Chapter 9

P� trettonde dagen i tolfte m�naden, det �r m�naden Adar, den dag d� konungens befallning och p�bud skulle verkst�llas, och d� judarnas fiender hade hoppats att bliva dem �verm�ktiga -- fast�n det v�nde sig s�, att judarna i st�llet skulle bliva sina motst�ndare �verm�ktiga --

p� den dagen f�rsamlade sig judarna i sina st�der, i alla konung Ahasveros' h�vdingd�men, f�r att kasta sig �ver dem, som s�kte deras of�rd; och ingen kunde st� dem emot, ty f�rskr�ckelse f�r dem hade fallit �ver alla folk.

Och alla furstarna i h�vdingd�mena och satraperna och st�th�llarna och konungens tj�nstem�n underst�dde judarna, ty f�rskr�ckelse f�r Mordokai hade fallit �ver dem.

Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut i alla h�vdingd�men, eftersom denne Mordokai lev allt st�rre och st�rre.

Och judarna anst�llde med sina sv�rd ett nederlag �verallt bland sina fiender och dr�pte och f�rgjorde dem och f�rforo s�som de ville med sina motst�ndare.

I Susans borg dr�pte och f�rgjorde judarna fem hundra m�n.

Och Parsandata, Dalefon, Aspata,

Porata, Adalja, Aridata,

Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata,

judarnas ov�n Hamans, Hammedatas sons, tio s�ner dr�pte de; men till plundring r�ckte de icke ut sin hand.

Samma dag fick konungen veta huru m�nga som hade blivit dr�pta i Susans borg.

D� sade konungen till drottning Ester: �I Susans borg hava judarna dr�pt och f�rgjort fem hundra m�n utom Hamans tio s�ner; vad skola de d� icke hava gjort i konungens �vriga h�vdingd�men? Vad �r nu din b�n? Den vare dig beviljad. Och vad �r ytterligare din beg�ran? Den skall uppfyllas.�

Ester svarade: �Om det s� t�ckes konungen, s� m� det ocks� i morgon tillst�djas de judar, som �ro i Susan, att g�ra efter p�budet f�r i dag; och m� Hamans tio s�ner bliva upph�ngda p� p�len.�

D� befallde konungen, att s� skulle ske, och p�budet blev utf�rdat i Susan; d�refter blevo Hamans tio s�ner upph�ngda.

och de judar, som voro i Susan, f�rsamlade sig ocks� p� fjortonde dagen i m�naden Adar och dr�pte i Susan tre hundra m�n; men till plundring r�ckte de icke ut sin hand.

Och de �vriga judarna, de som voro i konungen h�vdingd�men, f�rsamlade sig till f�rsvar f�r sitt liv och skaffade sig ro f�r sina fiender, i det att dr�pte sjuttiofem tusen av dessa sina motst�ndare; men till plundring r�ckte de icke ut sin hand.

Detta skedde p� trettonde dagen i m�naden Adar; men p� fjortonde dagen vilade de och firade den s�som en g�stabuds- och gl�djedag.

De judar �ter, som voro i Susan, hade f�rsamlat sig b�de den trettonde dagen och p� den fjortonde; men de vilade p� den femtonde dagen och firade den s�som en g�stabuds- och gl�djedag.

D�rf�r fira judarna p� landsbygden, de som bo i landsortsst�derna, den fjortonde dagen i m�naden Adar s�som en gl�dje-, g�stabuds- och h�gtidsdag, p� vilken de s�nda g�vor till varandra av den mat de hava tillagat.

Och Mordokai tecknade upp dessa h�ndelser och s�nde skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' h�vdingd�men, b�de n�ra och fj�rran,

och stadgade s�som lag f�r dem, att de alltid, �r efter �r, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i m�naden Adar,

eftersom det var p� dessa dagar som judarna hade f�tt ro f�r sina fiender, och eftersom i denna m�nad deras bedr�velse hade blivit f�rvandlad till gl�dje och deras sorg till h�gtid. D�rf�r skulle de fira dessa dagar s�som g�stabuds- och gl�djedagar, p� vilka de skulle s�nda g�vor till varandra av den mat de hade tillagat, s� ock sk�nker till de fattiga.

Och judarna antogo s�som sed, vad de nu hade begynt att g�ra, det varom Mordokai hade skrivit till dem --

detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ov�n, hade f�rehaft sitt anslag mot judarna till att f�rg�ra dem och hade kastat pur, det �r lott, till att pl�tsligt �verfalla och f�rg�ra dem;

varemot konungen, n�r han hade f�tt veta detta, hade givit befallning och utf�rdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade f�rehaft mot judarna, skulle v�nda tillbaka p� hans eget huvud, s� att han sj�lv och hans s�ner hade blivit upph�ngda p� p�len.

F�rdenskull blevo dessa dagar kallade purim efter ordet pur; och f�rdenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de sj�lva h�rav hade sett, och vad som hade vederfarits dem,

stadgade judarna och antogo s�som orygglig sed f�r sig och sina efterkommande och f�r alla, som sl�to sig till dem, att alltid, �r efter �r, fira dessa b�da dagar, efter f�reskriften om dem och p� den f�r dem best�mda tiden,

och att dessa dagar skulle ih�gkommas och firas i alla tider, i var sl�kt, i vart h�vdingd�me och i var stad, s� att dessa purimsdagar oryggligt skulle h�llas bland judarna och deras �minnelse icke upph�ra bland deras efterkommande.

Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai uppsatte �nyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, f�r att stadga s�som en lag, vad som f�reskrevs i detta nya brev om purim.

Och skrivelser, v�nligt och v�lvilligt avfattade, uts�ndes till alla judar i de ett hundra tjugusju h�vdingd�mena i Ahasveros' rike,

f�r att stadga s�som lag, att de skulle fira dessa purimsdagar p� deras best�mda tider s�, som juden Mordokai och drottning Ester stadgade f�r dem, och s�, som de stadgade f�r sig sj�lva och sina efterkommande, n�mligen med f�reskrivna fastor och �vliga klagorop.

Allts� blevo genom Esters befallning dessa f�reskrifter om purim stadgade s�som lag; och den tecknades upp i en bok.