Chapter 5

Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du v�nda dig?

Se, d�ren dr�pes av sin gr�melse, och den f�kunnige d�das av sin bitterhet.

Jag s�g en d�re, fast var han rotad, men pl�tsligt m�ste jag ropa ve �ver hans boning.

Ty hans barn g� nu fj�rran ifr�n fr�lsning, de f�rtrampas i porten utan r�ddning.

Av hans sk�rd �ter vem som �r hungrig, den r�vas bort, om och h�gnad med t�rnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

Ty icke upp ur stoftet kommer f�rd�rvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

nej, m�nniskan varder f�dd till olycka, s�som eldgnistor m�ste flyga mot h�jden.

Men vore det nu jag, s� s�kte jag n�d hos Gud, �t Gud hemst�llde jag min sak,

�t honom som g�r stora och outrannsakliga ting, under, flera �n n�gon kan r�kna,

�t honom som l�ter regnet falla p� jorden och s�nder vatten ned �ver markerna,

n�r han vill upph�ja de ringa och f�rhj�lpa de s�rjande till fr�lsning.

Han �r den som g�r de klokas anslag om intet, s� att deras h�nder intet utr�tta med f�rnuft;

han f�ngar de visa i deras klokskap och l�ter de illfundiga f�rhasta sig i sina r�dslag:

mitt p� dagen r�ka de ut f�r m�rker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

S� fr�lsar han fr�n deras tungors sv�rd, han fr�lsar den fattige ur den �verm�ktiges hand.

Den arme kan s� �ter hava ett hopp, och or�ttf�rdigheten m�ste tillsluta sin mun.

Ja, s�ll �r den m�nniska som Gud agar; den Allsm�ktiges tuktan m� du icke f�rkasta.

Ty om han och sargar, s� f�rbinder han ock, om han sl�r, s� hela ock hans h�nder.

Sex g�nger r�ddar han dig ur n�den, ja, sju g�nger avv�ndes olyckan fr�n dig.

I hungerstid f�rlossar han dig fr�n d�den och i krig undan sv�rdets v�ld.

N�r tungor sv�nga gisslet, g�mmes du undan; du har intet att frukta, n�r f�rh�rjelse kommer.

Ja, �t f�rh�rjelse och dyr tid kan du d� le, f�r vilddjur beh�ver du ej heller k�nna fruktan;

ty med markens stenar st�r du i f�rbund, och med djuren p� marken har du ing�tt fred.

Och du f�r se huru din hydda st�r trygg; n�r du synar din boning, saknas intet d�ri.

Du f�r ock se huru din �tt f�r�kas, huru din avkomma bliver s�som markens �rter.

I graven kommer du, n�r du har hunnit din mognad, s�som s�desskylen b�rgas, d� dess tid �r inne.

Se, detta hava vi utrannsakat, och s� �r det; h�r d�rp� och bet�nk det v�l.