Chapter 32

De tre m�nnen upph�rde nu att svara Job, eftersom han h�ll sig sj�lv f�r r�ttf�rdig.

D� blev Elihu, Barakels son, fr�n Bus, av Rams sl�kt, uppt�nd av vrede. Mot Job uppt�ndes han av vrede, d�rf�r att denne menade sig hava r�tt mot Gud;

och mot hans tre v�nner uppt�ndes hans vrede, d�rf�r att de icke funno n�got svar varmed de kunde vederl�gga Job.

Hittills hade Elihu dr�jt att tala till Job, d�rf�r att de andra voro �ldre till �ren �n han.

Men d� nu Elihu s�g att de tre m�nnen icke mer hade n�got att svara, uppt�ndes hans vrede.

S� tog d� Elihu, Barakels son, fr�n Bus, till orda och sade; Ung till �ren �r jag, I d�remot �ren gamla. D�rf�r h�ll jag mig tillbaka och var f�rsagd och lade ej fram f�r eder min mening.

Jag t�nkte: �M� �ldern tala, och m� �rens m�ngd f�rkunna visdom.�

Dock, p� anden i m�nniskorna kommer det an, den Allsm�ktiges livsfl�kt giver dem f�rst�nd.

Icke de �ldriga �ro alltid visast, icke de �ldsta f�rst� b�st vad r�tt �r.

D�rf�r s�ger jag nu: H�r mig; jag vill l�gga fram min mening, ocks� jag.

Se, jag v�ntade p� vad I skullen tala, jag lyssnade efter f�rst�nd ifr�n eder, efter sk�l som I skullen draga fram.

Ja, noga aktade jag p� eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara p� hans ord.

Nu m�n I icke s�ga: �Vi m�ttes av vishet; Gud, men ingen m�nniska, kan nedsl� denne.�

Sk�l mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bem�ta honom med edra bevis.

Se, nu st� de best�rta och svara ej mer, m�let i munnen hava de mist.

Och jag skulle v�nta, d� de nu intet kunna s�ga, d� de st� d�r och ej mer hava n�got svar!

Nej, ocks� jag vill svara i min ordning, jag vill l�gga fram min mening, ocks� jag.

Ty, fullt upp har jag av sk�l, anden i mitt inre vill spr�nga mig s�nder.

Ja, mitt inre �r s�som inst�ngt vin, likt en l�gel med nytt vin �r det n�ra att brista.

S� vill jag d� tala och skaffa mig luft, jag vill uppl�ta mina l�ppar och svara.

Jag f�r ej hava anseende till personen, och jag skall ej till n�gon tala inst�llsamma ord.

Nej, jag f�rst�r ej att tala inst�llsamma ord; huru l�tt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!