Chapter 30

En psalm, en s�ng av David, vid templets invigning.

Jag vill upph�ja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke l�tit mina fiender gl�dja sig �ver mig.

HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

HERRE, du f�rde min sj�l upp ur d�dsriket, du tog mig levande ut fr�n dem som foro ned i graven.

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Ty ett �gonblick varar hans vrede, men hela livet hans n�d; om aftonen g�star gr�t, men om morgonen kommer jubel.

Jag sade, n�r det gick mig v�l: �Jag skall aldrig vackla.�

HERRE, i din n�d hade du gjort mitt berg starkt; men du f�rdolde ditt ansikte, d� f�rskr�cktes jag.

Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

�Vad vinning har du av mitt blod, eller d�rav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det f�rkunna din trofasthet?

H�r, o HERRE, och var mig n�dig; HERRE, var min hj�lpare.�

D� f�rvandlade du min klagan i fr�jdespr�ng; du kl�dde av mig sorgens dr�kt och omgjordade mig med gl�dje.

D�rf�r skall min �ra lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.