Chapter 8

Samma dag gav konung Ahasveros �t drottning Ester Hamans, judarnas ov�ns, hus. Och Mordokai fick tilltr�de till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var f�r henne.

Och konungen tog av sig ringen, som han hade l�tit taga ifr�n Haman, och gav den �t Mordokai. Och Ester satte Mordokai �ver Hamans hus.

Och Ester talade ytterligare inf�r konungen, i det att hon f�ll ned f�r hans f�tter; hon b�nf�ll honom gr�tande, att han skulle avv�nda agagiten Hamans onda r�d och det anslag, som denne hade f�rehaft mot judarna.

D� r�ckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och tr�dde fram inf�r konungen

och sade: �Om det s� t�ckes konungen, och om jag har funnit n�d inf�r honom, och det synes konungen vara riktigt och jag �r honom till behag, s� m� en skrivelse utf�rdas f�r att �terkalla de brev, som inneh�llo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev f�r att f�rg�ra judarna i alla konungens h�vdingd�men.

Ty huru skulle jag kunna uth�rda att se den olycka, som eljest tr�ffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uth�rda att se mina landsm�n f�rg�ras?�

D� sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: �Se, Hamans hus har jag givit �t Ester, och han sj�lv har blivit upph�ngd p� en p�le, d�rf�r att han ville b�ra hand p� judarna.

Men utf�rden nu ock I en skrivelse ang�ende judarna i konungen namn, s�som I finnen f�r gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som �r utf�rdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke �terkallas.�

S� blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, p� tjugutredje dagen i tredje m�naden, det �r m�naden Sivan, och en skrivelse, alldeles s�dan som Mordokai ville, utf�rdades till judarna och till satraperna, st�th�llarna och furstarna i h�vdingd�mena, fr�n Indien �nda till Etiopien, ett hundra tjugusju h�vdingd�men, till vart h�vdingd�me med dess skrift och till vart folk p� dess tungom�l, j�mv�l till judarna med deras skrift och p� deras tungom�l.

Han utf�rdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. D�refter krings�nde han brev med ilbud till h�st, som redo p� kungliga travare fr�n stuterierna,

att konungen tillstadde judarna i var s�rskild stad att f�rsamla sig till f�rsvar f�r sitt liv och att i vart folk och h�vdingd�me utrota, dr�pa och f�rg�ra alla v�pnade skaror, som angrepe dem, �vensom barn och kvinnor, varvid deras �godelar s�som byte skulle givas till plundring,

detta p� en och samma dag i alla konung Ahasveros' h�vdingd�men, n�mligen p� trettonde dagen i tolfte m�naden, det �r m�naden Adar.

I skrivelsen stod, att i vart s�rskilt h�vdingd�me ett p�bud, �ppet f�r alla folk, skulle utf�rdas, som inneh�ll, att judarna skulle vara redo till den dagen att h�mnas p� sina fiender.

Och p� grund av konungens befallning drogo ilbuden p� de kungliga travarna skyndsamt och med hast �stad, s� snart p�budet hade blivit utf�rdat i Susans borg.

Men Mordokai gick ut fr�n konungen i konungslig kl�dnad av m�rkbl�tt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurr�tt tyg, under det att staden Susan jublade och var glad.

F�r judarna hade nu uppg�tt ljus och gl�dje, fr�jd och �ra.

Och i vart h�vdingd�me och i var stad, dit konungens befallning och p�bud kom, blev gl�dje och fr�jd bland judarna, och de h�llo g�stabud och h�gtid. Och m�nga ur de fr�mmande folken blevo judar, ty f�rskr�ckelse f�r judarna hade fallit �ver dem.