Chapter 32

Av David; en s�ng. S�ll �r den vilkens �vertr�delse �r f�rl�ten, vilkens synd �r �verskyld.

S�ll �r den m�nniska som HERREN icke tillr�knar missg�rning, och i vilkens ande icke �r n�got svek.

S� l�nge jag teg, f�rsm�ktade mina ben vid min st�ndiga klagan.

Ty dag och natt var din hand tung �ver mig; min livssaft f�rtorkades s�som av sommarhetta. Sela.

D� uppenbarade jag min synd f�r dig och �verskylde icke min missg�rning. Jag sade: �Jag vill bek�nna f�r HERREN mina �vertr�delser�; d� f�rl�t du mig min synds missg�rning. Sela.

D�rf�r skola alla fromma bedja till dig p� den tid d� du �r att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke n� till dem.

Du �r mitt besk�rm, f�r n�d bevarar du mig; med r�ddningens jubel omgiver du mig. Sela.

Jag vill l�ra dig och undervisa dig om den v�g du skall vandra; jag vill giva dig r�d och l�ta mitt �ga vaka �ver dig.

Varen icke s�som h�star och mul�snor utan f�rst�nd, p� vilka man l�gger t�m och betsel f�r att t�mja dem, eljest f�r man dem ej fram.

Den ogudaktige har m�nga pl�gor; men den som f�rtr�star p� HERREN, honom omgiver han med n�d.

Varen glada i HERREN och fr�jden eder, I r�ttf�rdige, och jublen, alla I r�ttsinnige.