Chapter 4

D�refter tog Elifas fr�n Teman till orda och sade:

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan h�lla tillbaka sina ord?

Se, m�nga har du visat till r�tta, och maktl�sa h�nder har du st�rkt;

dina ord hava uppr�ttat den som stapplade, och �t vacklande kn�n har du givit kraft.

Men nu, d� det g�ller dig sj�lv, bliver du ot�lig, n�r det �r dig det drabbar, f�rskr�ckes du.

Skulle d� icke din gudsfruktan vara din tillf�rsikt och dina v�gars ostrafflighet ditt hopp?

T�nk efter: n�r h�nde det att en oskyldig fick f�rg�s? och var skedde det att de redliga m�ste g� under?

Nej, s� har jag sett det g�, att de som pl�ja f�rd�rv och de som uts� olycka, de sk�rda och s�dant;

f�r Guds andedr�kt f�rg�s de och f�r en fnysning av hans n�sa f�rsvinna de.

Ja, lejonets skri och rytarens r�st m�ste tystna, och unglejonens t�nder brytas ut;

Det gamla lejonet f�rg�s, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva f�rstr�dda.

Men till mig sm�g sakta ett ord, mitt �ra f�rnam det likasom en viskning,

N�r tankarna sv�vade om vid nattens syner och s�mnen f�ll tung p� m�nniskorna,

d� kom en f�rskr�ckelse och b�van �ver mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

En vindpust for fram �ver mitt ansikte, d�rvid reste sig h�ren p� min kropp.

Och n�got tr�dde inf�r mina �gon, en skepnad vars form jag icke sk�njde; och jag h�rde en susning och en r�st:

�Kan d� en m�nniska hava r�tt mot Gud eller en man vara ren inf�r sin skapare?

Se, ej ens p� sina tj�nare kan han f�rlita sig, j�mv�l sina �nglar m�ste han tillvita fel;

huru mycket mer d� dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas s�nder s� l�tt som mal;

n�r morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar d�rp�, hava de f�rg�tts f�r alltid.

Ja, deras hyddas f�ste ryckes bort f�r dem, of�rt�nkt m�ste de d�.�