�r han gjorde s�.

N�r d� Hatak kom ut till Mordokai p� den �ppna platsen i staden framf�r konungens port,

ber�ttade Mordokai f�r honom allt vad som hade h�nt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat v�ga upp till konungens skattkamrar, f�r att han skulle f� f�rg�ra judarna.

Och en avskrift av det skrivna p�bud som hade blivit utf�rdat i Susan om att de skulle utrotas l�mnade han honom ock, f�r att han skulle visa Ester den och ber�tta allt f�r henne, och �l�gga henne att g� in till konungen och bedja honom om misskund och s�ka n�d hos honom f�r sitt folk.

Och Hatak kom och ber�ttade f�r Ester vad Mordokai hade sagt.

D� bj�d Ester Hatak att g� till Mordokai och s�ga:

�Alla konungens tj�nare och folket i konungens h�vdingd�men veta, att om n�gon, vare sig man eller kvinna, g�r in till konungen p� den inre g�rden utan att vara kallad, s� g�ller f�r var och en samma lag: att han skall d�das, s�framt icke konungen r�cker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken p� att han f�r leva. Men jag har icke p� trettio dagar varit kallad att komma till konungen.�

N�r man nu ber�ttade f�r Mordokai vad Ester hade sagt,

sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: �T�nk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, d�rf�r att du �r i konungens hus.

Nej, om du tiger stilla vid detta tillf�lle, s� skall nog hj�lp och r�ddning beredas judarna fr�n n�got annat h�ll, men du och din faders hus, I skolen f�rg�ras. Vem vet om du icke just f�r en s�dan tid som denna har kommit till konungslig v�rdighet?�

D� l�t Ester giva Mordokai detta svar:

�G� �stad och f�rsamla alla judar som finnas i Susan, och h�llen fasta f�r mig; I skolen icke �ta eller dricka n�got under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina t�rnor vill ock sammalunda fasta; d�refter vill jag g� in till konungen, fast�n det �r emot lagen. Och skall jag g� f�rlorad, s� m� det d� ske.�

Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles s�som Ester hade bjudit honom.