Chapter 8

D�refter tog Bildad fr�n Sua till orda och sade:

Huru l�nge vill du h�lla p� med s�dant tal och l�ta din muns ord komma s�som en v�ldig storm?

Skulle v�l Gud kunna kr�nka r�tten? Kan den Allsm�ktige kr�nka r�ttf�rdigheten?

Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina �vertr�delsers v�ld,

s� vet, att om du sj�lv s�ker Gud och beder till den Allsm�ktige om misskund,

d�, om du �r ren och r�ttsinnig, ja, d� skall han vakna upp till din r�ddning och uppr�tta din boning, s� att du bor d�r i r�ttf�rdighet;

och s� skall din f�rsta tid synas ringa, d� nu din sista tid har blivit s� stor.

Ty fr�ga framfarna sl�kten, och akta p� vad f�derna hava utr�nt

-- vi sj�lva �ro ju fr�n i g�r och veta intet, en skugga �ro v�ra dagar p� jorden;

men de skola undervisa dig och s�ga dig det, ur sina hj�rtan skola de h�mta fram svar:

�Icke kan r�ret v�xa h�gt, d�r marken ej �r sank, eller vassen skjuta i h�jden, d�r vatten ej finnes?

Nej, b�st den st�r gr�n, ej mogen f�r sk�rd, m�ste den d� vissna, f�re allt annat gr�s.

S� g�r det alla som f�rg�ta Gud; den gudl�ses hopp m�ste varda om intet.

Ty hans tillf�rsikt visar sig br�cklig och hans f�rtr�stan lik spindelns v�v.

Han f�rlitar sig p� sitt hus, men det har intet best�nd; han tryggar sig d�rvid, men det �ger ingen fasthet.

Lik en frodig planta v�xer han i solens sken, ut �ver lustg�rden str�cka sig hans skott;

kring stenr�set slingra sig hans r�tter, mellan stenarna bryter han sig fram.

Men n�r s� Gud rycker bort honom fr�n hans plats, d� f�rnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

Ja, s� g�r det med hans levnads fr�jd, och ur mullen f� andra v�xa upp.�

Se, Gud f�raktar icke den som �r ostrafflig, han h�ller ej heller de onda vid handen.

S� bida d�, till dess han fyller din mun med l�je och dina l�ppar med jubel.

De som hata dig varda d� h�ljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.