| Chapter 28 |
|
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar; |
|
j�rn h�mtas upp ur jorden, och stenar sm�ltas till koppar. |
|
Man s�tter d� gr�nser f�r m�rkret, och rannsakar ned till yttersta djupet, |
|
D�r spr�nger man schakt l�ngt under markens bebyggare, d�r f�rdas man f�rg�ten djupt under vandrarens fot, d�r h�nger man sv�vande, fj�rran ifr�n m�nniskor. |
|
Ovan ur jorden uppv�xer br�d, men d�rnere omv�lves den s�som av eld. |
|
D�r, bland dess stenar, har safiren sitt f�ste, guldmalm h�mtar man ock d�r. |
|
Stigen ditned �r ej k�nd av �rnen, och falkens �ga har ej utspanat den; |
|
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har g�tt d�rfram. |
|
Ja, d�r b�r man hand p� h�rda stenen; bergen omv�lvas �nda ifr�n r�tterna. |
|
In i klipporna bryter man sig g�ngar, d�r �gat f�r se allt vad h�rligt �r. |
|
Vatten�dror t�ppas till och hindras att gr�ta. S� dragas dolda skatter fram i ljuset. |
|
Men visheten, var finnes hon, och var har f�rst�ndet sin boning? |
|
Priset f�r henne k�nner ingen m�nniska; hon st�r ej att finna i de levandes land. |
|
Djupet s�ger: �Hon �r icke h�r�, och havet s�ger: �Hos mig �r hon icke.� |
|
Hon k�per icke f�r �dlaste metall, med silver g�ldas ej hennes v�rde. |
|
Hon v�ges icke upp med guld fr�n Ofir, ej med dyrbar onyx och safir. |
|
Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon f�r ej i byte mot gyllene klenoder. |
|
Koraller och kristall m� icke ens n�mnas; sv�rare �r f�rv�rva vishet �n p�rlor. |
|
Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon v�ges icke upp med renaste guld. |
|
Ja, visheten, varifr�n kommer v�l hon, och var har f�rst�ndet sin boning? |
|
F�rborgad �r hon f�r alla levandes �gon, f�r himmelens f�glar �r hon f�rdold; |
|
avgrunden och d�den giva till k�nna; �Blott h�rs�gner om henne f�rnummo v�ra �ron.� |
|
Gud, han �r den som k�nner v�gen till henne, han �r den som vet var hon har sin boning. |
|
Ty han f�rm�r sk�da till jordens �ndar, allt vad som finnes under himmelen ser han. |
|
N�r han m�tte ut �t vinden dess styrka och avv�gde vattnen efter m�tt, |
|
n�r han stadgade en lag f�r regnet och en v�g f�r tord�nets str�le, |
|
d� s�g han och uppenbarade henne, d� l�t han henne st� fram, d� utforskade han henne. |
|
Och till m�nniskorna sade han s�: �Se Herrens fruktan, det �r vishet, och att fly det onda �r f�rst�nd.� |