Chapter 7

S� kommo d� konungen och Haman till g�stabudet hos drottning Ester.

Och n�r vinet dracks, sade konungen till Ester, ocks� nu p� andra dagen: �Vad �r din b�n, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad �r din beg�ran? G�llde den ock h�lften av riket, s� skall den uppfyllas.�

Drottning Ester svarade och sade: �Om jag har funnit n�d f�r dina �gon, o konung, och det s� t�ckes konungen, s� blive mitt liv mig sk�nkt p� min b�n, och mitt folks p� min beg�ran.

Ty vi �ro s�lda, jag och mitt folk, till att utrotas, dr�pas och f�rg�ras. Om vi allenast hade blivit s�lda till tr�lar och tr�linnor, s� skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke s�dan, att vi borde besv�ra konungen d�rmed.�

D� svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: �Vem �r den, och var �r den, som har f�rdristat sig att s� g�ra?�

Ester sade: �En h�tsk och illvillig man �r det: den onde Haman d�r.� D� blev Haman f�rskr�ckt f�r konungen och drottningen.

Och konungen stod upp i vrede och l�mnade g�stabudet och gick ut i palatsets tr�dg�rd; men Haman tr�dde fram f�r att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han s�g, att konungen hade beslutit hans of�rd.

N�r konungen d�refter kom tillbaka till g�stabudssalen fr�n palatsets tr�dg�rd, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, d�r Ester satt; d� sade konungen: �Vill han ock �va v�ld mot drottningen, h�rinne i min n�rvaro?� Knappt hade detta ord g�tt �ver konungens l�ppar, f�rr�n man h�ljde �ver Hamans ansikte.

Och Harebona, en av hovm�nnen hos konungen, sade: �Vid Hamans hus st�r redan en p�le, femtio alnar h�g, som Haman l�tit resa upp f�r Mordokai, vilkens ord en g�ng var konungen till s�dant gagn.� D� sade konungen: �H�ngen upp honom p� den.�

S� h�ngde de upp Haman p� den p�le, som han hade l�tit s�tta upp f�r Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.