Chapter 27

�ter hov Job upp sin r�st och kvad:

S� sant Gud lever, han som har f�rh�llit mig min r�tt, den Allsm�ktige, som har v�llat min sj�ls bedr�velse:

aldrig, s� l�nge �nnu min ande �r i mig och Guds livsfl�kt �r kvar i min n�sa,

aldrig skola mina l�ppar tala vad or�ttf�rdigt �r, och min tunga b�ra fram o�rligt tal.

Bort det, att jag skulle giva eder r�tt! Intill min d�d l�ter jag min ostrafflighet ej tagas ifr�n mig.

Vid min r�ttf�rdighet h�ller jag fast och sl�pper den icke, mitt hj�rta f�rebr�r mig ej f�r n�gon av mina dagar.

Nej, s�som ogudaktig m� min fiende st� d�r och min motst�ndare s�som or�ttf�rdig.

Ty vad hopp har den gudl�se n�r hans liv avsk�res, n�r hans sj�l ryckes bort av Gud?

M�nne Gud skall h�ra hans rop, n�r n�den kommer �ver honom?

Eller kan en s�dan hava sin lust i den Allsm�ktige, kan han �kalla Gud alltid?

Jag vill undervisa eder om huru Gud g�r till v�ga; huru den Allsm�ktige t�nker, vill jag icke f�rd�lja.

Dock, I haven ju sj�lva allasammans sk�dat det; huru kunnen I d� h�ngiva eder �t s� f�f�ngliga tankar?

H�ren vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel v�ldsverkaren f�r av den Allsm�ktige:

Om hans barn bliva m�nga, s� �r vinningen sv�rdets; hans avkomlingar f� ej br�d att m�tta sig med.

De som slippa undan l�ggas i graven genom pest, och hans �nkor kunna icke h�lla sin klagogr�t.

Om han ock hopar silver s�som stoft och l�gger kl�der p� h�g s�som lera,

s� �r det den r�ttf�rdige som f�r kl�da sig i vad han l�gger p� h�g, och den skuldl�se kommer att utskifta silvret.

Det hus han bygger bliver s� f�rg�ngligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren g�r sig.

Rik l�gger han sig och menar att intet skall tagas bort; men n�r han �ppnar sina �gon, �r ingenting kvar.

S�som vattenfloder taga f�rskr�ckelser honom fatt, om natten r�vas han bort av stormen.

�stanvinden griper honom, s� att han far sin kos, den rycker honom undan fr�n hans plats.

Utan f�rskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; f�r hans hand m�ste han flykta med hast.

D� sl�r man ihop h�nderna, honom till h�n; man visslar �t honom p� platsen d�r han var.