Chapter 17

Min livskraft �r f�rst�rd, mina dagar slockna ut, bland gravar f�r jag min lott.

Ja, i sanning �r jag omgiven av g�ckeri, och avoghet f�r mitt �ga st�ndigt sk�da hos dessa!

S� st�ll nu s�kerhet och borgen f�r mig hos dig sj�lv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?

Dessas hj�rtan har du ju tillslutit f�r f�rst�nd, d�rf�r skall du icke l�ta dem triumfera.

Den som f�rr�der sina v�nner till plundring, p� hans barn skola �gonen f�rsm�kta.

Jag �r satt till ett ordspr�k bland folken; en man som man spottar i ansiktet �r jag.

D�rf�r �r mitt �ga skumt av gr�melse, och mina lemmar �ro s�som en skugga allasammans.

De redliga h�pna �ver s�dant, och den oskyldige uppr�res av harm mot den gudl�se.

Men den r�ttf�rdige h�ller fast vid sin v�g, och den som har rena h�nder bemannar sig dess mer.

Ja, g�rna m�n I alla ans�tta mig p� nytt, jag l�r �nd� bland eder ej finna n�gon vis.

Mina dagar �ro f�rlidna, s�nderslitna �ro mina planer, vad som var mitt hj�rtas beg�r.

Men natten vill man g�ra till dag, ljuset skulle vara n�ra, nu d� m�rker bryter in.

Nej, huru jag �n bidar, bliver d�dsriket min boning, i m�rkret skall jag b�dda mitt l�ger;

till graven m�ste jag s�ga: �Du �r min fader�, till f�rruttnelsens maskar: �Min moder�, �Min syster�.

Vad bliver d� av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem f�r sk�da det?

Till d�dsrikets bommar far det ned, d� jag nu sj�lv g�r till vila i stoftet.