Chapter 31

F�r s�ngm�staren; en psalm av David.

Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; l�t mig aldrig komma p� skam, befria mig genom din r�ttf�rdighet.

B�j ditt �ra till mig, r�dda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min fr�lsning.

Ty du �r mitt bergf�ste och min bort, och du skall, f�r ditt namns skull, leda och f�ra mig.

Du skall draga mig ur det n�t som de lade ut f�r mig; ty du �r mitt v�rn.

I din hand befaller jag min ande; du f�rlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

Jag hatar dem som h�lla sig till f�f�ngliga avgudar, men jag f�rtr�star p� HERREN.

Jag vill fr�jda mig och vara glad �ver din n�d, att du ser till mitt lidande, att du l�ter dig v�rda om min sj�l i n�den

och icke �verl�mnar mig i fiendens hand, utan st�ller mina f�tter p� rymlig plats.

Var mig n�dig, HERRE, ty jag �r i n�d; av sorg �r mitt �ga f�rm�rkat, ja, min sj�l s�v�l som min kropp.

Ty mitt liv har f�rsvunnit i bedr�velse och mina �r i suckan; min kraft �r bruten genom min missg�rning, och benen i min kropp �ro maktl�sa.

F�r alla mina ov�nners skull har jag blivit till sm�lek, ja, till stor sm�lek f�r mina grannar och till skr�ck f�r mina f�rtrogna; de som se mig p� gatan fly undan f�r mig.

Jag �r bortgl�md ur hj�rtat, s�som vore jag d�d; jag har blivit s�som ett s�nderslaget k�rl.

Ty jag h�r mig f�rtalas av m�nga; skr�ck fr�n alla sidor! De r�dsl� med varandra mot mig och st�mpla f�r att taga mitt liv.

Men jag f�rtr�star p� dig, HERRE; jag s�ger: �Du �r min Gud.�

Min tid st�r i dina h�nder; r�dda mig fr�n mina fienders hand och mina f�rf�ljare.

L�t ditt ansikte lysa �ver din tj�nare; fr�ls mig genom din n�d.

HERRE, l�t mig icke komma p� skam, ty jag �kallar dig; l�t de ogudaktiga komma p� skam och varda tystade i d�dsriket.

M� l�gnaktiga l�ppar f�rstummas, de som tala vad fr�ckt �r mot den r�ttf�rdige, med h�gmod och f�rakt.

Huru stor �r icke din godhet, den du f�rvarar �t dem som frukta dig, och den du bevisar inf�r m�nniskors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

Du besk�rmar dem i ditt ansiktes besk�rm mot m�nniskors sammangaddning; du d�ljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara n�d genom att besk�ra mig en fast stad!

Ty v�l sade jag i min �ngest: �Jag �r bortdriven fr�n dina �gon.� Likv�l h�rde du mina b�ners ljud, n�r jag ropade till dig.

�lsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vederg�ller i fullt m�tt den som �ver h�gmod.

Varen frimodiga och of�rf�rade i edra hj�rtan, alla I som s�tten edert hopp till HERREN.