Chapter 37

Ja, vid s�dant f�rskr�ckes mitt hj�rta, b�vande spritter det upp.

H�ren, h�ren huru hans r�st ljuder vred, h�ren d�net som g�r ut ur hans mun.

Han s�nder det �stad, s� l�ngt himmelen n�r, och sina ljungeldar bort till jordens �ndar.

Efter�t ryter s� d�net, n�r han dundrar med sin v�ldiga r�st; och p� ljungeldarna spar han ej, d� hans r�st l�ter h�ra sig.

Ja, underbart dundrar Gud med sin r�st, stora ting g�r han, ut�ver vad vi f�rst�.

Se, �t sn�n giver han bud: �Fall ned till jorden�, s� ock �t regnskuren, �t sitt regnfl�des m�ktiga skur.

D�rmed fj�ttrar han alla m�nniskors h�nder, s� att envar som han har skapat kan l�ra d�rav.

D� draga sig vilddjuren in i sina g�mslen, och i sina kulor l�gga de sig till ro.

Fr�n Stj�rngemaket kommer d� storm och k�ld genom nordanhimmelens stj�rnor;

med sin andedr�kt s�nder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

Skyarna lastar han ock med v�ta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

De m�ste sv�va �n hit, �n dit, alltefter hans r�dslut och de uppdrag de f�, vadhelst han �l�gger dem p� jordens krets.

�n �r det som tuktoris, �n med hj�lp �t hans jord, �n �r det med n�d som han l�ter dem komma.

Lyssna d� h�rtill, du Job; stanna och bet�nk Guds under.

F�rst�r du p� vad s�tt Gud styr deras g�ng och l�ter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

F�rst�r du lagen f�r skyarnas j�mvikt, den Allvises underbara verk?

F�rst�r du huru kl�derna bliva dig s� heta, n�r han l�ter jorden domna under sunnanvinden?

Kan du v�lva molnhimmelen s� som han, s� fast som en spegel av gjuten metall?

L�r oss d� vad vi skola s�ga till honom; f�r v�rt m�rkers skull hava vi intet att l�gga fram.

Ej m� det beb�das honom att jag vill tala. M�nne n�gon beg�r sitt eget f�rd�rv?

Men synes icke redan skenet? Str�lande visar han sig ju mellan skyarna, d�r vinden har g�tt fram och sopat dem undan.

I guldglans kommer han fr�n norden. Ja, Gud �r h�ljd i fruktansv�rt majest�t;

den Allsm�ktige kunna vi icke fatta, honom som �r s� stor i kraft, honom som ej kr�nker r�tten, ej str�ngaste r�ttf�rdighet.

F�rdenskull frukta m�nniskorna honom; men de sj�lvkloka -- dem alla aktar han ej p�.