Chapter 36

Vidare sade Elihu:

Bida �nnu litet, s� att jag f�r giva dig besked, ty �nnu n�got har jag att s�ga till Guds f�rsvar.

Min insikt vill jag h�mta vida ifr�n, och �t min skapare vill jag skaffa r�tt.

Ja, f�rvisso skola mina ord icke vara l�gn; en man med fullgod insikt har du framf�r dig.

Se, Gud �r v�ldig, men han f�rsm�r dock ingen, han som �r s� v�ldig i sitt f�rst�nds kraft.

Den ogudaktige l�ter han ej bliva vid liv, men �t de arma skaffar han r�tt.

Han tager ej sina �gon fr�n de r�ttf�rdiga; de f� trona i konungars krets, f�r alltid l�ter han dem sitta d�r i h�ghet.

Och om de l�ggas bundna i kedjor och f�ngas i el�ndets snaror,

s� vill han d�rmed visa dem vad de hava gjort, och vilka �vertr�delser de hava beg�tt i sitt h�gmod;

han vill d� �ppna deras �ra f�r tuktan och mana dem att v�nda om ifr�n f�rd�rvet.

Om de d� h�ra p� honom och underkasta sig, s� f� de framleva sina dagar i lycka och sina �r i ljuvlig ro.

Men h�ra de honom ej, s� f�rg�s de genom vapen och omkomma, n�r de minst t�nka det.

Ja, de som med gudl�st hj�rta h�ngiva sig �t vrede och icke anropa honom, n�r han l�gger dem i band,

deras sj�l skall i deras ungdom ryckas bort av d�den, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

Genom lidandet vill han r�dda den lidande, och genom betrycket vill han �ppna hans �ra.

S� s�kte han ock draga dig ur n�dens gap, ut p� en rymlig plats, d�r intet tr�ngm�l r�dde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta r�tter.

Men nu b�r du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och r�ttvisa h�lla dig nu fast.

Ty vrede borde ej f� uppegga dig under din tuktans tid, och huru sv�rt du �n har m�st plikta, borde du ej d�rav ledas vilse.

Huru kan han l�ra dig bedja, om icke genom n�d och genom allt som nu har pr�vat din kraft?

Du m� ej l�ngta s� ivrigt efter natten, den natt d� folken skola ryckas bort ifr�n sin plats.

Tag dig till vara, s� att du ej v�nder dig till vad f�rd�rvligt �r; s�dant behagar dig ju mer �n att lida.

Se, Gud �r upph�jd genom sin kraft. Var finnes n�gon m�stare som �r honom lik?

Vem har f�reskrivit honom hans v�g, och vem kan s�ga: �Du g�r vad or�tt �r?�

T�nk d� p� att upph�ja hans g�rningar, dem vilka m�nniskorna besjunga

och som de alla sk�da med lust, de d�dliga, om de �n blott sk�nja dem i fj�rran.

Ja, Gud �r f�r h�g f�r v�rt f�rst�nd, hans �r �ro flera �n n�gon kan utrannsaka.

Se, vattnets droppar drager han upp�t, och de sila ned s�som regn, d�r hans dimma g�r fram;

skyarna gjuta dem ut s�som en str�m, l�ta dem drypa ned �ver talrika m�nniskor.

Ja, kan n�gon fatta molnens utbredning, braket som utg�r fr�n hans hydda?

Se, sitt ljungeldsljus breder han ut �ver molnen, och sj�lva havsgrunden h�ljer han in d�ri.

Ty s� utf�r han sina domar �ver folken; s� bereder han ock n�ring i rikligt m�tt.

I ljungeldsljus h�ljer han sina h�nder och s�nder det ut mot dem som begynna strid.

Budskap om honom b�r hans dunder; sj�lva boskapen beb�dar hans ant�g.