| Chapter 35 |
|
Av David. G� till r�tta, HERRE, med dem som g� till r�tta med mig; strid mot dem som strida mot mig. |
|
Fatta sk�ld och sk�rm, och st� upp till min hj�lp; |
|
drag fram spjutet, och sp�rra v�gen f�r mina f�rf�ljare. S�g till min sj�l: �Jag �r din fr�lsning.� |
|
M� de komma p� skam och blygas, som st� efter mitt liv; m� de vika tillbaka och varda utsk�mda, som hava ont i sinnet mot mig. |
|
M� de bliva s�som agnar f�r vinden, och HERRENS �ngel drive dem bort. |
|
Deras v�g blive m�rk och slipprig, och HERRENS �ngel drive dem bort. |
|
Ty utan sak hava de f�rs�tligen tillrett sin n�tgrop f�r mig, utan sak hava de gr�vt en grav f�r mitt liv. |
|
F�rd�rv komme �ver den mannen of�rt�nkt, det n�t han har utlagt m� f�nga honom; ja, till sitt f�rd�rv falle han sj�lv d�ri. |
|
Men min sj�l skall fr�jda sig i HERREN och vara glad �ver hans fr�lsning. |
|
Alla ben i min kropp skola s�ga: �HERRE, vem �r dig lik, du som r�ddar den betryckte fr�n den som �r honom f�r stark, den betryckte och fattige ifr�n den som plundrar honom?� |
|
Or�ttf�rdiga vittnen tr�da fram; de utfr�ga mig om det jag icke vet. |
|
De l�na mig med ont f�r gott; �vergiven �r min sj�l. |
|
Jag �ter bar sorgdr�kt, n�r de voro sjuka, jag sp�kte min sj�l med fasta, jag bad med neds�nkt huvud; |
|
s�som g�llde det min v�n, min broder, s� skickade jag mig; lik den som s�rjer sin moder gick jag sorgkl�dd och lutande. |
|
Men de gl�dja sig �ver mitt fall och rota sig samman; ja, el�ndiga m�nniskor, som jag icke k�nner, rota sig samman mot mig, de sm�da mig utan uppeh�ll. |
|
Dessa gudl�sa, som driva gyckel f�r en kaka br�d, bita ihop t�nderna mot mig. |
|
Herre, huru l�nge skall du se h�rp�? Ryck min sj�l undan det f�rd�rv de bereda, och mitt liv undan lejonen. |
|
D� skall jag tacka dig i den stora f�rsamlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig. |
|
L�t icke dem f� gl�dja sig �ver mig, som utan sk�l �ro mina fiender; l�t icke dem som utan sak hata mig f� blinka med �gonen. |
|
Ty det �r icke frid som de tala; nej, svekets ord t�nka de ut mot de stilla i landet. |
|
De sp�rra upp munnen mot mig; de s�ga: �R�tt s�, r�tt s�, nu se vi det med egna �gon!� |
|
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke l�ngt ifr�n mig. |
|
Vakna och st� upp f�r att skaffa mig r�tt, f�r att utf�ra min sak, du min Gud och Herre. |
|
Skaffa mig r�tt efter din r�ttf�rdighet, HERRE, min Gud, och l�t dem icke f� gl�dja sig �ver mig. |
|
L�t dem icke s�ga i sina hj�rtan: �R�tt s�, det gick s�som vi ville!� L�t dem icke s�ga: �Vi hava f�rd�rvat honom.� |
|
M� alla komma p� skam och blygas, som gl�dja sig �ver min of�rd. Med skam och blygd m� de varda kl�dda, som f�rh�va sig �ver mig. |
|
Men m� de jubla och gl�dja sig, som unna mig min r�tt, och m� de alltid kunna s�ga: �Lovad vare HERREN, han som unnar sin tj�nare gott!� |
|
D� skall min tunga f�rkunna din r�ttf�rdighet och hela dagen ditt lov. |