| Chapter 11 |
|
D�refter tog Sofar fr�n Naama till orda och sade: |
|
Skall s�dant ordfl�de bliva utan svar och en s� stortalig man f� r�tt? |
|
Skall ditt l�sa tal n�dga m�n till tystnad, s� att du f�r bespotta, utan att n�gon kommer dig att blygas? |
|
Och skall du s� f� s�ga: �Vad jag l�r �r r�tt, och utan fl�ck har jag varit inf�r dina �gon�? |
|
Nej, om allenast Gud ville tala och uppl�ta sina l�ppar till att svara dig, |
|
om han ville uppenbara dig sin visdoms l�nnligheter, huru han �ger f�rst�nd, ja, i dubbelt m�tt, d� ins�ge du att Gud, dig till f�rm�n, har l�mnat �t gl�mskan en del av din missg�rning. |
|
Men kan v�l du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsm�ktiges fullkomlighet? |
|
H�g s�som himmelen �r den -- vad kan du g�ra? djupare �n d�dsriket -- vad kan du f�rst�? |
|
Dess l�ngd str�cker sig vidare �n jorden, och i bredd �vertr�ffar den havet. |
|
N�r han vill fara fram och sp�rra n�gon inne eller kalla n�gon till doms, vem kan d� hindra honom? |
|
Han �r ju den som k�nner l�gnens m�n, f�rd�rv uppt�cker han, utan att leta d�refter. |
|
Men lika l�tt kan en d�raktig man f� f�rst�nd, som en vild�snef�le kan f�das till m�nniska. |
|
Om du nu r�tt bereder ditt hj�rta och utr�cker dina h�nder till honom, |
|
om du skaffar bort det f�rd�rv som kan l�da vid din hand och ej l�ter or�ttf�rdighet bo i dina hyddor, |
|
ja, d� f�r du upplyfta ditt ansikte utan skam, du st�r fast och har intet att frukta. |
|
Ja, d� skall du f�rg�ta din olycka, blott minnas den s�som vatten som har f�rrunnit. |
|
Ditt liv skall d� str�la klarare �n middagens sken; och kommer m�rker p�, s� �r det som en gryning till morgon. |
|
Du kan d� vara trygg, ty du �ger ett hopp; du spanar omkring dig och g�r sedan trygg till vila. |
|
Ja, du f�r d� ligga i ro, utan att n�gon f�rskr�cker dig, och m�nga skola s�ka din ynnest. |
|
Men de ogudaktigas �gon skola f�rsm�kta; ingen tillflykt skall mer finnas f�r dem, och deras hopp skall vara att f� giva upp andan. |