Chapter 10

Varf�r, HERRE, st�r du s� l�ngt ifr�n och f�rd�ljer dig i n�dens tider?

Genom de ogudaktigas �vermod m�ste den arme lida. M� de f�ngas i de r�nker som de hava utt�nkt!

Ty den ogudaktige ber�mmer sig av sin sj�ls lystnad, och den rovgirige talar f�rgripligt och f�raktar HERREN.

Den ogudaktige s�ger i sitt h�gmod: �Han fr�gar icke d�refter.� �Det finnes ingen Gud�, s� �ro alla hans tankar.

Trygga �ro alltid hans v�gar, dina domar g� h�gt �ver hans blickar; alla sina ov�nner r�knar han f�r intet.

Han s�ger i sitt hj�rta: �Jag skall icke vackla, �ver mig skall i evighet ingen olycka komma.�

Hans mun �r full av f�rbannelse, av svek och f�rtryck; hans tunga g�mmer olycka och f�rd�rv.

Han l�gger sig i f�rs�t vid g�rdarna, i l�nndom vill han dr�pa den oskyldige; hans �gon lura p� den olycklige.

Han ligger i f�rs�t p� l�nnligt st�lle, s�som ett lejon i sitt sn�r, han ligger i f�rs�t f�r att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt n�t.

Han trycker sig ned, han ligger p� lur, och de olyckliga falla i hans klor.

Han s�ger i sitt hj�rta: �Gud f�rg�ter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.�

St� upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, f�rg�t icke de arma.

Varf�r skall den ogudaktige f� f�rakta Gud och s�ga i sitt hj�rta att du icke fr�gar d�refter?

Du har ju sett det, ty du giver akt p� olycka och j�mmer, f�r att taga det i din hand. �t dig �verl�mnar den olycklige sin sak; du blev den faderl�ses hj�lpare.

Bryt s�nder den ogudaktiges arm, och hems�k de ondas ogudaktighet, s� att du icke mer finner den.

Ja, HERREN �r konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

De �dmjukas tr�ngtan h�r du, HERRE; du g�r deras hj�rtan st�ndaktiga; du l�ter ditt �ra giva akt

f�r att skaffa den faderl�se och f�rtryckte r�tt, s� att m�nniskor, komna av jord, ej l�ngre v�lla skr�ck.