Chapter 31

Ett f�rbund sl�t jag med mina �gon: aldrig skulle jag sk�da efter n�gon jungfru.

Vilken lott finge jag eljest av Gud i h�jden, vilken arvedel av den Allsm�ktige d�rovan?

Of�rd kommer ju �ver de or�ttf�rdiga, och olycka drabbar og�rningsm�n.

Ser icke han mina v�gar, r�knar han ej alla mina steg?

Har jag v�l umg�tts med l�gn, och har min fot varit snar till svek?

Nej, m� jag v�gas p� en riktig v�g, s� skall Gud f�rnimma min ostrafflighet.

Hava mina steg vikit av ifr�n v�gen, har mitt hj�rta f�ljt efter mina �gon, eller l�der vid min h�nder en fl�ck?

D� m� en annan �ta var jag har s�tt, och vad jag har planterat m� ryckas upp med roten.

Har mitt hj�rta l�tit d�ra sig av n�gon kvinna, s� att jag har st�tt p� lur vid min n�stas d�rr?

D� m� min hustru mala mj�l �t en annan, och fr�mmande m�n m� d� famntaga henne.

Ja, s�dant hade varit en sk�ndlighet, en straffbar missg�rning hade det varit,

en eld som skulle f�rt�ra intill avgrunden och f�rh�rja till roten all min gr�da.

Har jag kr�nkt min tj�nares eller tj�narinnas r�tt, n�r de hade n�gon tvist med mig?

Vad skulle jag d� g�ra, n�r Gud stode upp, och n�r han h�lle r�fst, vad kunde jag d� svara honom?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i moderssk�tet.

Har jag v�grat de arma vad de beg�rde eller l�tit �nkans �gon f�rsm�kta?

Har jag �tit mitt br�dstycke allena, utan att den faderl�se och har f�tt �ta d�rav?

Nej, fr�n min ungdom fostrades han hos mig s�som hos en fader, och fr�n min moders liv var jag �nkors ledare.

Har jag kunnat se en olycklig g� utan kl�der, se en fattig ej �ga n�got att skyla sig med?

M�ste ej fastmer hans l�nd v�lsigna mig, och fick han ej v�rma sig i ull av mina lamm?

Har jag lyft min hand mot den faderl�se, d�rf�r att jag s�g mig hava medh�ll i porten?

D� m� min axel lossna fr�n sitt f�ste och min arm brytas av ifr�n sin led.

Jag m�ste d� frukta of�rd ifr�n Gud och skulle st� maktl�s inf�r hans majest�t.

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min f�rtr�stan?

Var det min gl�dje att min rikedom blev s� stor, och att min hand f�rv�rvade s� mycket?

H�nde det, n�r jag s�g solljuset, huru det sken, och m�nen, huru h�rligt den gick fram,

att mitt hj�rta hemligen l�t d�ra sig, s� att jag med handkyss gav dem min hyllning?

Nej, ocks� det hade varit en straffbar missg�rning; d�rmed hade jag ju f�rnekat Gud i h�jden.

Har jag glatt mig �t min fiendes of�rd och fr�jdats, n�r olycka tr�ffade honom?

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda s�, ej att med f�rbannelse beg�ra hans liv.

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick m�tta sig av k�tt vid mitt bord?

Fr�mlingen beh�vde ej stanna �ver natten p� gatan, mina d�rrar l�t jag st� �ppna ut�t v�gen.

Har jag p� m�nniskovis skylt mina �vertr�delser och g�mt min missg�rning i min barm,

av fruktan f�r den stora hopen och av r�dsla f�r stamfr�nders f�rakt, s� att jag teg och ej gick utom min d�rr?

Ack att n�gon funnes, som ville h�ra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsm�ktige m� nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Sannerligen, jag skulle d� b�ra den h�gt p� min skuldra, s�som en krona skulle jag f�sta den p� mig.

Jag ville d� g�ra honom r�kenskap f�r alla mina steg, lik en furste skulle jag d� tr�da inf�r honom.

Har min mark h�jt rop �ver mig, och hava dess f�ror gr�tit med varandra?

Har jag f�rt�rt dess gr�da obetald eller utpinat dess brukares liv?

D� m� t�rne v�xa upp f�r vete, och ogr�s i st�llet f�r korn. Slut p� Jobs tal.